Fågelholkar i kommunstyrelsen

Härom tisdagen tyckte en socialdemokratisk ledamot att tre tjänstgörande oppositionspolitiker såg ut som fågelholkar. Allt handlade om besluten kring den s.k. förtroendemannaberedningen, vilken ska utföras inför nästa mandatperiod och rekommendera hur den politiska organisationen ska se ut och vilka regler som ska gälla.

Vice ordförande (en post som under decennier tillhört en oppositionsföreträdare) Magnus Johansson (s) skrev en blogg (9/10) om ärendet i ”Den framtida politiska spelplanen” . Moderaterna skrev på VK-bloggen, att de inte lämnat in förslag till direktiv för att processen inte gått rätt till. Johansson (s) i sin tur, tyckte att M och Kd inte verkar bry sig, då de inte ids lämna in förslag till direktiv. Ska vi backa bandet och granska processen?

Decennier tillbaka har Förtroendemannaberedningen (FB) initierats och beslutats av kommunfullmäktige. Det må vara hänt, att initiativet nu kom från kommunstyrelsens arbetsutskott (Ks-au), men det verkar trasslat till sig rejält. För att förstå sammanhangen, nödgas jag dessvärre återberätta detalj för detalj.

1. Arbetsutskottets eget beslut om utredning, samt förekomsten av fågelholkar i Ks

Om Ks-au väcker ett ärende, då ska det beredas och sändas vidare till kommunstyrelsen för beslut. Men det skedde aldrig inledningsvis. Ärendet gick inte vidare, utan utredningen kring direktiv startade med en remissomgång där gruppledarna i fullmäktige skulle inkomma med synpunkter och förslag till direktiv som skulle skickas till kommunstyrelsens ordförande (KSO).
Fyra saker avvek radikalt, Ks-au inledde utredningen utan Ks-beslut. Ingen ny remissutgåva utarbetades eller skickades med (utan den tidigare ”gamla” från 2016), inte heller bifogades slutrapporten från 2018 (FB). Förfarandet (partiremiss) gick inte genom kommunkansliet och partierna ombads skicka sina förslag till KSO och inte kansliet. Många har reagerat kritiskt på tågordningen och hanteringen.

Att processa denna viktiga fråga för partierna, synnerligen i coronatider, är inget hastverk [tiden var satt till 18 dagar och flera ledamöter, bl.a undertecknad, kom inte in det nya mejlsystemet, det blev därför 11 dagars frist för Politiskt Alternativ (PA yttrande PDF).

Eftersom ärendet inte passerade kommunstyrelsen för godkännande, blev inte processtarten tydlig eller formellt riktig, därtill utan vettiga underlag. Ks-au är ett beredningsorgan och har inte mandat att besluta om en fullmäktigeberedning, men kan initiera den. Ändå passerade den inte kommunstyrelsen först, vilket jag är kritisk till. Yttranden togs in av Ks-au som också skulle också vidarebereda ärendet. Endast fyra partier sände in (PA, SD, C, S). Beredning verkar inte skett, på ett fördjupat plan, då Ks-au lämnade ärendet utan eget yttrande/förslag.

När Ks-au satt ett stoppdatum, förmodar man att partierna följer den tidsgränsen och att en sammanställning sker antingen i beredningsorganet Ks-au eller att allt material skickas vidare till kommunfullmäktiges presidium för beredning (genom kommunstyrelsen).

När undertecknad läste igenom underlagen inför kommunstyrelsen sammanträde (6/10) på söndagskvällen (4/10) fanns fortfarande bara fyra partiyttranden och naturligtvis frånvarade ett samlat förslag från Ks-au. Ingen meddelade senare att några nya yttranden tillkommit eller skulle stå som grund för beslut.

Själv förmodade jag att stopptiden gällde och att vi skulle diskutera FB och formellt besluta om uppstarten, då ärendet aldrig varit i kommunstyrelsen. Ingen aviserade att nya bilagor tillkommit, inte heller KSO när föredragningslistan fastställdes tisdag morgon. På grund av sekretess, fick vi ett omfattande ärende som sedan upptog all tid av våra grupptimmar, innan kommunstyrelsen startade.

När ärendet om förtroendemannaberedningen slutligen dök upp, blev jag överraskad. Jag förvånades, ett nytt förslag fanns nu i de digitala rullorna. Korthugget föredrogs att Socialdemokraterna och Centern nu formulerat ett eget nytt gemensamt förslag. Det hade tydligen lämnats in till kommunkansliet, sent måndag eftermiddag. Alltså dagen innan kommunstyrelsens sammanträde. I en så viktig fråga, borde alla ledamöter meddelats och varför inte alla gruppledare informerats? Hur skull överhuvudtaget något parti kunna göra ett samlat och interndemokratiskt ställningstagande i en så viktig fråga? Omöjligt, är svaret.

