”personlig vendetta” eller allvarlig kritik från länsstyrelsen AC – döm själv i öltältsfallet

Av , , 6 kommentarer 54

Turerna kring det snart länsbekanta öltältet på en skolgård i Vilhelmina tätort fortsätter. Länsstyrelsen i Västerbotten (Lst AC) delgav i veckan Vilhelmina kommun sitt tillsynsbeslut i ärendet. Eftersom en kommunstyrelseledamot i Vilhelmina påstått att den överdrivet hårda kritiken från Lst AC kan vara ett utslag av en personlig vendetta/hämnd från en Lst AC-tjänsteman (som tidigare varit anställd i Vilhelmina), därtill förespeglar ledamoten tvivelaktigt myndighetsutövning och att Lst AC bitvis tappat den strikt neutrala hållning som man bör kunna avkräva myndigheten, så finns anledning att gå till botten med tillsynsmyndighetens granskning.

Här följer Länsstyrelsens tillsynsbeslut och ett mejl som kommunalrådet Åke Nilsson (sid 6) skickade till Länsstyrelsen efter ett inslag i SVT Västerbottensnytt den 11 mars, http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/tillat-alkoholservering-pa-skola En TV-intervju där kommunalrådet avfärdar kritiken på alla punkter. I mejlet till länsstyrelsen avfärdar kommunalrådet all kritik, ännu en gång.

Så till Länsstyrelsens tillsynsbeslut, i vilket allvarlig kritik riktas mot Vilhelmina kommun och tillståndshanteringen av ett tillfälligt alkoholtillstånd. Vilket kommunstyrelsen ytterst ansvarar för, men där kommunstyrelsens ordförande använt delegationsrätten för beslut i ärendet i öltältsfallet. Det obefintliga utredningsmaterialet riktar Lst AC kritik mot, material myndigheten begärt kompletteringar av men som kommunen aldrig kunnat framvisa (detta är känt den 11 mars). För det finns inte. I övrigt konstaterar Lst AC tillståndet vara oförenligt med tobakslagen, nationella alkoholpolitiska riktlinjer samt kommunens eget drogpolitiska program. Märk väl, Länsstyrelsens tillsynsbeslut är undertecknat av enhetschef Curt Hörnqvist och tillsynshandläggare Therese Runarsdotter. Vad i texten, som ytterligare någon tjänsteman eventuellt skulle ha delförfattat, är enligt mig närmast omöjligt att avgöra. Apropå den ”bild” av personlig hämnd som påstås framträda från den tjänsteperson som upprättat skrivelsen.

I kommunalrådet Åke Nilssons mejl till landshövding Magdalena Andersson och länsrådet Lars Lustig, riktar Nilsson hård kritik mot hur länsstyrelsen brustit i kommuniceringen av kritiken. Ja, praxis i tillsynsärenden kan alltid diskuteras, jag kan hålla med om att kritiken borde delgivits kommunen med chans till yttrande. Men i sak fanns ingen utredning, inget underlag, som skulle förändra Lst AC bedömning, som jag ser det. Nilsson skriver i mejlet att han känner sig uthängd i massmedia, efter intervjun i Västerbottensnytt. Han säger sig inte fått möjlighet att förklara sig, men nog tycker jag att det är precis vad han gör, Nilsson förklarar sig: kritiken mot honom är obefogad och tillståndet lämpligt i sig. Tvärtemot socialnämndens yttrande i avslagsbeslutet han själv tog en vecka före bifallsbeslutet.

En motivering av kommunens ställningstagande, som kommunalrådet i mejlet säger sig önskar ge, ska alltid finnas med i utredningen och tillståndsbeslutet, inte ges i efterhand. När väl tillsynsbeslutet från Lst AC, ärende 705-1519-2015, hamnar i Vilhelmina kommunstyrelse den 31 mars, sägs en del knorrat över länsstyrelsens skrivelse och kritik. Vad är den underliggande orsaken till detta, då tillsynsbeslutet är så kristallklart som ett byråkratiskt myndighetsbeslut bör vara? Förförståelse bland en eller flera kommunstyrelseledamöter, oaktat sanning eller förtal, kring en av de handläggande tjänstemännen vid Lst AC, bedömer jag som möjligt bidragande.

