Rena snurren, lider politiken av minnesförlust?

Av , , Bli först att kommentera 18

1. ”Vem är vem…”

I blogginlägget ”Vem är vem….” (17/2) skriver vice ordförande i kommunstyrelsen, Magnus Johansson (S), att om ska tro på Petter Bergner på VK och Eric Axelsson (SD) så är vi i Socialdemokraterna i majoritet nu tillsammans med Centern…”.

Både läsare och lokalpolitiker måste undra vad som egentligen pågår, när Johansson avslutar med ”…ett är säkert och det är att det är först efter den andra mars på fullmäktige vi vet svaret om vem som är vem i Vilhelminapolitiken, men fram tills dess finns det i alla fall en opposition och det är Framtid Vilhelmina (S+V).”

Ser man i backspegeln började koalitionen krackelera när Socialdemokraterna bad om en ajournering med Centern i november. Under ett extra kommunstyrelsesammanträde i december, då var sprickan ett faktum, när S+C förde en helt enig linje i budgetfrågan och besparingsramar, vilka inte var förhandlingsbara. Då, och sedan dess, i två månader har S+C agerat som en majoritet i kommunstyrelsen (KS) och dess arbetsutskott. När Johansson skriver, att fram till 2 mars, finns det i alla fall en opposition i S+V, då blir det väldigt förvirrade. Om en majoritet (S+C) i KS beslutar fast och bestämt, och F!, KD och PA, opponerar och lägger egna förslag, i minoritet, vad är de sistnämnda om inte en opposition?

I ett ärende i KS (11/2), sex dagar innan Johanssons blogginlägg, damp ett förslag ner från S+C, som en blixt från klar himmel, om nya presidier i kommunstyrelse och nämnder. I dokumentet, undertecknat av Magnus Johansson och Annika Andersson, redovisas synen på bakgrund och den rådande politiska situationen. Där följande fastslås: ”Den politiska plattform som nu gäller, är att Socialdemokraterna och Centerpartiet kan anses utgöra majoritetsblocket”. Vilket understryks i dokumentet, att Centern den 2 februari meddelat kvarvarande partier i Koalitionen att det valtekniska samarbetet har upphört.

Sedan tre veckor finns inte den forna Koalitionen. S och C har skrivit en programförklaring som hanterats i kommunstyrelsen. Menar Johansson allvar när han skriver att S fortfarande sitter i opposition tillsammans med Vänstern? Har han läst dokumentet han själv skrivit under? Står han inte för orden, att S+C nu kan anses utgöra majoriteten? För både politiker, partier och medborgare, blir detta mycket förvirrande. Man kan bara spekulera i varför så här sker. Men förtroendet för Magnus Johansson har definitivt fått sig en rejäl törn.

2. Historien om förslaget till nyval av presidier

Det var med bestörtning som vi (PA, F! och KD) mottog dokumentet om förslaget till nya presidier (som skulle tas över helt av S och C), under kommunstyrelsesammanträdet (11/2). Först och främst, om en ny majoritet formerar sig, så har all tidigare valteknisk samverkan upphört, vilket då var grunden till hur ledamöterna i kommunstyrelsen och nämnderna är valda. I ett sådant läge finns ”extra val”, dvs ett omständlig och kostsamt nyval eller ett omval (valfullmäktige) att tillgripa som lösning. Vill man frångå dessa givna lösningar, är det kutym att man gör en partiöverläggning med alla partier som deltagare, för att diskutera och finna en acceptabel och gemensam lösning. S+C förslag kom verkligen som en blixt från klar himmel, även för KD:s ledamot i arbetsutskottet (Au). Förslaget kom vid sittande bord, samma dag (ett Au en timme innan KS). Ändå finner Johansson detta besynnerligt, att S+C förfarande överraskade. Att S+C klubbade igenom förslaget, utan minsta gehör eller förändring, är snarast vad som är oerhört besynnerligt och anmärkningsvärt.

Att presidierna i nämnderna behöver ändras, när två kristdemokrater sitter som ordförande, är det ingen som ifrågasätter, om en ny majoritet tydligt formerar sig. ”…detta motsvarar inte den politisk majoritet som nu bedöms råda i fullmäktige”, har Johansson skrivit under på. Hans inlägg ”vem är vem…” borde benämnts ”vem är vad…”, men som i egentlig mening redan är fastslaget. I det avseenden är Johanssons inlägg lika meningslöst som just förvirrande. Men är väldigt talande för hans egen inställning, jämfört med Socialdemokraterna i Vilhelmina som vet vad de gör och vad de är.