För att en förtroendemannaberedning ska kunna arbeta med verklig vidd och djup, kräver det ett särskilt hänsynstagande till oppositionspartierna med inriktningen att direktiven skall vara något som alla partier kan ställa sig bakom (konsensus måste vara målsättningen). Tidsmarginalerna var för snäva, många hade problem med uppstarten av det nya mejlplattformen Office365 och processen blev forcerad. S+C lade fram sitt förslag utan en detaljerad genomgång och yrkandena slog i bordet innan en djuplodande diskussion hållits.

Jag påtalade bristerna kring underlaget, att det är fullmäktiges presidium som borde initierat beredningen. F!:s ledamot var också väldigt tydlig med detta. Jag påpekade till kommunstyrelsen, att alla partier borde ges chansen att inkomma med yttranden och att ett sammanvägt förslag borde beredas, med målsättningen att alla partier sedan kan ställa sig bakom direktiven. Jag uttalade att ärendet borde återremitteras. Det var första gången ärendet var uppe i kommunstyrelsen, men, det skulle bara manglas igenom.

Ärendet och beslutsförloppet skedde så hastigt att jag faktiskt undrade, vad är det som hänt? Det fanns en betydande mängd förslag till direktiv, som inte nämndes eller föreslogs. Jag tror många kände sig överkörda. Processen var forcerad och polariserad och att inte att alla partier fullt ut fått chansen till delaktighet och medverkan. Att förpassas till åskådare, i ett så viktigt ärende, blev fel.

Jag borde begärt en ajournering. Men magkänslan sa att det var meningslöst. Kanske såg vi ut som fågelholkar. Dock, av mycket förklarliga skäl. Men ingen hade behövt uttala ”omdömet” efter att klubban slagits och ärendet var avslutat. Förhoppningsvis kan medborgaren, få ett hum, genom min redogörelse, om hur saker och ting (och politiker), hanteras i politiken.

Till sist. Ingen ska heller behöva bemötas av svordomar i kommunstyrelsen, bara för att man talar aningen lågt. Den s.k. uppförandekoden, borde även inrymmas i förtroendemannaberedningen.

2. Att sparka ut oppositionen, när det passar

I PA:s eget yttrande. kring förslag till direktiv, reste vi ett stort frågetecken, varför ska vi ens genomföra en förtroendemannaberedning, när nuvarande majoritet S+C helt sonika struntat i vad som beslutats i tidigare förtroendemannaberedning, vilken fastslogs i både fullmäktige och valfullmäktige? Äger inte alla eniga beslut giltighet? Förutsägbarhet och förtroende, är nyckelord i allt politiskt beslutsfattande.

S+C har stulit alla vice ordförandeposter, inte ens gett oppositionen 2:e vice ordförandeposter, och därtill stulit alla arvoden som var och är vigda och dimensionerade för oppositionen. Insynen (och medverkan) i arbetsutskottens arbete i Utbildningsnämnden och Socialnämnden är numera noll. Vice ordförandeposterna kostar årligen i runda tal 350-400 tkr och borde antingen tas bort eller överflyttas till stöd för oppositionens arbete (en motion är inlämnad i ärendet). Med ett uns självrannsakan borde man åtminstone tilldela oppositionen 2:e vice ordförandeposterna. Men icke!

Det är på sin plats att backa bandet exakt två år, när debatten gick högt kring ett delat ledarskap, där både ordförande och vice i Ks, tänktes tillfalla Centerpartiet. Magnus Johansson (s) skrev en blogg 13 okt 2018. Så här lät det:…
”Vi sossar flög i taket under högljudda protester. Det ses som en ren och skär krigsförklaring och ett tillbakasteg till en politisk tid som jag tror ingen i Vilhelmina vill tillbaka till… I Vilhelminapolitiken har det rådigt en princip sedan decennier att oppositionen och ledande oppositionsledare har tilldelats vice kommunstyrelseordförandeposten, v.kso. Annika A (C) har innehaft denna post de senaste åtta åren och arvoderats för den… Det är mycket att jobba med även i opposition. God insyn och goda arbetsmöjligheter är A och O och för att man ska ha en rimlig chans att hinna med detta jobb så har posten arvoderats med 11 000 kr/månaden för att göra det möjligt att kunna ta tjänstledigt från sitt jobb för att kunna jobba politiskt. Man kan kort och gott säga att man inte ska bestraffas ekonomiskt för att man väljer att jobba politiskt och som ledande oppositionspolitiker… Att säga att jag är besviken på hur man beter sig från den ”nya majoriteten” är att uttrycka det milt och jag ser det som ett övergrepp på demokratin att komma med ett sådant här förslag tre dagar i förväg och driva igenom det, och vilka motiven som ligger bakom kan jag bara spekulera i.” 