Politiskt korridorsprat verkar övertygat somliga, den här gången har detta haft räckvidd rakt ut i media. Om det är förtal som sprids vidare, är det rent bedrövligt. Då har verkligen sakfråga övergått till personfråga, vilket kan ge alibi för kommunstyrelsen att skaka av sig kritiken. Vem som sprider vad, och med vilken sanningshalt, är inte min sak att utröna, men är det falsk tillvitelse, då bör man inom både politiken och förvaltningen ta sig en rejäl funderare över vad som sprids och vilka verkningar det får.

Kommunstyrelsen i Vilhelmina tog slutligen beslut att ge förvaltningen uppdrag att revidera drog- och alkoholpolicyn. Så någonstans har väl kritiken slutligen sipprat ner och landat. Inget ont utan något gott, den här gången.

Till sist. Att kommunstyrelsen ändrade delegationsordningen, för tillfälliga alkoholtillstånd, från kommunstyrelsens ordförande till kommunchefen, är ännu en indikation på att beslutsansvaret ska flyttas från förtroendevalda till en tjänsteperson och att kritiken tagit skruv. Politiken kommer i tidspressade nödfall hålla tillfälliga alkoholtillståndsärenden på en armlängds avstånd. Men att varken förtroendemannautredningen, eller ett partiremissförfarande, tagit fram förslag till förändringar i delegationsordningen är lika indikativt som anmärkningsvärt. Tänk att det inte är kommunstyrelsen som utarbetar vilka förändringar i sin egen delegationsordning som ska ändras, läggas till eller tas bort.

6 kommentarer

  1. Göran Jonzon

    Nu är det helg och vi får vänta till vardagen innan jag kan få fram en ny kopia av Lst skrivelse för mer ingående analys.
    Vad vi kan säga så här långt är emellertid att när jag skriver att vi ska ta upp alkoholpolicyn till ”granskning”, innebär inte det att du kan utgå från att den ska bli ”reviderad”!
    Man kan naturligtvis anse att ett oförändrat dokument som givits ny datumstämpel blivit ”reviderat”, men uttrycket leder fel i den kontext du använder det.

    Granskningen innebär inte en kvittens på att något skulle vara olämpligt eller fel i förefintlig policy.
    Om den sedan blir reviderad, beror på ifall vi hittar någon kvarvarande rest av osäkerhet som relaterar till den gamla ordningen, med politiskt grundade ställningstaganden till tillfälliga tillståndgivningar.

    Granskningen var mitt förslag och härrör till att när man flyttar ett beslutsfattande från den demokratiska till den byråkratiska beslutsordningen, är det viktigt att man har ett tydligt och klart regelverk. Detta avser omfatta tillfälliga tillståndsgivningen, då tiden mellan KS och KSau sammanträden kan ge onödigt långa handläggningstider.
    Granskningen har således inget att göra med att någon brist skulle ådagalagts av kritiken från Lst.
    Jag har inte ens själv läst igenom befintlig alkoholpolicy ännu, men ser en översyn av gällande regelverk som grundläggande förutsättning vid all överflyttning av ansvar.

    Kan man finna en nivå av tydlighet i regelverket som motsvarar förväntningarna, kan jag även tänka mig att föreslå, att även flytta besluten av allmänna ordinarie utskänkningstillstånden från politiken till förvaltningen. Att delegationen sker till kommunchefen beror på att denne är kommunstyrelsens förvaltningschef, men hindrar inte att denne i sin tur kan delegera ansvaret och befogenheterna vidare i sin förvaltningsorganisation.

    Andra beslut som idag belastar kommunstyrelsen med återkommande ställningstaganden, bör även de omfattas av översyn eller nyupprättande av regelverk för beslutstagande och därefter flyttas från politiken till förvaltningen. Det är en effektivisering av det politiska arbetet, som jag anser självklar i strävan efter att våra politiska organ inriktar sig på att syssla med väsentligare styrningsfrågor, än att ägna tid åt bedömningar av repetitionskaraktär.

    Letar man noga i Lst kritik mot kommunalrådet, tvivlar jag inte på att man kan finna frön av substans, men jag är inte intresserad av att i förstone komma åt dessa detaljer, utan ser det viktigare att undanröja framtida kopplingar mellan politiskt beslutsfattande och beslutens verkställighet, enligt samma mönster som när man åtskiljde domstolsväsendet från riksdagens ansvarsområde. Riksdagen beslutar om nya lagar och lägger sig sedan inte i enskilda domstolsprövningar. Allt för en så rättssäker handläggning som möjligt. Det är ingen slump att fru justitia försett med ögonbindel.
    På samma sätt ska den kommunala verkställighetsprocessen frigöras från politiska ställningstaganden i det enskilda fallet och den kommunala likabehandlingsprincipen eftersträvas.