Inför varje ny mandatperiod, utreder den s.k. förtroendemannautredningen hur den politiska organisationen ska se ut. I dess slutrapport kan följande utläsas: ”Beredningen vill dock understryka att viceordförandeuppdraget innebär ett särskilt ansvar att aktivt följa verksamheterna inom sitt nämndområde samtidigt som oppositionens övriga företrädare hålls försvarligt informerade om resp. nämnds verksamhet”. I utredningen deltog Magnus Johansson som även skrivit under dokumentet. Alla partier ställde sig bakom detta förhållningssätt, detta var och är grunden. Socialdemokraterna bryter både mot traditionen att viceordförandena ska var vigda åt oppositionen, samt att ingen representation alls (inte ens 2:e vice ordförande) är föreslagen i presidierna. Socialdemokraterna och Centern frångår nu tradition, praxis och överenskommelser. Sättet man gjorde det, utan partiöverläggningar, eller att i god tid avisera förslaget, så övriga partier kunde få betänketid och förankra, ledde till en politisk återvändsgränd. Där S+C tar makten, både abrupt och maktfullkomligt, och utan reson tänker stänga ute oppositionen (från insyn och delaktighet) i presidierna. Frågan är om S+C tänker lägga beslag på vice ordf arvodena också, totalt cirka 350 000 kr, eller passa på att spara när kommunens ekonomi är så ansträngd. Tar man alla arvoden, då är man verkligen giriga. För det sker då i ljuset av att arvodena är dimensionerade till oppositionens behov och arbetsinsatser.

Jag riktade skarp kritik mot förfaringssättet och agerandet från S+C, men ingenstans skrev jag omdömen att Socialdemokraterna är ondskefulla, att de utför onda handlingar. Men det är Magnus Johanssons ord, att beskriva Socialdemokraterna som varande ”ondskan”. Det får stå för honom.

Ondska för mig, det mörkaste som finns, om det nu finns. Som man dock kunde urskilja i Sovjetunionen eller Nazityskland. Eller i det forna Jugoslavien. Repressiva system som tillintetgör individer eller utvalda grupper. Onda handlingar, betyder inte att det finns en verklig ondska det stämmer ur. När någon tillskriver mig en syn, på andra, som varande ondska, så är det en mycket allvarlig anklagelse. Johansson borde välja sina ord bättre, än att smutsa ner politiker som riktat saklig kritik. Det blir bara ett led i maktfullkomligheten, att göra ner motståndarna, förskjuta dem så långt bort som möjligt. Att förespegla en opposition, såsom förtalande och oansvariga och odugliga.

För övrigt, undertecknad och många med mig, undrar verkligen i vilka ”konstellationer” ett utbyte av presidierna har diskuterats. Det var första gången jag fick höra talas om detta, när förslaget damp ner på KS 11 februari. Politiskt Alternativ (PA) har aldrig bjudits in till några partiöverläggningar. PA har heller inte varit i närheten av något som tydligen kan kallas ”Nya Koalitionen”, däremot har PA, KD och F! nyligen bildat en oppositionssamverkan kallad ”PDI”, Politiskt Demokratiskt Initiativ.

Som det ser ut idag, är KD, F!, PA, M och SD i opposition. Oavsett valteknisk samverkan eller inte, har oppositionen, eller en oppositionsgruppering, rätten till insyn och delaktighet. Det kan inte avskrivas med att tre av dessa partier bara besitter fem mandat i fullmäktige. Oppositionspartierna har sju (7) mandat. Och hur många skulle röstat på Centern om det vore ”extra val”, nyval idag? Där det självskrivna landsbygdspartiet, för hela Sverige ska leva, nu beslutat att lägga ner två byaskolor?

