Trygghetsboende – i gamla kontorslokaler vid E45an eller nybyggnation?

Med trygghetsbostäder avsågs enligt stödförordningen (2007:159) bostadslägenheter och utrymmen för de boendes måltider, samvaro, hobby och rekreation. Med personal som dagligen på olika sätt kan stödja de boende under vissa angivna tider. Trygghetsbostäder kunde byggas som hyresrätt, kooperativ hyresrätt eller bostadsrätt. Ytterligare ett krav var att bostäderna ska innehas av personer som fyllt 70 år. Det sistnämnda tycker jag var en onödig begränsning. Av olika skäl kan människor ha olika behov, vid olika åldrar, en 60-årsgräns kan kännas mer flexibel.

Genom Boverkets sjösättning 2007 av investeringsstöd till äldrebostäder skapades uppmärksamhet och incitament för bostadsombyggnad eller nyproduktion. Stödet handlade om 2200 kr/m2 respektive 2600 kr/m2. I dagsläget kan inte stödet längre sökas, då regeringen utreder en ny stödform för äldreboenden. Att inte en stödform ersätter en annan, där kontinuiteten nu brutits, skapar tyvärr ett vakuum. I en tid när Sverige behöver hela 75000 nybyggda bostäder per år, skulle betydligt mer kraftfulla åtgärder/stöd för äldreboenden kunna lösa en del av bostadsbristen. Det handlar inte om utan när en ny stödform kommer. Förhoppningsvis rejält förstärkt.

Gemensamma lokaler, för måltider, samvaro, hobby och rekreation ställer höga krav på utformning och byggnader. En viss storskalighet är att föredra, för ekonomi och möjligheter till socialt umgänge och goda servicemöjligheter. Uppmärksammat mediellt var Bäckbackas projekt ”Backen” med 108 lägenheter (där 500 seniorer ställde sig i kö vid projektstart). I  Vinnovas belysande broschyr finns många exempel, bl.a. ”Backen”. Den stora vinsten, för alla, är att boendeformen skapar mening, gemenskap och fyller sociala och individuella behov. Som är hälsofrämjande i sig. Samtidigt minskar behovet av kostsamma platser på s.k. särskilda boenden.

För mindre kommuner och behov, tycker jag Bäckbacka Röbäck är ett bra exempel på utformning av äldreboende (även om det ligger i Umeå). Utöver Vinnovas inspirationsbroschyr, finns en väldigt intressant förstudie ”Höstsol” som utförts i Vännäs kring kooperativt äldreboende. En tankvärd redogörelse av önskemål, behov och idéer, där samtidigt goda boendeexempel lyfts fram i bilagorna. Bara fantasin sätter gränsen för trivselfaktorerna. Ett trygghetsboende är en plats man ska kunna bo på i tiotals år.

Genomgående för ”Backen” och många andra boenden är att varje lägenhet ska ha uteplats eller balkong. Ofta önskat är; närhet till grönområde/natur, en ”kolonilott” där man odla lite. Att bo i markplan. Inglasade uterum mot söder (inomhusträdgård), utomhusträdgård, ombonade matsalar och gemensamhetslokaler, hobbyrum och gästrum/lägenhet. Närhet till service är betydelsefullt, samtidigt i stadstermer sett, är avstånden relativt korta inom mindre kommuntätorter. Äldre vill ofta behålla sin rörlighet (kollektivtrafiken är begränsad i inlandskommunerna) varför bilen för många är en nödvändighet. Behovet av carport eller garage får inte förglömmas.

Fallet Vilhelmina kommun

Här har flera politiska partier drivit frågan kring trygghetsboende i många år. När ärendet nu blivit skarpt talas det om ”på senare tid”. Det har även funnits aktörer som presenterat förslag, men som ignorerats av kommunstyrelsen. När påståenden kommer, som att inga företag presenterat förslag, klingar det falskt. Vilhelmina kommun, som ligger i den verkliga botten av företagsklimatundersökningar, har mycket att bevisa – aktivt – inte sitta och vänta på företag som ska bulta på den blytunga porten. Och om några beslutsfattare har aversioner mot Riksbyggen, eller privata alternativ, så är det enkelt att bota:

Kommunen börjar med att se över potentiella markområden och rivningsmöjligheter, utför enkätundersökning och förstudie kring önskemål, behov och markalternativ. Bjuder sedan in aktörer (inklusive allmännyttiga bostadsföretag) till att lämna förslag på lösningar. Då har alla likabehandlats. Under 2015 hade kommunen alla chanser att förlägga ett trygghetsboende på området för det rivningsbeslutade Tallåsen (f.d. elevboende). Förslag ingavs i maj till budgetremissen. Och det skall sägas, det här är ett av de mest viktiga strategiska långsiktiga besluten för att avlasta och minska behovet av särskilda boenden. Inget som ger effekt i en handvändning, men ett trygghetsboende ska vara hållbart i många decennier framåt.