Att även beslagta 2:a vice ordförandeposterna och alla vice ordförandearvoden (som nu gjorts) borde därmed ses som en dubbel krigsförklaring (analogt med Johanssons synsätt). Övergrepp på demokratin (Johanssons benämning), har satts i system av S+C med förslag som kommer vid ”sittande bord”, dagsfärska och överrumplande. Man kan nog inte bara tala om maktfullkomlighet utan maktmissbruk, när man vid sittande bord i kommunstyrelsen, för snart ett år sedan, presenterade ”lösningen” där oppositionen sparkades ut från alla presidier och fråntogs alla arvoderingar som var grunden för att kunna utföra ett ansvarsfullt oppositionsarbete. Vice ordf. Magnus Johansson (s), är inte konsekvent, inte heller förtroendeskapande, i sin politiska praktik, som uppenbarligen går helt emot hans egen etiska kompass.

Ingen i S eller C har kunnat förklara brottet, att bryta alla överenskommelser och beslut i tidigare Förtroendemannaberedningen och valfullmäktige. En kriskommission, i kristider, består av alla partier, inte två. Nu står vi där, med förslag till direktiv, som bara kommer från S+C. Är det ödmjukt, konsensusinriktat, i god samförståndsanda och demokratiskt? Näppeligen! Förtroendet ökar inte för ”nya majoriteten”.

Ärligt talat, jag tror flera partier blivit djupt besvikna och uppgivna, så pass att många i dagens situation tiger still. P.g.a av hur den nya majoriteten behandlat minoriteten, i kombination med hur S+C svikit nodbyarna där tillväxt funnits, genom skolnedläggningarna. Istället för att kommunen enigt ställer regering och riksdag mot väggen och kräva rättvisa i det kommunala utjämningssystemet. Landsbygd har ställts mot tätorten och hela kommunen är nu förlorare. Tystnaden kan vara ett tecken, men inte på lathet eller ointresse, utan på att majoriteten gör precis som man vill. Utan insyn och medverkan i presidiearbetet, därtill vettiga förutsättningar, marginaliseras oppositionspartierna på ett för demokratin skadligt sätt.

3. Den sista utposten och möjligheten till oppositionellt arbete nu raderad?

Det har funnits en insyns- och arbetsfunktion genom s.k. ordförandegenomgångar. Där ordförande eller vice ordförande i kommunstyrelsen, kan sammankalla till genomgångar 8 gånger om året. Detta regleras i kommunens arvodesreglemente och de partier som inte har en ordförande (eller vice) har rätt att deltaga i genomgångarna med en namngiven ledamot. Men ska då oppositionspartierna ha genomgång med vice ordförandena (som kommer från majoriteten; S eller C) eller är det då likväl bättre att sitta med ordförande (också från majoriteten) istället som har bäst kunskap i ärendehanteringen?

Genomgångarna har aldrig haft för avsikt att vara en blandning av majoritet och opposition, för arbetsdagar gemensamt. Å ena sidan, ska ju vice ordförande i kommunstyrelsen försvarligt informera oppositionen (arvodet är dimensionerat efter det uppdraget). Kanske ska Johansson (s) ha arbetsdagar med oppositionen. Å andra sidan, är det istället kommunalrådet, som har störst kunskap om kommunpolitikens inriktning, som ska göra det? Vill majoriteten det? Vad vill oppositionspartierna? Det borde definitivt diskuteras och reglementet revideras om så krävs.

När majoriteten (S+C) tog alla vice ordförandeposter, ger det ringar på vattnet överallt i det politiska arbetet och anpassningar i reglementen borde man gjort per omgående, om man velat mildra konsekvenserna. När ett sådant ärende kom på bordet i kommunstyrelsen (6/10), där arvodesreglementet föreslogs ändras, så att oppositionen kan sammankalla till egna genomgångar, då tog det tvärstopp. Trots att nuvarande reglemente inte tillåter oppositionsföreträdare att själva sammankalla till genomgångar eller uppbära ersättning (arvode) för detta. Ärendet ”anmälan av gruppledare” spårade ur totalt.

Det fanns två egentliga val, att välja synen att gruppledarträffar är tillåtligt trots reglementet, eller att oppositionen ges formella möjligheter till egna oppositionsträffar (revidering av reglemente). Trots detta, drev socialdemokraterna plötsligt en helt ny improviserad tredje linje, att nu skulle allt detta regleras i kommande förtroendemannaberedning. När väl oppositionen ville ändra arvodesreglementet, för en anpassning p.g.a. av majoritetens maktövertagande, då stängde socialdemokraterna möjligheten helt. Det fanns fler än de i S, som stöttade det inkastade tredje förslaget.