    Vad beträffar dina insinuationer om att jag duperats av politiskt korridorsnack, låter jag det stå obesvarat. Den som känner mig bättre kan säkert avgöra hur pass mottaglig jag är för sådant.
    Min bedöming är min egen och som vanligt står jag upp för vad jag anser vara rätt och vad jag anser vara fel, utan att ta hänsyn till om det är min motståndare jag försvarar eller min vän jag kritiserar.
    Det beror på min värdegrund och den är mer värdefull för mig än allt grupptryck i världen.
    Förlorar jag vänner eller väljare därigenom, berör det mig lika lite som när en regndroppe faller ned på min tunnhåriga hjässa.

    Svara
    • Tommy Streling (inläggsförfattare)

      Tack för ditt svar Göran!
      Lst AC:s tillsynsbeslut finns inlagd i blogginlägget som första länk.
      Återkommer med svar när jag har tillgång till dator/internet.
      /Tommy Streling

      Svara
    • Tommy Streling (inläggsförfattare)

      Hej igen Göran, är uppkopplad igen så här får du ett svar på din kommentar.

      Eftersom Ks-protokollet inte ligger ute på hemsidan (avstämt 9 april 22.00), således ej offentliggjort, kan jag självklart inte spika fast ord som ”granskat” eller ”reviderat” i beslutstexten. Revidera som språkligt begrepp som kan innebära enbart granskning eller även innefatta ändring.
      Jag antar, i egentlig mening, att man förutsättningslöst går igenom policydokumentet (och handläggningsrutiner) och att förvaltning respektive politiken granskar och eventuellt lägger förslag till förändringar/uppdateringar för ett styrdokument som är kristallklart och inte tillåter några dikeskörningar (om man nu anser luckor finnas eller behov av tydligare styrning).
      För naturligtvis är det som du skriver, inget i policyn behöver överhuvudtaget vara felaktigt eller olämpligt.

      Däremot är jag förvånad att du skriver att granskningen av policy inte är något svar på Lst AC:s tillsynsbeslut, trots att Ks-ärendet i sig måste handlat om Lst AC:s tillsynsbeslut. Själv tycker jag ett en granskning av alkoholpolicy och handläggningsrutiner är precis det svar som man från Vilhelmina kommun ska ge till Lst AC som svar på åtgärder pga den allvarliga kritiken.
      Följdfrågan är, hur har ni från Vilhelmina kommun/kommunstyrelsen valt att kommunicera tillsynsbeslutet med Lst-AC, har man ens givit uppdraget att upprätta ett svar?

      Dock anser jag inte att ansvaret flyttas genom ”avpolitisering”. För tillståndet i februari är kommunstyrelsen ansvarig (även om Ks-ordf signerar genom delegation), precis som i framtiden när kommunchefen ges delegation. Kommunstyrelsen är alltid ytterst ansvarig för sina delegerade beslut. I sig understrykt av problematiken att tjänstemannaansvar inte finns som en passus kommunalrättsligt (vilket inte så få efterfrågar en förändring av).

      Vad gäller ”kvarvarande rest av osäkerhet” som du benämner det politiska beslutsfattande, i fallet tillfälliga alkoholtillstånd, behöver det inte hypotetiskt innebära någon skillnad, ett kommunchef (i ny delegationsordning) kan i ett brådskande fall ta ett beslut precis som kommunalrådet gjorde i februarifallet. Rundar man kommunkansliets handläggning av tillståndsärenden och utredningssammanställning (som har en tydlig tågordning med en ”checklista”) så blir resultatet detsamma. I öltältsfallet fanns ingen ny utredning, det enda som framkommer är lakoniska tjänstemannaanteckningar och en överläggning mellan kommunstyrelsens ordförande/socialnämndens ordförande och tillståndssökande, som ledde till ett bifallsbeslut. För mig ser det enligt handlingarna (vars substans är obefintliga) ut som om beslutsfattaren (kommunalrådet) tar beslut närmast självvådligt, väl medveten om att någon ny utredning inte finns vid handen. Det är ju detta Lst AC riktar så hård kritik mot. Vilket jag helt instämmer i. Utredningsrutinerna är ju helt sopade under mattan.