Vidare. Påståendet, från Johansson, att PA och F! sitter på Centerstolar i kommunstyrelsen är helt befängt. Situationen i dag, bygger på att C+M+PA+KD+F! valtekniskt samverkade. C fick kraft genom ytterligare fyra partiers stöd. Kanske vi istället ska diskutera att Socialdemokraterna i Vilhelmina snarare har tagit den stol Vänstern skulle haft i kommunstyrelsen. Vänstern skulle ta sig in av egen kraft (6%) men den orättvisan är väl ointressant att debattera. S borde bara haft 4 stolar. Valteknisk samverkan, mellan KD, F! och PA (nästan 20% av rösterna tillsammans), skulle det inte gett ens två stolar? Det kan Magnus Johansson också räkna på. Den enda känslan som infinner sig efter sådana här diskussioner (som ska förpassa små partier till skuggorna), är kravet på ”extra val” så väljarna kan tala om, hur de vill ha det i dag, när korten ligger på bordet.

När Vänstern oroar sig för att fokus låser sig på maktkamp, så kan de själva bara konstatera att de redan är offrade på maktens altare till S favör. Presidieärendet kan för övrigt hanteras parallellt med dussintals andra frågor och budgeten, men måste debatteras offentligt när ”kriskommissionen” ställer oppositionen utanför. En kriskommission, borde för övrigt snarast innebära parlamentarisk representation med alla partier som deltagare. Vänstern frågar sig, i en debattartikel i VK (14/2) vem man kan lita på i politiken. Sett till historien, har V utnyttjats ett flertal gånger, genom maktspelet från S, där V ofta givit men sällan fått något. Mer än förtroendet naggat i kanten. Man borde vara i ett läge, där man som Jonas Sjöstedt (V) på riksnivå uttalar, att rikta ett misstroendevotum mot regeringen.

Oavsett kris eller inte, måste politiken reflektera både helhet och långsiktighet, med minsta möjliga skadeverkningar. Vilhelmina behöver inte en bred majoritet som går över ”politiska lik” för härska och vårdslöst genomföra bedrövliga beslut. Spelet kring byskolorna är både cyniskt och kortsiktigt. Och har slagit en kil genom kommun och befolkning. Vänstern lägger fokus på maktkampen, vilken i egentlig mening är över, det handlar om hur makten stänger dörrar och på vilket sätt man kommer genomdriva oåterkalleliga beslut. Det handlar om val av synsätt, hur en kommun som helhet ska överleva och utvecklas, där rättighetsfrågan sopas under mattan. Där barn och människor reduceras till siffror, där partier och politiker, reduceras till spelpjäser på schackbrädet.

3. Ansvaret

Det är precis som med hur begreppet ansvar används av Johansson, som om inga andra partier än S och C kan ta ansvar. Det förvånar mig att han avfärdar KD och KS-au ledamoten Fjellman som oansvarig. KD:s linje är ett alternativ bland andra. Johansson insinuerar i sitt inlägg att KD inte är beredda att ta ansvar, att KD inte tror på besparingar. Den är en förolämpning mot Lennart Fjellman (KD). Det är en förolämpning mot Jonny Kärkkäinen (KD), vilket utfört sitt uppdrag med att ta fram besparingsförslag för 30 mkr, vilka han som ordförande yrkade på, där merparten klubbades i Utbildningsnämnden. En enig socialnämnd lämnade sina förslag till kommunstyrelsen, då måste Annika Wibrell (s) ha lika lågt förtroende som Rickard Norberg (KD). Socialnämnden vet mycket väl, att ytterligare nedskärningar handlar om att avveckla verksamheter.

Prislappsmodellen, som introduceras som budgetmodell, är en katastrof sett till hur verksamheterna ges budgetramar. De nu givna ramarna, kommer skada facknämnderna och kommunen i märgen. Prislappsmodellen blir ett slakteriverktyg. Som tycks omfamnas av S+C. De borde inse verkningarna, men hur lät det i kommunstyrelsen? Minskade ramar för UN med ytterligare 32 mkr och 10 mkr mindre för SN (i budget 2021). Det omfattande kvarstående beloppet, vigt för s.k. ”politiska prioriteringar”, hela 52 mkr, benämnde Mikael Österberg (s) som omställningsmedel. Som om detta är en godtagbar process i att återställa ”balansen”, men där många partier nu insett att detta är en vanvettig väg att gå. Kommunens förvaltningar behöver också arbetsro, för att implementera och verkställa de vittgående beslut som kommer tas den 2 mars i fullmäktige.