Verkställigheten av Tallåsens rivning åsidosattes (vilket ett blogginlägg framgent ska belysa). Tack vare detta reducerades alternativen. Men en inbjudande sondering kunde skapat fler. Tallåsens närhet till äldreboendet Tallbacka har f.ö. samordningsmöjligheter. Ett annat kvarter med möjligheter är ”Hemmanet” (naturligtvis ska inget rivas där). Samtidigt, när Tallåsen inte längre behövs, vad gör man då, river och låter tomten stå? Tallåsen är därför fortfarande intressant på något års sikt. Hemmanet och Tallåsen kan vidareutredas. Men centrumhuset är kvar på tapeten, med två huskroppar byggda 1962 respektive 1974. Delvis tömt efter en skandallös myndighetsflytt (till industriområdet i tätortens yttersta östra kant). Främst med kontorslokaler, idag med stora renoverings-, energieffektiviseringsbehov och påtagliga vattenskador (platta tak i Norrland borde förbjudits).centrumhuset lennart sehlin

Kostnader för ombyggnationer ansågs så stora att en förhyrning av lokaler inte var tänkbara (uppbundna i en räcka av år), och riskerna för tomma lokaler i framtiden var så betydande att VIBO/VIFAB (kommunens bostads/ förvaltningsbolag) ville har kontraktsklausuler för ersättning från kommunen vid framtida vakansproblematik. VIBO/VIFAB bedömde inte risken tillräckligt låg. Då borde det ringt en varningsklocka. Istället funderar politiken över hur ett inköp ska legitimeras.

Naturligtvis med så många hyresgäster och verksamheter som går att trycka in. Så börjar karusellen snurra. Man förespeglar att utbildningsnämnden är positiv när gymnasiet säger nej till lokaler pga för höga kostnader. I handlingar anges att även individ- och familjeomsorgen är intresserade. Gäller det? För att få in hemtjänsten (hur många fordonsplatser behöver de f.ö?) så kräver lokalbehovet så mycket ytor att långvariga befintliga hyresgäster kan komma att sägas upp. I sig beror allt även på trygghetsboendet. Att bara bygga 8 lägenheter skapar ingen tillfredställande lösning, beaktat synen ovan på vad ett trygghetsboende bör och ska innehålla. Då krävs det minst 16. Som kräver ytor och två våningsplan. Hur blev det slutgiltigt med utbildningsförvaltningens behov? Frågetecknen reser sig på rad.

Läget vid E45:an inrymmer bullerstörningar, ofta på kvällar och nätter, utmed raggarstråket och cirklande epatraktorer och däckslirande. Det kan vara skränigt av passerande kvälls- och nattetid. Någon utemiljö i markplan går inte tillskapa, en yta ovanpå ett parkeringsgarage i norrläge är ingen höjdare alls. Balkonger i syd skulle bli kostsamma och närmast ”hänga” ut över en bullrig E45. Det är alltså i ett utsatt läge många vill skapa ett s.k. trygghetsboende. Eventuellt inklämt mellan undervisningslokaler och kontor.

När jag gått igenom äldreboenden i ett antal kommuner, så bedömer jag att centrumfastigheten inte är lämplig. Och själva avstampet, att det är socialnämnden som driver frågan, ställer jag mig lite frågande till. Initierande, ja, men trygghetsboende borde vara fråga för privata, kooperativa eller allmännyttiga aktörer. Utan trygghetsboende blir centrumhuset ett verkligt högriskföretag. Men inte en enkät- eller intresseundersökning har genomförts. Vill någon bo där? Men självklart, finns ett (1) trygghetsboende att flytta till, så ska efterfrågan ledas dit. Att sitta och rösta om ett (1) alternativ (på socialdemokraternas blogg) är som ett presidentval i forna öststater. Det finns bara en kandidat. Valfrihet och boendekvalité känns avlägset.

Beslut på beslut har tagits i kommunstyrelse och fullmäktige, sistnämnda instans utan varken pris eller renoverings/ombyggnationskostnader presenterade (14/12). Anmärkningsvärt? Siffror mellan 15000-19000 kr/m2 i ombyggnationskostnader har cirkulerat. Men om kalaset landar på, låt säga 30-35 mkr, räcker det till ett nybyggt trygghetsboende, med passivhusegenskaper och låga driftskostnader, med låt säga 20 lägenheter (om kommunen äger marken).