      Jag tror det vore bra att lyfta ansvaret tillbaka till politiken, ett tillfälligt ärende av detta slag förekommer säkert bara någon gång om året. Arbetsutskottet kan ta ett distansbeslut, genom ny teknik och kommunalrättslig anpassning, är det fullt möjligt, att med kort varsel göra en kort förrättning i tillståndsärende. Vi har olika syn om ärendets dignitet, men läser man socialnämndens yttrande (i avslagsbeslutet 2/2) och Lst AC:s tillsynsbeslut, då tycker jag att allvaret är stort och beslutet faktiskt komplext och relativt tungt. Kommunen tar ju idag alltid ärendena i kommunstyrelsen när tidsramen så tillåter, men eftersom du skriver att du förespråkar att kan tänka dig utöka delegationen till alla tillståndsbeslut (alkohol) i framtiden helt till tjänstemän, så kan bara konstatera att vi har helt olika syn på beslutens dignitet.
      Jag hänvisade även till KL 6 kap §§33-34 och speciallagstiftning, och jag är inte alls säker på att en byråkratiserad delegerad beslutsordning skapar mer rättsäkerhet. Utredning och beslut på samma bord, kan leda till motsatsen.
      Vi har uppenbarligen olika synsätt, vilka jag inte tror vi kan övertyga varandra om. För mig är varje beslut och ställningstagande unikt, i sitt unika sammanhang, inget av repetitionskaraktär.

      Paradoxalt nog ser du byråkratin som idealet, men vad brister då i Länsstyrelsens handläggning av tillsynsärenden? Vad är det som gör att Länsstyrelsen, enligt dig, inte fungerar med den ideala rättsäkerhet du själv förespråkar, dvs vad är det man brustit i, konkret detalj, från Länsstyrelsen AC i öltältsfallet? Tillsynsbeslutet följer varenda regelverk, lag och policy till punkt och pricka. Kanske tyckte några kommunstyrelseledamöter att det var väl nitiskt? Men det var inget maktspråk, det var ren myndighetskritik mot Vilhelmina kommun som sågas utmed fotknölarna, i fallet med öltältet. Med rätta.

      Vidare. I tillsynsbeslutet, skriver du, finns frön av substans till kritik, mot kommunalrådet, om man letar efter dem. Tillsynsbeslutet är en allvarlig kritik som riktas mot Vilhelmina kommun och kommunstyrelsen som ansvarig tillståndsmyndighet. Eftersom kommunalrådet tagit beslut per delegation, utan ny och fullödig utredning, så är det självklart en indirekt hård kritik mot kommunalrådet Åke Nilsson som här är ytterst ansvarig inför kommunstyrelsen. Det är finns inga omständigheter som framkommit, som lindrar kritiken, som jag ser det.

      Och då kommer vi tillbaka till kärnan i Ks-ärendet, den 31 mars, med tillsynsbeslutet från Lst-AC.
      Först och främst så har jag uppfattat att ingen diskussion i kommunstyrelsen framkommit som pekat ut tillsynsbeslutet som partiskt, subjektivt eller som en personlig vendetta från någon handläggande tjänsteman. Alltså, trovärdighetsdiskussionen verkar inte varit föremål för diskussion eller beslut.
      För det andra verkar kommunstyrelsen inte givit eller lagt förslag till upprättande (tex kommunchefen) av svar/yttrande till Länsstyrelsen AC.
      För det tredje tycker jag, att om inget av detta ovan (för det verkar funnits många åsikter) utväljs att kommuniceras med Länsstyrelsen, hur kan man då som kommunstyrelseledamot gå ut i VK-bloggen (som massmedia nogsamt följer) och offentlig tala om en möjlig personlig hämnd/vendetta från en enskild tjänsteman vid Lst AC (som inte ens har skrivit under eller upprättat tillsynsbeslutet)?
      Jag kan fortfarande inte för mitt liv begripa hur denna ”bild” kan framträda vid en noggrann genomläsning.
      Utan tydligt avgränsbara synliga textavsnitt kopplad till en enskild individ, är det väldigt svårt att diskutera rätt eller fel, eller hämndskrivelser, i ett tillsynsbeslut.