Kanske vi ska gå ett par steg tillbaka, för att konkretisera vad den ekonomisk krisen består av, samt hur den faktiskt fördjupats i onödan. När budgeten 2020 skulle tas sommaren 2019, så fanns ett ofinansierat underskott på 25 miljoner kr, vilket ledde till beredningar av ett sparpaket. Dessvärre, under ytan har i flera år ett pensionslösenförslag stannat underst i högen, istället för att minska pensionsåtaganden och kostnader, med uppskattningsvis 5-6 mkr per år. Under sommaren, var Koalitionen i stort överens att göra en skattehöjning om 50 öre, vilket skulle inbringat drygt 6 mkr. Men Moderaterna klev av och så finns ingen majoritet, om inte SD stöttade den. Allt eftersom Socialdemokraterna har vägrat skattehöjning.

Man skulle kunna haft cirka 11-12 miljoner mer som buffert, om viljan funnits. Men man kan nu låna upp 60 mkr till driften, vilket motsvarar nästan 5 kr i skattehöjning (under ett år), men vill inte höja skatten 50 öre, i den djupaste av kriser. Helt absurt egentligen. Synnerligen när också likviditeten (kassan) närmats sig noll (0). Det påpekade undertecknad och Fjellman flerfalt i kommunstyrelsen. F! har också ställt sig bakom en skattehöjning. Ingen kan ha missat detta. Inser inte flertalet, att det summerat handlat om 13-14 mkr, i mindre tryck att skära så radikalt som nu sker?

Under hösten, och i november och december, diskuterades återkommande att kommunstyrelsens verksamheter också måste genomlysas och utreda besparingsförslag. Men formellt togs aldrig några sådana beslut, det pratades bort av C och röstades slutligen ner. PA och KD förordade 6 mkr, ur detta skulle man kunna spara åtminstone 3 mkr. Väljer sedan S+C att stå kvar vid 21 mkr besparingar på Utbildningsnämnden (UN), liksom att väva in en prognos om ökade kostnader (9 mkr, vilket aldrig har tagits formellt beslut om), så sattes ett krav om hela 30 mkr på UN att utreda och skära ner.

Den här framtvingade situationen har skapat ett fördjupat kristillstånd, där det inte längre gick att ”osthyvla” utan istället att ta fram yxan, verksamheter måste huggas bort. Är det då byskolorna som har rusat i kostnader de sista fem åren? Nej, deras organisationer är tämligen intakta, dock färre barn och större lärartäthet statistiskt.

Vad som hänt i Vilhelmina, under de sista fem sex åren tål att repeteras, från att UN hade en budget på 170 miljoner drog det iväg till 230 mkr på ett par år. Den stora flyktingvågen skapade en våg av nyanställningar och belopp kring 100 mkr strömmade in från staten. När migrationsverksamheten ebbade ut och många flyttade vidare, stod en överdimensionerad organisation kvar, som sakta har avvecklats, men kostnadsnivåerna har varit svåra att nedbringa. År 2019 är det första året när det verkliga utfallet och kostnaderna sjunkit påtagligt för UN (i en första vända av nedskärningar). Är det då byskolorna som ska läggas ner för att få bukt med detta idag? På pappret sägs 12 mkr kunna sparas, skulle f-3 skolor kvarstå, som är högst rimligt sett till skollagen och barnkonventionen (och bedömt från de konsekvens- och riskanalyser som genomförts av verksamheterna), då skulle bara ett par miljoner sparas. Det duger ju inte, säger makten. Alltså måste yxan tas fram, säger flertalet och riskerar att skadskjuta kommunen för all framtid. Att utbildningsförvaltningen på tätorten svällt med i runda tal 50 mkr, på ett fåtal år, har man haft väldigt svårt att utreda, återställa och spara in på. Då är det väl naturligt, att man måste göra omställningar för 30-40 mkr eller? Men i debatten heter det att tätorten nu får ta den största smällen. Så ställer S-politiker tätorten mot byarna igen.

Oförmågan att hantera den utvidgade utbildningsförvaltningen, har majoriteten som tog makten 2014-2018 ett betydande ansvar för. En S-majoritet som bildades genom att stjäla ett mandat genom ”köpet” av en politisk vilde (stulen från PA). Med Magnus Johansson logik, borde alltså presidierna då stuvats om i nämnderna, så fort majoriteten då föll i fullmäktige. Varför tog inte socialdemokraterna sin ”Mats ur skolan” då? Varför avgick inte Åke Nilsson, Viveca Abramsson och Annika Wibrell? Det svaret är Johansson oss alla skyldig!