Ett par personer, ledande politiker, säger sig ha siffrorna i huvudet. Som vanligt ska övriga politiker lita blint på upplägget. Och en stor enighet vaccinerar mot framtida politiskt ansvarsutkrävande. Men inte en kostnadssammanställning har satts på pränt. Flyttkaruseller (hemtjänsten ånyo) kostar och framför allt kan driftskostnader dra iväg rejält. Vad blir kostnaden för kommunala verksamheter och vad kalkyleras hyran till för trygghetsboendet? Och besluten redan tagna. Pappersexercis kvarstår. Att allt är sig likt, är ingen trygghet, inte i Vilhelmina.

Det går säkert att fylla upp centrumhuset med verksamheter och aktiviteter, liksom att långsiktigt återetablera statliga servicekontor och verksamheter (dock till stora kostnader, förmodligen bortom god ekonomisk hushållning och affärsmässighet), men något trygghetsboende tror jag oavsett inte på.

fotnot: fotografiet är hämtat från Vilhelmina kommuns fotoarkiv, copyright, fotograf Lennart Sehlin

3 kommentarer

  1. Göran Jonzon

    Förvisso kan listan på önskvärda faciliteter göras betydligt längre än vad vi i kommunstyrelsen anser kostnadsmässigt försvarligt, speciellt utifrån nuvarande ekonomiska läge.

    Vi har låtit en byggnadskonsult inventera åtgärdsbehovet för gamla polishuset. Läckaget från taket är inget alarmerande då bjälklaget är av en konstruktion som inte tagit skada och tätningsåtgärderna är kända kostnadsmässigt.

    Att i dagsläget gå ut med detaljerade uppgifter låter sig inte göras, då dels allt inte ännu är fördigräjnat och än viktigare att undvika störa förestående förhandlingsutgång med nuvarande ägaren.

    Vi har från utbildningsnämnden fått önskemål om lokaler för ca 100 elever som ska genomgå svenskundervisning. Även elever från andra kommuner kan komma att erbjudas platser mot betalning som ger full kostnadstäckning.

    I ursprungsförslaget tecknades möjligheten att nyttja översta våningsplanet i gamla polishuset till detta, vilket skulle innbära att endast 8 lägenheter för trygghetsboende kunde byggas (mellanvåningen) fram till dess behovet för språkutbildningen upphört.
    Nu ser det däremot ut som att även översta våningsplanet kan nyttjas för trygghetsboende, vilket skulle kunna betyda 16 lägenheter totalt.

    Från socialchefen har vi i KS meddelats att risken för tomma lägenheter bedöms som liten och att en plats på trygghetsboende istället för på särskilt boende medför 1/2 miljon lägre kostnader för kommunen.
    Läget har även det diskuterats med presumtiva hyresgäster, enligt vad jag förstått av den info vi fått från samme socialchefen och kvitterats som positivt från de tilltänkta hyresgästerna.Vilhelmina tätort är ju inte direkt nedlusat med höghus och avstånden till skog och grönområden är ingenstans oöverkomligt. Däremot ligger viktiga butiker samt bibliotek och kulturlokaler så nära man kan önska.

    En nybyggnation av enklare slag ligger idag på ca 20000 skr/m2 medan vi här talar om en betydligt lägre ombyggnadskostnad. Jag går inte in på detaljerna här av ovan nämnda skäl.

    Vilhelmina rankas idag som den 5:e bästa kommunen att åldras i och med hjälp av ett centralt trygghetsboende kan vi säkert flyytas ytterligare i positiv ranking.
    Det viktiga är dock inte rankingar, utan att vi idag har beslutade beviljade boenden som vi inte har lokaler att kunna effektuera besluten med. Detta kan komma att ksota oss dryga böter om vi inte relativt snabbt löser boendefrågan för de som har behoven.

    Sammantaget finns inte särskilt lång tid att vinka på och beslutet måste tas innan vi försätter oss i en ohållbar ställning gentemot IVO.
    Kommunstyrelsen har inga egna bedömningar gällande behov, utan reagerar på besluten från Utbildningsnämnd och Socialnämnd. Vår uppgift är att skaffa fram de lokaler som täcker meddelade behov och göra detta på ett kostnadsmässigt ansvarsfullt sätt.

