Om två vinterkrönikor, eller, om hur en kommun ska slaktas

Av , , Bli först att kommentera 17

Karina Folkessons krönika i VK (29 dec) ställde frågan om (statlig) krishjälp ska bekosta för stora kostymer. Frågan grundade sig i vilhelminapolitikern Magnus Johansson (s) liknelse om budgeten ”uppenbarligen har vi för stor kostym”. Jag är övertygad om att alla politiker i Vilhelmina förstod innebörden, att den ekonomiska kostymen är två nummer för liten och att kommunen måste anpassa sig, genom kraftiga nedskärningar eller intäktsökningar. För VK-läsare och medborgare, kan det dessvärre framstå, som om kommuner slösar och inte begriper hur det kunde bli så här.

Kanske ska jag berätta för Folkesson och övriga läsare, att somt har förvärrats under åtskilliga år. Jag kallar det för strukturella brister som förvärrats och ackumuleras,

1. Tex att pensionskostnader/åtaganden för cirka tio år sedan, låg på 10-15 mkr för att sedan rusa upp mot närmare 35-40 mkr. Man lyckades lösa bort en del, med fonderade medel, och idag ligger siffran på runt 30 mkr och ökar med 1 mkr om året.

2. Investeringarna (och återinvestering) har varit eftersatta länge, det låg ofta på 10-12 mkr och idag har vi stadiga 20-25 mkr årligen.

3. Den omdiskuterade assistansersättningen (LSS, under socialtjänstlagen) har spätt på kostnaderna med flera miljoner varje år.

4. Underskott och investeringar har ofta tagits i kassan (egna medel), och urgröpt likviditeten, som nu är närmast noll i Vilhelminas fall. Enligt beslut ska den vara 30 mkr (måste räcka till löneutbetalningarna varje månad).

Under de 13 år jag har följt Vilhelminapolitiken har jag bara skådat åtstramningar. Det finns ingen lyx eller utsvävningar. Avvecklingen av den omfattande migrationsverksamheten, har också haft eftersläpande merkostnader.

Vad är det som gör, att Folkesson drar så fullkomligt felaktiga slutsatser?

Om jag nu berättar, att kommunen nu måste låna upp kring 70 mkr för att hålla kassan likvid? Förstår hon då att det här motsvarar en skattehöjning på 6 kr? Att kommunbudgeten är underbudgeterad så in i vassen? Att kassan är helt tom? Att kommunens kreditvärdighet snart är så låg, att Kommuninvest snart lär säga nej till utökad upplåning?

Att underskottet för 2019 lär hamna på minus 20 miljoner kr?

Att underskottet för 2020 lär hamna på minus 20 miljoner kr också?

Förstår Folkesson, att de här ovan nämnda strukturella bristerna, när de sammanräknas, belastar kommunbudgeten negativt med 10-tals miljoner varje år? Att ett paket från riksdagen om 5 eller 7,5 miljarder inte räcker någonstans, utan måste hamna kring 50 miljarder för att kommuner och regioner (tidigare benämnda landsting) ska kunna göra skillnad och få en verklig återhämtning?

Dessvärre finns det partier som vägrar höja skatten i kommunerna och därmed inte visar Sveriges riksdag och regering, hur långt det faktiskt har gått, och hur jävligt, rent ut sagt, det har blivit. Att många kommuner nu sitter och nedmonterar välfärden och tvärtemot alla vackra ord och målsättningar bidrar till utarmningen (eller avvecklingen snarast) av Sveriges lands- och glesbygd.

Å andra sidan citeras Magnus Johansson av Folkesson så här ”Vi vet inte hur vi har gjort budgeten”. Mig veterligen var fanns alla ledande partier (genom presidierna) med i budgetberedningen och Koalitionen, den nu spruckna, sammanställde den och lade fram den. Underlagen utgår från verksamhetsbehoven och som alla vet, var intäkterna för låga (och har ytterligare nedskrivits i december). Vilket förstärktes av information i december, att Utbildningsnämnden skulle få ett påspätt underskott om 9 mkr, bla. att löneökningar ej räknats in. Utbildningsnämnden/förvaltningen, har inte slösat eller betett sig oansvarigt. Den ”blöder” inte. Man äskar nödvändiga medel och den summan hade budgetberedningen (sedan kommunstyrelse och slutligen kommunfullmäktige) att ta ställning till.

