Marsån – värd ett bättre öde än arbetsutskottets nolldom

Marsån verkar vara en smått okänd å, sett till en internetsökning på Wikipedia, det är marsánsås som blir sökträff. Men likväl som bara en marsánsås finns, finns nog bara en Marså (för Kalix är så långt bort att det inte räknas). I vart fall strömmar Marsån, i detta län, från östra Marssjön, i Marsfjällets skugga, genom Marsådalen ner till den vidsträckta sjön Malgomaj.

Marsån betraktas som ett kärnområde av den rödlistade och hotade flodpärlmusslan, dessvärre betecknas inte bestånden som livkraftiga utan bevarandeåtgärder är nu nödvändiga att genomföra för långsiktig överlevnad. Samtidigt återskapas då förlorade livsmiljöer för öring. Naturen får sin läkning likväl som det kan stärka förutsättningarna för fisketurismen i detta enastående fjällnära område (ett stenkast från Marsfjället och Njakafjäll). Öring dominerar i ån men längre ner förekommer både harr och gädda. Man slås av tanken, att den äldsta flodpärlmusslan som hittats var 256 år gammal, och att en likvärdig mussla i Marsån skulle kunna vara ”född” ett halvsekel före den första nybyggaren i trakterna.

Utvecklingsenheten vid Vilhelmina kommun har i samverkan med Länsstyrelsen Västerbotten och Vilhelmina skogsallmänning skapat ett restaureringsprojekt för Marsån, där alla tre parter föreslås gemensamt finansiera projektet som omsluter 700 000 kr.  Genom samverkan och erfarenhetsutbyten ska man återskapa och långsiktigt bevara och förvalta områdenas höga naturvärden och därmed leva upp till regionala, nationella och internationella åtagande.

När man läser beredningsdokumentet för projektet, med målet att skapa ett vattenekosystem helt i balans, med livkraftiga bestånd av den hotade flodpärlmusslan och öringen, så blir jag oerhört förvånad, och besviken, när arbetsutskottet i Vilhelmina kommun tagit ett avslagsbeslut. I brist på medel, som det står i beslutsprotokollet från den 14/4.

För det första tycker jag det är märkligt att arbetsutskottet, som främst är beredningsorgan, tagit det definitiva beslutet, eftersom man inte lämnar ärendet vidare med en beslutsrekommendation till kommunstyrelsen. Jag kan inte i delegationsordningen finna något stöd för ett sådant beslut som detta.

Vilka medel handlar det då om? Den kommunala delfinansieringen om 200 tkr föreslogs tas från det s.k. 1329-kontot, som är en pott för utvecklingsprojekt där ungefär hälften är baseras på s.k. bygdeavgiftsmedel (bygdemedel i vardagligt tal). Det innebar i reda pengar 100 tkr. Inte några astronomiska belopp precis.

Det finns flera finansieringsvägar, dels från nämnda 1329-konto, men också ett renodlat bygdemedelstöd, då andra parter delfinansierar projektet. När man från centralt håll (huvudstaden) haft både kritik och invändningar hur bygdeavgiftsmedel (som är en gottgörande ersättning för skador och följder av vattenkraftregleringen) används, så borde kommunens projektdel helt kunna finansieras av bygdeavgiftsmedel, då det handlar om biotopåtgärder i ett strömvatten som utmynnar i en reglerad sjö. Någon sådan beredning har inte utförts, så vitt jag förstått, och förmodligen har ingen heller konsulterat länsstyrelsen (som givit beslutsdelegation om vissa bygdemedel till kommunerna) för en avstämning om möjligheterna.

Jag tycker avslagsbeslutet från arbetsutskottet är både anmärkningsvärt och bedrövligt. Det är för mig obegripligt varför inte ärendet lämnas till kommunstyrelsen för beslut, oavsett vilken beslutsrekommendation man haft i arbetsutskottet. Finansieringslösningar brukar kan man alltid finna, om man vänder på alla stenar. Och finner inte kommunstyrelsen råd, varför inte lämna detta viktiga och betydande ärende vidare till kommunfullmäktige? Jag tycker arbetsutskottet onödigtvis sänkt detta projekt med en nolldom som jag faktiskt tror det fanns och finns en lösning till.

(fotografiet, ett biflöde till Marsån)