Nya majoriteter, nya vintervindar

I Vilhelmina kommun finns en hel del traditioner att bryta traditioner. Som när en (s)-majoritet för ett par mandatperioder sedan skulle styra och ställa över oppositionens egna val av ledamöter (ersättare i kommunstyrelsen) och funktioner (vice ordf. i kommunstyrelsen). Det var en svart dag för demokratin, för respekten för oppositionens rätt att själva bestämma över vem som ske representera dem. Det drabbade Centern och Kristdemokraterna. Det drabbade tilltron på respekt, på den representativa demokratin.

En mandatperiod senare, värvade Socialdemokraterna en fullmäktigeledamot, från Politiskt Alternativ (PA), som gav (s) majoriteten, med hjälp av en avhoppare, en politisk vilde. Sverigeunikt att ett valfullmäktige konstituerade ett politiskt styre med grund i en person utan partitillhörighet. När detta till slut föll, fanns inte den valtekniska samverkan kvar, som gav (s) makten. Men (s) gjorde saken till ett fyllnadsval, där en socialdemokrat fyllde PA:s plats. Man tog makten med en vilde, man behöll den sedan i kommunstyrelsen och nämnderna, när fullmäktigemajoriteten föll. Moraliskt förkastligt, i bägge fallen.

Det har nu återkommit diskussioner, kring hur Centern skulle hantera ett delat ledarskap i kommunstyrelsen (hösten 2018), där Centern ansågs roffa åt sig vice ordförandeplatsen från oppositionen. Det hade kunnat undvikas, om man fört en öppen diskussion och tillåtit sig breda partiöverläggningar, där lösningen kunde diskuterats. I PA hade vi tankegångarna, att det inte var något problem med ett delat ledarskap, om kommunrådstjänsten delades av ordförande och vice ordförande, men att man då delade på heltidsarvodet och gav vice ordförandearvodet till andre vice ordförande. Proceduren beslutades att beredas, men kom aldrig så långt, då den ena halvan av C-ledarskapet i KS hoppade av. Ett förslag till lösning, kom aldrig upp till beslut. Nu används den här händelsen, åter som ett tillhygge i debatten, om vem som är värst kålsupare.

Den majoritet, ”koalitionen”, vilken bildades efter valet 2018, rämnade av en mängd olika skäl. Men när en majoritet faller och en ny bildas, faller egentligen allt som tidigare konstellationer av partier skapat genom sin valtekniska samverkan. Egentligen står man inför två val, ”extra val” (nyval) eller ett nytt valfullmäktige, där man genom nya grupperingar gör sin valtekniska samverkan och väljer kommunstyrelse, facknämnder och funktioner (poster). Vill man göra avsteg från dessa två, inte bara bör man, utan man måste bjuda in till partiöverläggningar på bred front, där alla partier i fullmäktige bjuds in för förutsättningslösa samtal om hur man ska hantera den ny politiska situationen, hur man ska hantera den politiska organisationen. Men icke!

Självklart kan den nya majoriteten bjuda på förslag till övriga partier, men det bör göras i god tid och definitivt inte som en kalldusch vid sittande bord (alltså vid ett kommunstyrelsesammanträde). För det är så man upplever det, när ett arbetsutskott hållits stunden innan, där protokoll och förslag dyker upp som gubben i lådan. Eller kanin ur hatten. Det var ett sådant förslag, till en radikal omdaning av alla presidier (ordf, vice ordf, 2:e vice ordf), som dök upp vid kommunstyrelsen sammanträde den 11 februari. Hur kan man överhuvudtaget lägga ett sådant förslag, som inte övriga partier (som helhet eller partistyrelser) kan beakta? Förslaget var lika oansvarigt, odemokratiskt och respektlöst som sättet det lades fram på.

Presidieplatserna i kommunstyrelsen, socialnämnden och utbildningsnämnden, ska nu delas mellan Socialdemokraterna och Centern. Inte ens en andre viceordförandepost, skulle kunna tillfalla oppositionen. Det här påpekade jag vid kommunstyrelsesammanträdet. Liksom att det här helt bröt med den tradition/praxis vi haft i Vilhelmina under decennier, att oppositionen alltid haft vice ordförandeposterna. För insyn och delaktighet, i det så centrala och viktiga, i agendasättning och beredningsarbetet. Allt bortblåst med några penndrag. Och ett klubbslag. I ett beslut där alla utbytbara entledigas, som det så vackert heter.

Man måste rikta väldigt hård kritik, mot förfaringsättet. Att inte ens diskutera de två vägvalen, utan gå sin egen tredje väg, utan diskussion eller överläggningar, är lika bedrövligt som maktfullkomligt. Man måste rikta hård kritik, mot förslaget i sig som lämnar både demokratisk tradition och insynsmöjligheter helt därhän. Man måste också rikta hård kritik, mot att inga förslag till ändringar i arvodesreglementet föreslås. Vice ordförandeposternas arvoden var och är helt ”dimensionerade” för en oppositionsrepresentant, inte en andra styresperson från majoriteten. Här handlar det om summerat närmare 300.000 kr som man borde skära bort och spara in. I dyrtider som dessa. Gör man inte detta, är maktfullkomligheten total.

I kommunstyrelsen (KS) upplevde jag två saker, att man från den nya majoriteten inte förklarade varför man valde denna oupplysta väg och förslag, att man inte heller bemötte kritiken i sak. Majoriteten ändrade inte ett ord eller en lydelse i förslaget. Man körde bara på. Man hade bestämt sig.

En sak jag aldrig kommer glömma är orden som yppades under ärendet i KS, att det finns ingen opposition. Vare sig det finns en opposition, i termer av enskilda partier eller grupperingar, så fanns det en opposition som lade realistiska och seriösa budgetalternativ och sparpaket vid kommunstyrelsens sammanträde den 11 februari. Men oppositionen finns inte. Kanske ska jag själv skriva som svar, att det finns ingen majoritet i Vilhelmina, bara maktfullkomlighet.