Där satt fullmäktige i juni och kunde inte besluta slutgiltigt om en budget, för underskottet måste balanseras. En budget får inte läggas med underskott, dvs med ett minusresultat. Ett sparpaket skulle utredas och omfatta 25 miljoner kronor. Här börjar historien som nu rullas upp i massmedia. Där byaskolorna sätts under galgen (som enda utvägen att spara pengar). Det intressanta är ett beredningen inte längre hade samma bredd, från alla nämnder, utan bara bestod av arbetsutskottet i kommunstyrelsen. Det var och är jag kritisk till, det yttrade jag även på kommunstyrelsen sammanträde i november och det extrainkallade sammanträdet i december, då jag var tjänstgörande ledamot.

Kritiken grundade sig i att man på intet sätt gav uppdraget att även kommunstyrelsen [KS] verksamheter och förvaltningsorganisation skulle sättas under luppen, för utvärdering av organisationen och förslag till besparingar. Den verksamhet som är ”icke-lagpliktig” omfattar drygt 20 mkr. Mig veterligen diskuterades detta under sommaren och hösten, bland koalitionspartierna, men inte ett formellt beslut togs att genomlysa ”KS”. När vi påminde om detta, från KD och PA, under överläggningar, fick vi till svar från C, hur kan ni komma med detta nu? Det fanns tid då, det fanns tid om fullmäktige tagit detta beslut i december.

Tre partier inom Koalitionen (som decimerades redan när M lade en egen budget i somras), KD, FI och PA, pekade på både intäktsförstärkning (höjd skatt) och att besparingarna måste fördelas mer jämlikt för att inte sätta orimlig press på Utbildningsnämnden [UN]). Som jag upplevde det då, under bägge kommunstyrelsesammanträdena, så fanns ingen lyhördhet från varken S eller C för detta. I en förhandling innan sista fullmäktige, inom Koalitionen, upplevde jag att C gick KD till mötes. Nästa dag i det extrainkallade kommunstyrelsesammanträdet, var detta raderat. För mig reste sig många frågetecken. Precis som det gjorde när Socialdemokraterna i november på KS begärde en ajournering med Centerpartiet. För en riktig Koalition, borde förfarandet diskuteras innan C talade med S i enrum. Jag var ärligt talat mer än förvånad. C satte sig tillsammans med S, och PA, KD, FI var naturligtvis både brydda och skakade. Vad var det som hände, och hur kunde det ske som om det var helt naturligt? Här började koalitionen att krackelera. Egentligen sprack den redan då, som jag ser det.

Under de sista månaderna, är det C som lämnat en tämligen enig skara, där PA, KD och FI in i det sista, trodde på både skattehöjning och omfördelning av de sänkta budgetramarna för nämnderna. Jag förklarade PA:s ställningstagande under KS innan sista fullmäktige, att en skattehöjning om 50 öre (vilket alla partier en gång i koalitionen ställt sig bakom) skulle ge 6 mkr förstärkning och att ett sparbeting om 6 mkr på kommunstyrelsen, skulle lätta på trycket med 12 mkr (för nämnderna). Och därmed avlasta Utbildningsnämnden med cirka 10 mkr. 30 mkr var helt orealistiskt att spara i UN, jag yttrade vid det tillfället att 21 mkr var helt orealistiskt. Och den verkliga effekten i bästa fall kunde hamna på 10 mkr. Ingen i Centern eller Socialdemokraterna tog till sig detta.

KD hade då ”sålt” bort skattehöjningen mot att förhandla fram ett besparingskrav på kommunstyrelsen, vilket vi (PA och KD) var överens om i KS, att utreda 6 mkr i nedskärningar/besparingar. Centern vände då plötsligt tillbaka till Socialdemokraternas ståndpunkt, ingen beredning/besparingar på kommunstyrelsen. Då sprack Koalitionen på riktigt, som jag ser det. FI lade inget eget yrkande, men tre partier (KD, FI och PA) reserverade sig mot förslaget och beslutet. Det var Centerns och Socialdemokraternas budget som drevs igenom i kommunstyrelsen (som är beredningsorgan till kommunfullmäktige).

Vad som skedde i fullmäktige, beskrev Petter Bergner en krönika om i VK (18/12). Han har rätt i att länge såg det ut som om Koalitionen hade rämnat, men att FI och KD jämkade in sig i ledet. Och samarbetsformerna tyckte Bergner framstod som underliga. Det är det minsta man kan säga. Och att man pressade till KD och FI till eftergifter. Eller snarare, att i stort gå med på förslaget från C och S (även om FI hade modet och civilkuraget att föreslå att höja skatten med 50 öre).

Bergner skrev också, i längden fungerar det inte att köra över folk på det sättet. Nej, det håller inte ens på kort sikt. För det är de ”logiska konsekvenserna” av det gemensamma budgetbeslutet som nu ska realiseras. Kristdemokraterna och Feministiskt initiativ har ställt sig bakom att besparingar ska ske med 21 miljoner kr på Utbildningsnämnden och 4 mkr på Socialnämnden.