Oavsett S-majoritetens tillkortakommanden 2014-2018, har flertalet lagt allt fokus och ribban på 30 mkr för UN och vägrat släppa på kraven. Som nämnt, kraven skulle kunna varit 13-14 miljoner lägre. Vägran att sänka pensionskostnader och höja skatten, har förvärrat situationen. Är det att ta ansvar? Eller en metod att försätta kommunen i sådan djup kris, att bara en byskolenedläggning (Nästansjö/Malgovik) ger en budget i balans?

Det förslag som PA lägger, innebär besparingar på 18 mkr, att 3 mkr av välfärdspengarna från Riksdagen adderas, och på så sätt når sparmålet 21 mkr) och att byskolorna i Nästansjö och Malgovik står kvar. En gyllene medelväg som vi såg och ser det. Men med en skattehöjning om 50 öre, och pensionslösen, och 3 mkr i besparingar inom kommunstyrelsen, då hade inte så mycket nödgats ställas mot varandra, som både politiker och medborgare/skattebetalare nu gör. En spricka rakt genom kommunen, genom befolkningen har åter skapats. Tron på framtiden och kommunen har grumlats rejält. Till vilket pris?

30 mkr innebär cirka 50-60 jobb bort, för främst akademiker vilka har svårt att finna andra vägar, hur många flyttar då med sina familjer inom några år, synnerligen de där redan någon i familjen veckopendlar? Vad händer med ett gymnasium som beskärs med 10 mkr, (och då också riskerar att tappa interkommunal ersättning med 6 mkr) lägger ner program och tappar ett stort antal elever? Skatteintäkter och statsbidrag sjunker kraftigt och den mörka spiralen snurrar allt fortare nedåt. De samhällsekonomiska följderna kan kosta tiotals miljoner årligen. Vad är att ta ansvar, är det inte också ett ansvar för hur nedskärningar genomförs?

Att ta ansvar, kan definitivt vara att mildra nedskärningar och skadeverkningarna, och hur man verkställer besluten (också i termer av tidsperspektiv). I kommunstyrelsen upplever jag, att den nya majoriteten S+C tagit minimal hänsyn till riskanalyserna, skollagen eller barnkonventionen. Vilket jag såg och ser allvarligt på. Det påtalade jag uttryckligen, under ett kommunstyrelsesammanträde.

4. Slutspel

Det cyniska slutspelet, hur barnets bästa inte kommer i första hand, är den stora stötestenen. Hur hanterar man utredningar att omstrukturera skolverksamheten i Vilhelmina? Först måste man ställa frågan, hur kom det sig att man lade till ytterligare 9 mkr i besparingskrav, när ramarna ”bara” hade sänkts med 21 mkr för UN? Merkostnader som kan uppkomma, under 2020, hanteras  genom att nämnden (UN) äskar tilläggsanslag från fullmäktige. Inte att det tas i en minimal budgetberedning (bestående av kommunstyrelsens arbetsutskott), som direkt skickar sparuppdraget till UN. En ytterligare ramminskning måste fullmäktige ta ställning till. Jag har aldrig sett ett beslut i KS-au eller KS som gett dessa direktiv (vilka skulle hanterats av fullmäktige). Oavsett regelvidrigheter pressades UN hårdare, i en redan hårt pressad situation.

Det har funnits en närmast blind rationaliseringstro, att storskalighet och centralisering kan lösa Vilhelminas ekonomiska skolproblem. Men att lägga ner byskolor kräver betydligt större lokalbehov på tätorten. Lösningen har varit ”logistisk” (att flytta elever som vore de ting i en industriprocess), att flytta årskurs 6 (från Volgsjö, Nästansjö och Malgovik) till Hembergskolan, dessutom att skapa en 6-9-organisation har varit den ekonomiska lösningen, men som inte någon vill ha i praktiken. Förutom en beslutande majoritet. Då man tror skolverksamhet går att räkna i kronor med lägsta priset som val. Och att skadeverkningar och merkostnader kan avskrivas till noll.