      Allt vad som berättas utanför beslutsrummet, utanför beslutsfora som kommunstyrelsen eller dess arbetsutskott (tillika personalnämnd), i korridorer eller på tjänsterum, mellan politiker och politiker eller mellan tjänstemän och politiker, betecknar jag som politiskt korridorsprat, vilket jag benämnde saken som.
      Poängen är att du har dina pusselbitar och jag, liksom andra, har andra pusselbitar i synen på en tidigare kommunanställd och det påstådda orsakssammanhang till personlig hämnd så här decenniet (eller vad det kan vara) senare.

      Jag har inte insinuerat att du duperats. Jag har bara talat om, att den föreställning (vilken misskrediterar Länsstyrelsens handläggning och sänker trovärdigheten för en tjänsteman) du redovisar kring en tidigare kommunal tjänsteman, inte härrör från någon officiellt eller formaliserat beslutsfora i Vilhelmina kommun.
      Vad du förmedlar, i egenskap av kommunstyrelseledamot, då du ifrågasätter länsstyrelsens tillsynsbeslut, när varken kommunstyrelsen har markerat eller kommunicerat påstått felaktig handläggning eller kritik, gentemot Länsstyrelsen i Västerbotten, blir något som reser frågetecken offentligt/massmedia huruvida kommunstyrelsen/Vilhelmina kommun delar ditt synsätt. Dvs om Vilhelmina kommun förminskar kritiken på samma grunder och betraktar tjänstemannen på samma sätt. Med följd att å ena sidan tillsynsbeslutet kan förringas och kritiken skakas av, å andra sidan att relationen mellan kommun och länsstyrelse får sig en allvarlig törn samt att det faktiskt kan vara så att en enskild tjänsteman hängts ut och förtalats. För anklagelsen är allvarligt.

      Vad du är mottaglig eller inte för, har aldrig varit föremål för diskussion och kommer inte diskuteras. Vi har alla olika informationskällor och kanaler. Men det är i sak, det först måste avhandlas.

      Allt har handlat om kritiken mot tillsynsbeslutet, och fortfarande har jag inte i sak fått en detaljerad kommentar vad som konkret är fel, överdrivet, subjektivt/partiskt eller bevis på hämndaktion, eller vilka delar av tillsynsbeslutet som skulle kunna misstänkas vara skrivna av en påstått hämndgirig tjänsteman.
      Inte heller har du lämnat konkreta exempel på vad som gjorde massmedias framställning som en ”helt skev bild”.

      Att tala om värdegrund, är på tok för tidigt. Innan detaljerna stötts och blötts, i sak, istället för som hittills, främst mot person. Jag väntar på svar.

      Svara
  2. Göran Jonzon

    Hej igen Tommy !
    Så är ser jag på saken:
    Vilhelmina är så pass litet att ska man ha någon form av offentlig festivitas i centrum, så är det skolparken eller tingshusparken som gäller.
    Det vet alla som någon gång bott eller vistats här, vilket utredande tjänsteman gjort.
    Likadant är det med utskänkningstillstånden.
    Där ska personens som söker tillståndet handel och vandel granskas i form av en tjänstemannautredning.
    När exempelvis hotellet bytte ägare förfäll det gamla tillståndet, vilket ju var bundet till personen som ägde verksamheten.
    Den nye ägaren har utretts och befunits lämpad att inneha ett permanent tillstånd för utskänkning.
    Att då avkräva en lika omfattande tjänstemannautredning för ett tillfälligt tilstånd till samme individ, blir ju rent nonsens i sammanhanget, då ju personen är känd för både tjänstemän och politikerna.

    Det är här som skillnaden ligger mellan en ort som Umeå och ett litet samhälle där alla känner alla.
    Ska vi slösa med förvaltningens resurser för att pränta fast sådant som vi redan vet ?

    Att blanda in tobakslagen i sammanhanget pekar även det i samma riktning.
    Vad har tobakslagen med just detta fallet att göra?
    Att underlåta att kommunicera kritiken med berörd beslutsfattare, stärker ytterligare min uppfattning om att kritiken inrymmer en icke objektiv ansats att ge en näsbränna åt Åke Nilsson.
    Det är i ljuset av dessa frågor som jag fått kvitterat en gammal konflikt från de som var med när det begav sig.