Utbildningsnämnden har i egentlig mening aldrig spårat ur eller slösat. Nämnden har äskat sina medel sett till verksamhetsbehoven, men samtidigt under 2019 gjort stora besparingar och för 2020 också föreslagit besparing i sin budget. Men det är här som kommunstyrelsen arbetsutskott (och majoriteten i KS) väljer att skära ner massivt, för att kommunbudgeten som helhet ska gå ihop. När debatten om byaskolornas vara, eller icke vare, nu blommat upp, är det som om sparbetingen om 21 mkr (eller 30 mkr då ytterligare 9 mkr adderats) beror på utbildningsförvaltningen i sig. Närmast som om man misshushållar. Så är definitivt inte fallet. Allt handlar bara om ledande politikers beslut. Hur nedskärningar ska fördelas eller om intäktsförstärkningar väljs. UN har fått ett fullkomligt orimligt uppdrag och ansvar.

Jag har vid flera tillfällen sagt, att 1 krona borde vara ett minimum för en skattehöjning. Men jag valde att gå fram med 50 öre, för att alla partier i Koalitionen (utom M) en gång stod bakom detta förslag. 1 krona skulle däremot gett 12 miljoner i förstärkta intäkter. En besparing på ett antal miljoner på kommunstyrelsen kunde funnits parallellt, för att lindra verkningarna och minska trycket på besparingar på Utbildningsnämnden. Då kunde besparingar och nedskärningar blivit måttfulla och hanterbara. Istället för att utreda byskolornas avveckling och nedläggning.

Framför allt är det Kristdemokraterna som har agerat mot sin egen övertygelse (vilket Bergner poängterar), man har varit med att besluta om 21 mkr i besparingar för UN, det beslutet har både Rickard Norberg och Jonny Kärkkäinen ställt sig bakom. Liksom FI, Inez Abrahamsson, även om hon yrkade för en skattehöjning. Både FI och KD efterlyser mer stöd från staten, men gör inte det man måste göra, när staten, genom regering och riksdag, sviker. Att se till att intäktsförstärkning sker samt att moderera och sprida nedskärningar. I fullmäktige lät man kommunstyrelsens verksamheter vara helt orörda. Den (KS) fick segla under bekvämlighetsflagg. För mig oansvarigt och oacceptabelt. Ni skulle hört retoriken från S i kommunstyrelsen, att vi inte skulle ställa verksamheter mot varandra (vilket man själva gjorde genom att inte röra sin egen verksamhet alls). Eller från C, börja tala om vad som är rättvist. Jag kontrade med, att allt måste genomlysas och prioriteringen sker i politiken, när vi ser både prislappen och konsekvenserna (med riskanalyser utförda). Då först, då kan man också diskutera, vad som är rättvist och solidariskt. Och hur vi ska prioritera.

Till VK (22/1) uttalar KD och FI att man säger nej till nedläggning av byaskolorna. Men hur ska utbildningsnämnden spara 21 mkr som de alla varit med att besluta om och som ordförande Jonny Kärkkäinen (KD) har ansvaret att både bereda och besluta om? Det går inte att ”osthyvla” utan det handlar om att flera verksamheter (byaskolor eller tex. gymnasieskoleprogram) måste avvecklas.

När Maja Nordström intervjuar (Folkbladet 21/1) Magnus Johansson (s) säger han att ”Vi blöder i skolan”, så låter det som skolorna kostar mer än vad som är avsatt. Men är skolorna underbudgeterade eller åläggs orimliga sparbeting, hur beskriver man då läget? Man måste våga uttala, att kommunen inte kan finansiera verksamheten fullt ut (eller att kommunstyrelsen prioriterar icke-lagpliktiga verksamheter framför byaskolorna), att staten (läs: Sveriges regering) sviker, att kommunen måste höja skatten för att prioritera kärnverksamheterna. Men kommunstyrelsens verksamheter, har ingen kommenterat. Välbudgeterad spräcker KS inte sin budget nämnvärt, naturligtvis påstår ingen politiker att kommunstyrelsen skulle ”blöda”.

Ibland önskar jag att politiken utgick från två saker, medborgarnas/skattebetalarnas behov och rättigheter. Det sistnämnda formulerat i Kommunallagen, Skollagen och idag även i Barnkonventionen som är lagstadgad sedan den 1 januari 2020. Vad har barn och familjer rätt till, vad kan de kräva? Ska barn och familjer bara behandlas som klossar som flyttas på ett spelbräde där allt blir till optimering och logistikövningar?