Risk- och konsekvensbeskrivningar från mellanstadiet vid Volgsjö skola och högstadiet vid Hemberget talar sitt tydliga språk. När vare sig lärare, rektorer, lärarfacken eller elever (genom enkäter) och föräldrar, vill ha en årskurs 6-9 organisation och att ingen tror på en uppflyttning av 6:orna till Hemberget, då reser det frågetecken. När så många allvarliga risker konstateras, och att man från berörda verksamheter tror att det till med kan bli ökande kostnader i slutändan, då reser sig frågetecknen högt.

Skollagens 1 kap, §10 Särskild hänsyn till barnets bästa, I all utbildning och annan verksamhet enligt denna lag som rör barn ska barnets bästa vara utgångspunkt. Med barn avses varje människa under 18 år. Barnets inställning ska så långt det är möjligt klarläggas. Barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne…

Ibland skulle jag vilja diskutera barnens och medborgarnas rättigheter och politikers förbannade skyldighet att tillgodo se dem. Jämt önskar jag att utsatta pressade kommuner sätter ner foten, ställer regering och riksdag mot väggen och kräver svar, vilken skola ska vi i det här landet, hur landet ske leva, hur hela Sverige ska leva. Jag har tillskrivit alla berörda ministrar i regeringen i den här frågan. Med kravet på ett svar, om de underkompenserade ytstora glesbygdskommunerna kommer ges balans, i Vilhelminas fall med drygt 31 miljoner kr om året. Det svaret vill jag och många med mig ha, så vi vet, att vi står med en riksdag som sviker sitt eget folk, som strukturellt ger order till glesbygdskommunerna att administrera sin egen undergång. I dag under en socialdemokratisk ledd regering som svikit de svaga och mindre bemedlade, medborgare såväl som kommuner och regioner. Jag manade uttryckligen till samling till detta, över alla partigränser, i kommunstyrelsen, har man skrivet en protestskrivelse, krävt ett möte med regeringen, eller bara viskat ohörbart i sina partikanaler?

5. Barnkonventionen

Artikel 3, I alla åtgärder som rör barn ska man i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa. Artikel 12: Barn har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör dem.

Tillbaka till slutspelet. Har alla beslutsfattare i Vilhelmina läst riskanalyserna och konsekvensbeskrivningarna? Jag förutsätter att alla gjort så, men både underlaget, Skollagen och sedan den 1 januari lagstadgade Barnkonventionen tycks alla lagda åt sidan, av en majoritet. Det har gått så långt att de kommande besluten definitivt borde laglighetsprövas. Jag drar mig inte för att påstå, att Vilhelmina kommun kommer bryta mot Barnkonventionen och de Mänskliga rättigheterna om man genomför besluten förordade av majoriteten S+C.

Risk- och konsekvensanalysen (instämplad 30/1 till KS), ”Omorganisation av grundskolans senare år – sett ur mellanstadieskolornas perspektiv”, redovisar följande i sina slutsatser/åtgärder (punkt 5):

”Vi anser att ett införande av 6-9-skola medför många allvarliga risker i form av ökad arbetsbelastning för kommunens lärare och skolledare. Vi ser stora svårigheter att på ett för eleven rättssäkert sätt upprätthålla de riktlinjer vi har att förhålla oss till utifrån exempelvis Skollag, läroplan, kursplaner, tillsynsplikten och andra direktiv… Ett alltför stort ansvar kommer läggas på omogna förpubertala elever, vilket kan äventyra både deras måluppfyllelse och sociala utveckling. Detta kommer förutom elevers personliga misslyckanden på sikt också belasta kommunens budget i form av utanförskap, försörjningsstöd och förlorade skatteintäkter… Vi kan konstatera att arbetsmiljöriskerna är för stora för att denna förändring ska genomföras överhuvudtaget. Vi ser risker med en orimlig arbetsbörda för personal som redan nu är hårt pressade (se punkt 3). Det kommer bli svårigheter att rekrytera legitimerade lärare i en verksamhet där det redan nu är stora problem med personalanskaffning.”

Det är inte tuffa och svåra beslut, att lägga ner byskolor och omorganisera grundskolan och splittra stadieindelning, samt att flytta alla sjätteklassare till Hemberget. Det är snarast förenat med många allvarliga risker, det är kontraproduktivt, rent skadligt, och kommun- och samhällsekonomiskt behäftat med stora risker. Ingen verkar heller ha lyssnat på barnen, på eleverna, vid skolorna, det finns tre enkätundersökningar från Volgsjö, Malgovik och Nästansjö. Det är ett totalt nej till lägga ner byskolorna, det är ett unisont nej, till att 6:orna ska flyttas upp till Hemberget.