    Så till den större och principiellt viktigare frågan om hur de politiska organen ska nyttjas resurseffektivt ?
    Jag anser att det inte behövs 15 personer för att ta enkla beslut som reglerats i lag eller annat regelverk.
    Däremot är det vår uppgift som politiker att bestämma ramarna och sätta upp reglerna för förvaltningen avv verka efter. Det är precis som i det övriga samhällsmaskineriet, där man först beslutar om strategin, sedan taktiken och sist verkställigheten och genomförandet.
    Det blir väldigt dyrt om vi ska ställa den ordningen på huvudet, vilket jag anser skett i somliga fall och frågor.
    Min åsikt i den saken styrks även i skrivelsen från Länsstyrelsen där man nämner behovet av ”objektivitet”, vilket för mig betyder frånvaro av tyckande och minimerandet av subjektivitet och därmed understryker adresseringen till förvaltningen och den byråkratiska ordningen.

    Givetvis bör vi ge svar till Lst på deras skrivelse och den uppgiften faller på KS sekretariat att formulera i linje med vad som beslutades på sammanträdet.
    Jag kommer även fortsättningsvis att verka för en effektivisering av allt politiskt beslutsarbete, vilket omfattar en rad åtgärder, med början i hur vi lägger upp utredningsbilagorna för beslut fram till hur protokollen utformas och presenteras. Inom ramen för detta kan även videosammanträden bli aktuella, allt för att reducera kostnaderna för politiken som jag kan tycka borde gå att sänka ytterligare, förutom beslutet att reducera antalet ledamöter i beslutande församling.

    Det går alltid att kritisera enskilda beslut och det är nog ingen samhällsomstörtande insikt att jag själv är mycket kritisk till hela vår inställning till alkoholkulturen, men kritiken i detta fall anser jag skjuter över målet, om än inte helt obefogad. Så länge jag inte kan se att jag i något betydande avseende skulle klarat av det bättre själv, kan jag inte sälla mig till gruppen som kritiserar.
    Men ändra på ordningen, det ska vi och det är vi överens om i Kommunstyrelsen.

    Svara
    • Tommy Streling (inläggsförfattare)

      Hej Göran, tack för ditt svar.

      Var och när och hur, och i vilket sammanhang, gör varje ansökan om tillfälligt tillstånd unik, och bör så behandlas. Och skolparken därvidlag behandlas med särskild hänsyn till alla lagar, regelverk och policys. Inklusive tobakslagen, vilket Lst AC:s tillsynsbeslut motiverar tydligt, är den delen av beslutet något du helt motsätter dig? Den bottnar även i att man anser beslutet strida mot Vilhelmina kommuns drogpolitiska program (2006), länk-> http://blogg.vk.se/entitet/wp-content/uploads/sites/621/2015/04/tillsynsbeslut-och-mejl.pdf
      Om du läser detta, anser du fortfarande Tobakslagen och policys är ovidkommande i öltältsfallet?

      I vilken grad tjänstemannautredningen ska vara lika omfattande, är en procedur- och praxisfråga, vandel ska bedömas i varje fall, och en avstämning göras utifrån hur den som har ett permanent tillstånd sköter sin verksamhet. Har det funnits anmärkningar eller dåliga erfarenheter kan t.ex ett tillfälligt tillstånd nekas.

      Vi talar inte om nonsens, i något hänseende, utan att vandelsprövning skall göras, och föras in i utredningen. Är den gjord några veckor innan, och inget nytt kan tillföras, är det väl enkel match att föra in underlaget i utredningen. Men det gjordes aldrig i öltältsfallet, då en ny utredning måste öppnas eftersom avslagsbeslut förutvarit. Den nya mappen är ödsligt tom i alla avseenden. Den kritiken kan ingen sopa under mattan.

      Du skriver att personen är känd för politiker och tjänstemän, känd visst, men hur utskänkningstillståndet sköts över tid, och hur inspektioner utfallit eller om andra myndigheter haft synpunkter/kritik, har jag ytterst svårt att tro att politiker generellt har kunskap om. Den sammantagna bilden har tjänstemännen, då man utför en utredning i en tillståndsansökan och sammanställer remissunderlaget.

