Kommunernas delegation att besluta om bygdemedel upphör – bara sådär på en grisblink?

Den första tanken som slog mig var att Länsstyrelsernas kritik, men även från huvudstaden, kretsat kring hur bygdeavgiftsmedlen (en kompensation för vattenkraftutbyggnadens konsekvenser) har kommit att användas av kommuner, som ett sätt att dryga ut egna medel till exempelvis näringsbefrämjande åtgärder och projekt ”…som annars är bygden till nytta”. En kritik som egentligen borde leda till en större förståelse för de stora strukturella skillnaderna mellan residensregioner och perifera glesbygdskommuner, och behövliga justeringar i statsbidragen, eller varför inte det allra bästa, en vattenkraftåterbäringsmodell alá Norge.

Har märkligt nog sett varken en notis eller artikel i ämnet, men det har gått rykande fort efter Riksrevisonens revisionsrapport (20/3) av Länsstyrelsen i Västerbotten, där granskningsmyndigheten gav anmärkning på följande vis:

”Grund för uttalande med reservation: Länsstyrelsen i Västerbottens län redovisar lämnade bidrag till kommunerna i transfereringsavsnittet om 27 618 tkr avseende bygde- och fiskemedel. Utbetalningarna har gjorts med delegerad rätt för kommunerna att fatta beslut om utbetalning till slutliga mottagare. Förfarandet är i strid med förordning (1998:928) om bygde- och fiskeavgifter. Enligt uppgift från länsstyrelsen uppgår den ackumulerade behållningen hos kommunerna av ännu inte utbetalade medel från kommunerna per den 31 december 2014 till 49 477 tkr. Om utbetalning och beslut i dessa bidragsärenden hade fattats av Länsstyrelsen i Västerbottens län enligt förordningen skulle fonden för bygdemedel i länsstyrelsens redovisning ha redovisats med motsvarande högre belopp”

Kritiken här rör dock inte hur bygdemedelsavgifter används ute i kommunerna, den underliggande förklaringen torde vila i hur Länsstyrelsen hanterat (eller inte hanterat) de medel som ej förbrukats under ett givet år. Kritiken rör dock även laglighetsaspekterna, vilket man blir aningen brydd över, var inte detta prövat och känt långt tidigare när man gav kommuner rätt till delegation?

Kommuner har särskilda deponeringskonton för bygdemedlen där reglering sker när Länsstyrelsen godkänt kommunens bygdemedelplan och förutvarande ansökningar. Kontot ”hänger” i luften och kan därför inte tillgodose räkenskaperna i årsredovisningen för Länsstyrelsen i Västerbotten (inte heller ingår det i kommunernas årsredovisning). Bristerna som Riksrevisionen anmärker på, men inte alls förklarar, skulle säkert kunna lösas på ett bättre sätt, där innestående/kvarvarande medel återförs till Länsstyrelsen. Då skulle de kritiserade nivåskillnaderna minska. Om det nu är där skon verkligen klämmer.

Ansökta och genomförda bygdemedelprojekt, precis som ej eller delvis slutförda, kan löpa över flera år och eftersläpningen gör det svårt även för kommunerna att på kronan uppskatta vad som finns och kommer att finnas på ”kvarståendekontot”. Rent praktiskt har det nog varit bra att medlen inte flyttas tillbaka i all hast till Länsstyrelsen. Rent praktiskt 2, alla medel borde kunna kvarstå och utbetalas från länsstyrelsen, även om kommunerna behåller beslutsdelegationen. Jag kan i ögonblicket inte låta bli att fundera över innehållet i Tillväxtverkets granskning av bygdemedlens användning, en rapport skulle lämnas till regeringskansliet den 16 april. Om detta har det varit mycket tyst.

Oavsett så brinner det nu i knutarna. Länsstyrelsen lät den 23 april meddela att beslutsdelegationen till kommunerna i länet nu återtas. Inte helt oväntat, men högst anmärkningsvärt är de dagar omställningen ska ske på. Redan under 2015. Senast den 18 maj flyttas hela kontoinnehavet hos kommunerna till Länsstyrelsen. Ska Länsstyrelsen även per omgående överta handläggningen av bygdemedelansökningar lär det bli inte så lite bökigt. Om detta måste besked ges genast. Vad gäller för 2015?

I Vilhelmina kommuns var sista ansökningsdag 20 mars för bygdemedel och beredningsarbetet långt gånget inför kommunstyrelsens arbetsutskott 11 maj. Hade Länsstyrelsen aviserat en ny ordning från årskiftet 2015/2016 hade nog övergången skett smidigare och utan ovisshet och förmodligen även utan oro. Man får innerligt hoppas att Länsstyrelsen har avsatt medel och personal för handläggningen och sitt återtagna uppdrag. Annars riskererar ansökningar och beslut förskjutas månader framåt. Det är sommarmånaderna som är möjligheternas tid, annars tappar många föreningar lätt ett år. Tycker verkligen det är hög tid för Länsstyrelsen att tydliggöra och offentliggöra detta. Det finns f.ö. inte en rad om detta på Länsstyrelsens hemsida.