Det är bara prislappen på förväntade besparingar som styr besluten, inget annat. Nedskärningsmaximering styr. Tuffa och nödvändiga? Oansvarigt och besinningslöst, är mitt personliga omdöme, om det här ska framtvingas mot bättre vetande, mot alla lagar och regelverk, mot närmast allas vilja (elever såväl som lärare/rektorer). Sammanvägt med detta, måste vi komma ihåg, att bland barn och ungdomar i Vilhelmina finns utbredda psykosociala problem och även missbruk. En annan aktuell tendens är vikande skolresultat, sett till att elever i en högre uträckning än tidigare ej får godkänt (åk 3, Svenska) eller behörighet till gymnasiet (åk 9). Försiktighetsprincipen i detta läge anmodar ”Låt stå!”.

Låt allt vara som det är i dag, det är den bästa lösningen. Inte heller börja rycka och dra i 6:orna varken i byskolor eller Volgsjö. Men inte nog med alla dessa vanvettiga förslag, det handlar också om tidsaspekterna. Riskerna och konsekvenserna, med att redan hösten 2020 genomföra nedläggningarna av Nästansjö och Malgovik, är lika ansvarslösa som riskabla. Om majoriteten trots allt, tänker lägga ner dessa skolor, då gör man det efter vårterminen 2021. Om majoriteten, mot allt bättre vetande och alla allvarliga risker, tänker flytta upp 6:or till Hemberget, då gör man det hösten 2022. Vad som styr den snäva tidsramen, är tron att man ska kunna spara pengar redan 2020. Det finns ett annat underliggande skäl, man är förmodligen från majoriteten rädd att friskolor ska kunna etableras och återuppliva nämnda byskolor. Vad är samhällskostnaderna på sikt, för all dessa åtgärder?

Magnus Johansson (S), avslutade sitt blogginlägg med ett anglo-amerikanskt uttryck, ”It ain’t over till the fat lady sings”. Det finns många barn och ungdomar läser ledande politikers bloggar, det finns vuxna som kan undra, vad det här med att den feta damen ska sjunga betyder. Kanske kan Johansson förklara, varför inte i talarstolen den 2 mars på kommunfullmäktige. Och då berätta på vilket sätt S+C har tagit hänsyn till både Skollagen och Barnkonventionen i sina besparingsförslag.

Vem som är vem, vet vi sedan mycket länge tillbaka. Vem som är vad, vet vi också.

/ Tommy Streling

Bli först att kommentera

Nya majoriteter, nya vintervindar

Av , , Bli först att kommentera 30

I Vilhelmina kommun finns en hel del traditioner att bryta traditioner. Som när en (s)-majoritet för ett par mandatperioder sedan skulle styra och ställa över oppositionens egna val av ledamöter (ersättare i kommunstyrelsen) och funktioner (vice ordf. i kommunstyrelsen). Det var en svart dag för demokratin, för respekten för oppositionens rätt att själva bestämma över vem som ske representera dem. Det drabbade Centern och Kristdemokraterna. Det drabbade tilltron på respekt, på den representativa demokratin.

En mandatperiod senare, värvade Socialdemokraterna en fullmäktigeledamot, från Politiskt Alternativ (PA), som gav (s) majoriteten, med hjälp av en avhoppare, en politisk vilde. Sverigeunikt att ett valfullmäktige konstituerade ett politiskt styre med grund i en person utan partitillhörighet. När detta till slut föll, fanns inte den valtekniska samverkan kvar, som gav (s) makten. Men (s) gjorde saken till ett fyllnadsval, där en socialdemokrat fyllde PA:s plats. Man tog makten med en vilde, man behöll den sedan i kommunstyrelsen och nämnderna, när fullmäktigemajoriteten föll. Moraliskt förkastligt, i bägge fallen.