      Alla känner alla? ”Alla vet vilka alla är”, menar du det? Socialt sett är Vilhelmina tämligen slutet, trots sin litenhet. Viss information färdas snabbt, viss inte alls, viss information friseras eller förvrängs. Personkännedom kan f.ö. aldrig sättas lika med verksamhetskännedom, i mitt tycke.
      Du ställer i sammanhanget fråga: ”Ska vi slösa med förvaltningens resurser för att pränta fast sådant som vi redan vet?”
      Det kommunens tjänstemän har kännedom om, sammanvävs med remissvaren eller annan information, kunskap och läge kan förändras över dagar eller veckor. Inget är statiskt.
      Har inget förändrats i uppfattningar, blir en ny utredningen främst en konfirmation som inte är särdeles resurskrävande.
      Utan utredning tillförs ingen ny kunskap, om så bara två veckor har passerat sedan sist, så ser jag det. Det om något är av rättsäkerhetskaraktär.

      Att man inte från Lst AC kommunicerade kritiken, kan riktas kritik mot, så är det. I sak, i SVT Västerbottensnytt och övriga massmedia ser jag dock inga större brister i sak och kritik.
      Men att detta skulle vara en näsbränna från tjänsteman till kommunalråd, är inget jag kan avläsa.
      Däremot, i länken ovan sid 6, kan man avläsa en riktig drapa från Åke Nilsson till Länsstyrelsen AC och berörd tjänsteman, som sågas utmed fotknölarna.
      Samtidigt som Nilsson fullständigt avfärdar all kritik, ännu en gång.
      I vilken egenskap skriver Nilsson, som Ks-ordf och företrädare för Vilhelmina kommun?
      Ställer sig kommunstyrelsen bakom denna typ av kommunicering (rejäl avhyvling) och dess innehåll?

      Om tjänstemän vid Lst-AC ifrågasätts eller misstänks, av personliga skäl, så är det något politiken (Ks) ska kommunicera med Lst-AC. Till dess saken är utredd och inte skymmer sikten.
      Så vitt jag förstått har någon sådan diskussion/kommunicering aldrig skett, formellt från Vilhelmina kommun, via kommunstyrelsens ordf eller kommunstyrelsen.
      Därför är det direkt olämpligt att börja diskutera enskilda tjänstemäns privata påstådda ”uppsåt” offentligt, överhuvudtaget. Om misstanke och en faktisk handling kan bevisas vara en personlig hämndaktion, därtill erkänns av Lst-AC, då finns det skäl för offentlig debatt, annars blir det bara uthängande och offentligt misstänkliggörande/misskrediterande.

      Dina rationaliseringssträvanden har vi olika åsikter om, i fallet alkoholtillstånd, det behöver vi inte stöta och blöta mer.

      Det förvånar mig slutligen, att du ”Så länge jag inte i något betydande avseende skulle klarat av det bättre själv, kan jag inte sälla mig till gruppen som kritiserar”.
      Med grund i det första beslutet, avslagsbeslutet, tycker jag det var mycket enkelt, att en ny ansökan skulle fått ett avslag. Då öppettidsbegränsning och spriteliminering inte i något avseende förändrar socialnämndens ställningstagande genom det yttrande och den avslagsrekommendation nämnden tidigare lämnat.

      Svara
  3. Göran Jonzon

    Så kan du ju naturligtvis bedöma saken utifrån ditt perspektiv.
    Hade det varit du som haft KS delegation att ta beslutet, skulle jag gott kunnat försvara även det ställningstagandet. Att det är kommunsekreteraren som sköter vandelsprövningen innebär ju inte att denne inte kan kommunicera detta med den som har delegerad beslutsrätt för de tillfälliga tillstånden.

    Det finns naturligtvis en risk för förflackning och slentrian om sådant sätt i system, jämfört med att man strikt följer formalia i varje enskilt fall. Där kan jag nog till viss del hålla med dig.
    Men hur jag än försöker intala mig själv att jag saknar väsentliga uppgifter, vilka skulle bilda en helt annan uppfattning i min situationstolkning, så kan jag inte se på denna sak som mer än bagatellartad och på gränsen till tramsig.
    Nog har vi viktigare problem att hantera än detta.
    Just när det gäller alkoholpolitiken i stort, måste vi tillsammans våga börja öppna ögonen för vad drog- och alkoholnyttjandet kostar skattebetalarna.
    Detta gäller inte minst SOC bugdetöverdrag, men även i odefinierbar utsträckning för skolresultat och kostnader för personlig assistans under lektionstid.

    MMen när jag våcker denna större och på alla plan helt dominerande fråga, då blir det väldigt tyst i dialogforumet !

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se