När man bestämt sig för detta, vilka målsättningar och prioriteringar man ska ha, då ordnar man finansieringen för att tillgodose detta. Inte låter industriellt storskaligt centralistiskt tänkande bli regel. Politiker är samhällsbärande, bär ansvaret som väljare och skattebetalarna givit dem, förtroendet att styra kommunen, för medborgarnas, för invånarnas, för barnen och allas bästa. Jag instämmer helt, i det som Jonny Kärkkäinen och Inez Abrahamsson säger i intervjun i VK (22/1). Men de måste förstå, att genom att vara lojal med C och S (inte koalitionens grundanslag i juni) har de öppnat för både vanvettiga beslut (om besparingarna ska infrias) och en cynisk svekdebatt om besparingarna inte infrias.

Men beredningarna kvarstår i Utbildningsnämnden, nedläggning av högstadiet i Dikanäs (som har 110 km till tätorten och 76 km till Saxnäs) samt sammanslagning (f- årskurs 6?) med Slussfors (läs nedläggning Dikanäs skola), vilket kommer innebära tvångsutflyttning (avståndet och restid från Kittelfjäll till Dikanäs är redan idag krävande). Många barnfamiljer och företag kommer försvinna på ett par år, byarnas och övre Vojmådalens död är förestående. Kittelfjäll som har en av kommunens enskilt största utvecklingsmöjligheter! (precis som Saxnäs och Klimpfjäll har det). Ska sedan Saxnäs också förlora sitt högstadium? Det finns en mängd lösningar, för avlägsna byaskolor med få elever, om bara viljan finns. Så länge det finns elever i fjälldalarna, så ska grundskoleutbildning garanteras.

Vilhelmina kommun är till ytan stor som många län i södra Sverige, kommunen har dessutom ovanligt nog två dalgångar. Varför står inte alla politiker upp för lands- och glesbygd och gör gemensam sak för att värna och försvara det vi har? Protestera och höj skatten. Visa regeringen sanningen. Upplåningen (70 mkr) som nu ska ske motsvarar 3 kr skattehöjning över två år. Precis som ekonomichefen uttalade, om vilka vägval som finns. Vad är då 1-2 kr i skattehöjning? Tror man att det leder till utflyttning, då ska man nog inte låna upp ett öre till kassan heller. Kommunen och skattebetalarna kommer att få betala tillbaka, men värst av allt, om det sker genom en söndertrasad och slaktad kommun, då kommer den negativa spiralen snurra allt fortare nedåt.

Slutligen, PA stod upp för en skattehöjning och omfördelning av besparingsbetingen. Men jag höjer inte skatten för att rädda byaskolorna, de står prioriterade som kommunens kärnverksamhet. Jag kan dock idag säga, att jag gärna skulle höja skatten 2 kr, för att rädda simhallen, för att rädda biblioteket, för att se till att ishallen, fotbollsplaner och idrottshallar är öppna och tillgängliga. För att skidspår, skidbackar och fritidsanläggningar blir kvar på tätorten. För att ridhus och fritidsgården ska finnas kvar. För att föreningar och organisationer ska få ett stöd till sin verksamhet. För att se till att Folkets hus förblir intakt, genom att kommunens stöd fortlöper och verksamheter finns i ”huset”. Allt detta jag nämnt, är frivillig och ej lagpliktig verksamhet, som ligger under kommunstyrelsens ansvarsområde.

Vill du att hela kommunen ska leva och kunna utvecklas, tala då om, både för politiker och kommunförvaltningarna, ring eller skriv till dem, vad du tycker om det som håller på att hända i Vilhelmina.

Lokalpartiet PA (Politiskt Alternativ) kommer inte vika sig i beslutsfattande organ, vi kommer kämpa för att alla kvarvarande byaskolor ska kunna fortleva. Det är vårt svar till alla de föräldrar, som oroat sig och även slutit upp vid stormötet i Nästansjö, om byaskolorna och deras framtid. En framtid vi vill se ljust på, för alla.

Det är dags att alla partier verkligen försöker ena sig, för att bära fram kommunens röst tillsammans med våra grannkommuner och drabbade glesbygdskommuner. Vi har inte råd med maktspel och en politik som handlar om att bokslutets sista rad ska vara plus till varje pris. Ett samhälle är så mycket mer, så ofta omätbart i pengar. Vi måste stå upp, för ett samhälle som ger alla medborgare lika rättigheter och livschanser, det handlar om geografisk rättvisa. Från älvens utlopp till dess källa.

Tommy Streling, inhoppare i kommunstyrelsen i Vilhelmina

Bli först att kommentera