Det har nu återkommit diskussioner, kring hur Centern skulle hantera ett delat ledarskap i kommunstyrelsen (hösten 2018), där Centern ansågs roffa åt sig vice ordförandeplatsen från oppositionen. Det hade kunnat undvikas, om man fört en öppen diskussion och tillåtit sig breda partiöverläggningar, där lösningen kunde diskuterats. I PA hade vi tankegångarna, att det inte var något problem med ett delat ledarskap, om kommunrådstjänsten delades av ordförande och vice ordförande, men att man då delade på heltidsarvodet och gav vice ordförandearvodet till andre vice ordförande. Proceduren beslutades att beredas, men kom aldrig så långt, då den ena halvan av C-ledarskapet i KS hoppade av. Ett förslag till lösning, kom aldrig upp till beslut. Nu används den här händelsen, åter som ett tillhygge i debatten, om vem som är värst kålsupare.

Den majoritet, ”koalitionen”, vilken bildades efter valet 2018, rämnade av en mängd olika skäl. Men när en majoritet faller och en ny bildas, faller egentligen allt som tidigare konstellationer av partier skapat genom sin valtekniska samverkan. Egentligen står man inför två val, ”extra val” (nyval) eller ett nytt valfullmäktige, där man genom nya grupperingar gör sin valtekniska samverkan och väljer kommunstyrelse, facknämnder och funktioner (poster). Vill man göra avsteg från dessa två, inte bara bör man, utan man måste bjuda in till partiöverläggningar på bred front, där alla partier i fullmäktige bjuds in för förutsättningslösa samtal om hur man ska hantera den ny politiska situationen, hur man ska hantera den politiska organisationen. Men icke!

Självklart kan den nya majoriteten bjuda på förslag till övriga partier, men det bör göras i god tid och definitivt inte som en kalldusch vid sittande bord (alltså vid ett kommunstyrelsesammanträde). För det är så man upplever det, när ett arbetsutskott hållits stunden innan, där protokoll och förslag dyker upp som gubben i lådan. Eller kanin ur hatten. Det var ett sådant förslag, till en radikal omdaning av alla presidier (ordf, vice ordf, 2:e vice ordf), som dök upp vid kommunstyrelsen sammanträde den 11 februari. Hur kan man överhuvudtaget lägga ett sådant förslag, som inte övriga partier (som helhet eller partistyrelser) kan beakta? Förslaget var lika oansvarigt, odemokratiskt och respektlöst som sättet det lades fram på.

Presidieplatserna i kommunstyrelsen, socialnämnden och utbildningsnämnden, ska nu delas mellan Socialdemokraterna och Centern. Inte ens en andre viceordförandepost, skulle kunna tillfalla oppositionen. Det här påpekade jag vid kommunstyrelsesammanträdet. Liksom att det här helt bröt med den tradition/praxis vi haft i Vilhelmina under decennier, att oppositionen alltid haft vice ordförandeposterna. För insyn och delaktighet, i det så centrala och viktiga, i agendasättning och beredningsarbetet. Allt bortblåst med några penndrag. Och ett klubbslag. I ett beslut där alla utbytbara entledigas, som det så vackert heter.

Man måste rikta väldigt hård kritik, mot förfaringsättet. Att inte ens diskutera de två vägvalen, utan gå sin egen tredje väg, utan diskussion eller överläggningar, är lika bedrövligt som maktfullkomligt. Man måste rikta hård kritik, mot förslaget i sig som lämnar både demokratisk tradition och insynsmöjligheter helt därhän. Man måste också rikta hård kritik, mot att inga förslag till ändringar i arvodesreglementet föreslås. Vice ordförandeposternas arvoden var och är helt ”dimensionerade” för en oppositionsrepresentant, inte en andra styresperson från majoriteten. Här handlar det om summerat närmare 300.000 kr som man borde skära bort och spara in. I dyrtider som dessa. Gör man inte detta, är maktfullkomligheten total.

I kommunstyrelsen (KS) upplevde jag två saker, att man från den nya majoriteten inte förklarade varför man valde denna oupplysta väg och förslag, att man inte heller bemötte kritiken i sak. Majoriteten ändrade inte ett ord eller en lydelse i förslaget. Man körde bara på. Man hade bestämt sig.

En sak jag aldrig kommer glömma är orden som yppades under ärendet i KS, att det finns ingen opposition. Vare sig det finns en opposition, i termer av enskilda partier eller grupperingar, så fanns det en opposition som lade realistiska och seriösa budgetalternativ och sparpaket vid kommunstyrelsens sammanträde den 11 februari. Men oppositionen finns inte. Kanske ska jag själv skriva som svar, att det finns ingen majoritet i Vilhelmina, bara maktfullkomlighet.

Bli först att kommentera