    • Tommy Streling (inläggsförfattare)

      Hej,
      1. Det finns aktörer som erbjudit sig ta hela investeringskostnader för ett nybyggt trygghetsboende, vilket understrykts under faktiskt ett par år nu. Vägrar man i sten, för alternativ, kunde VIBO byggt nytt. Den processen kunder hanterats 2014 och varit klar 2015 med spadtag i höstas. Med lösningar som ska hålla halvsekel framåt. Frånvaron av långsiktiga helhetsstrategier, bäddar för brandkårsutryckningar med lågbudgetlösningar.
      Alltså, kraven på kvalité, service och behov underställs ekonomiskt undermåliga ramar som du kallar försvarbara. Sentens: med andra aktörer skulle man inte styrt utförande utifrån kommunens prekära ekonomiska situation. Men eftersom det är närmast gratis att låna från Kommuninvest, i något så viktigt, så behöver inte ”kommunen” gå in med investeringsmedel. För det blir ju VIBO AB som lånar upp och investerar. Så det låter lite motsägelsefullt, men jag antar att du talar för kommunstyrelsen och inte VIBO AB.

      2.Byggnaderna är konstruerade ”före oljekrisen” och är renodlade kontorshus. Vattenläckagen har sipprat igenom till övre våningsplanen, konstruktions- och tätningsmässigt är inte huvudbekymret utan långvariga fuktskador som kan leda till mögelproblematik. Är den miljöinventeringen gjord? Kostnader kan vi som sagt inte diskutera, men min poäng ligger i att partier/ledamöter i Ks måste ges förtroende för att internt ta ställning, självklart med sekretess i behåll. Men den tilliten har varit svag under många år. Det är en förtroendefråga, då jag åminner mig hur vissa frågor inte kunde diskuteras öppet ens i kommunstyrelsen. Ger man inte tillit, får man ingen tillit. Ett sätt att gräva diken mellan block eller partier.

      3.Vad beträffar UNs behov så kan dessa lokaler förhyras precis som vanligt, oavsett om kommunen köper fastigheten eller inte. I övrigt så är denna verksamhet tillfällig, förmodligen under ett par år, sedan vikande. Kostnadstäckning 10 år framåt är centralt för kalkylen. För att försöka få skalfördelarna från början, är 16 lägenheter nödvändigt, men då kommer nämnda lokalbehov i kläm. Hur löser man det?

      Det intressanta är behov av trygghetsboende verkar vara ett översatt behov från de som står i kö till särskilt boende. Det finns mig veterligen ingen ordnad kö till trygghetsboende, men metoden är alltmer uppenbar som du beskriver det. Trygghetsboendet blir en form av halvvägsboende i brist på platser på särskilt boende. Kommer SN, mot förmodan, förverkliga en nedlagd avdelning på Strandbacka då blir omfördelningen komplicerad om man inte avlastar kön rejält under en längre tid. Detta blir en brandkårsutryckning för att hålla borta IVO och inte bygga den typ av trygghetsboenden/seniorboenden som jag är bekant med och förordar, sett till exempel från en mängd kommuner runt om i landet.

      Nybyggnationskostnad är kanske i underkant, men kan gå. Min poäng var att det närmar man sig dessa kostnader, 15000 kr/m2 eller mer, så är nybyggnation att föredra, men som sagt, kostnader kan vi inte diskutera.

      Rankingen ämnar jag inte gå in på här, min huvudpoäng har varit att det ska finnas trygghetsboenden som grundar sig på hur hyresgäster vill bo och leva, inte utifrån vilka lägenheter som är lediga. Den frågan är inte utredd. Och kunde utretts för flera år sedan. Men viljan att efterfråga vad människor önskar för form av äldreboende, kvarstår som mycket svag.

      När du avslutningsvis skriver att kommunen måste tillse plats på särskilda boenden, när så beviljats, så är det inte trygghetsboende som behövs. Utan ett särskilt boende, vilket man inte löser om några månader med avlastning av kön till trygghetsboende eller nedläggning av en avd på Strandbacka. Det resultatet dröjer betydligt och då har nog IVO hunnit bita tag i de ärenden som fallit mellan stolarna. Visst är det bråttom, men den brådskan är självförvållad. Genom att inte agera samlat och strategiskt för flera år sedan. Och brådskan (och hoten om anmälningar och viten)

      • Tommy Streling (inläggsförfattare)

        forts… och viten) verkar ofta på ett samlande sätt. Istället för att opponera och framhärda alternativ så viker man sig lätt i den trängda situationen. För det är akut och så bråttom. Jag ser att det ibland blivit närmast en strategi under årens lopp. Håll borta ärenden och därmed kostnader så länge det går. Så sista minuten och bara ett beslutsförslag.

        Nog är allt sig likt. Jag förstår dock att du är tillfreds med Centrumhusets arrangemang och lösningar. Vi har olika synsätt och det får stanna där.

Lämna ett svar till Göran Jonzon Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.