Jag hade återtagit mina yrkanden (yttrande arvoden PA) och jag godtog en återremiss, men PA hade uppenbarligen gått för långt i kritik och krav på anpassningar. Som jag ser det, var det en bestraffning oppositionen utsattes för. Våga kritisera och kräva anpassning, så stängs ytterligare en dörr för det oppositionella arbetet. Det kändes som spiken i kistan. Kanske såg jag ut som en fågelholk en andra gång. Men det fanns åter skäl, då maktfullkomligheten, var och är bedrövligt övertydlig i Vilhelminapolitiken.

Min rekommendation och uppmaning, till alla oppositionspartier i Vilhelmina, är att de så snart de bara kan, till kommunfullmäktige insänder förslag till direktiv för Förtroendemannaberedningen. Det är av största vikt, att alla partier ger sin mening och lämnar förslag som bäddar för att brett och djuplodande inriktningsdokument för beredningen.

Likaså, för de oppositionspartier som inte gjort så, att anmäla en namngiven ledamot (meddelas till kommunstyrelsen) till ordförandeträffar, många i oppositionen ser säkert fram emot att bli grundligt informerade från ordförandena eller viceordförandena med arbetsdagar 8 gånger om året.

2 kommentarer

  1. edor

    Det låter nästan som om kommunen skulle styras med eller av en maffia. Den som inte är med på noterna avsiktligt utestängs av ett regelsystem som kan vara hur krångligt som helst. Här torde någon gammal ”läromästare” vara inblandad.
    Regler om hur en kommun styrs ska inte vara mer krångliga än vi det ”vanliga folket” ska förstå. Det måste vara otrolgt tidsödande bara detta att dividera hur en regel eller regelsystem ska hanteras. Hur mycket tid åtgår och som naturligtvis också ingår kommunens budget. Den viktiga frågan, hur vi ska få kommunen på fötter verkar vara underordnad. Jag tycker det rent ut sagt är bedrövligt hur Vilhelmina kommun hamnat i ett direkt förfall. Det viktigaste borde vara att ta beslut för allas bästa, inte beslut som gynnar ett visst parti eller partier. Botten verkar vara nådd. Bedrövligt!

    • Tommy Streling (inläggsförfattare)

      Hej Edor!
      Tack för din kommentar.
      Att kommunen styrs av en maffia, är nog att ta i. Men det är något som verka hända, när en majoritet skapar en situation där man har kvalificerad majoritet (över 67% av väljarnas röster tillsammans). Med presidier som ”rensats” från oppositionsrepresentanter, och tung övervikt i styrelser och facknämnder, så blir ett styre lite för osårbart och oåtkomligt. Inte ens sprickor rår på denna solida majoritet.
      Det intressanta är, om man nu är så dominerande, varför begå övergrepp på det politiska system (organisation) man själv deltagit att besluta? För mig är det obegripligt, men S har under åren styrt och ställt efter eget skön. Valt bort oppositionsföreträdare, och nominerat själva (som majoritet, för 10 år sedan). Man har bildat majoritet med en politisk vilde (efter valet hösten 2014), Sverigeunikt att använda en partilös avhoppare i ett valfullmäktige. När vilden hoppade av, förändrades majoritetsbilden i fullmäktige, men S behöll majoriteten alla facknämnder och gjorde bara ett fyllnadsval i kommunstyrelsen. Trots att majoriteten och styret fallit. Vad gör man inte för Vilhelminas bästa.
      Det finns regelverk och reglementen, men också beslut för hur organisationen ska se ut, sådant, som beslut och ömsesidiga avtal, måste man som partier hålla. Förutsägbarhet, ömsesidig respekt, förtroende och tillit, är grundbultarna.
      Det är mer än uppenbart, att S gång på gång, gör allt, för att behålla eller återfå makten. Det är som är nytt, är att det är Centerpartiet, som dragits ner i denna demoraliserande karusell. Trots att C drabbats hårt av S metoder tidigare.
      Lokalpolitik behöver stabilitet och ett gott samarbetsklimat, byggt på ömsesidig respekt och respekt för ingångna beslut och avtal. Det ser jag inte, inte över tid, och inte nu. Upprepningarna från S är illavarslande, vem vill gå in i ett parti idag, vem vill engagera sig i politiken i Vilhelmina, med ett sådant politiskt klimat?
      Det klart att det är tidsödande och stjäl energi, men värst är nog att förtroende och framtidstro, får klä skott.
      I det politiska operativa arbetet, kämpar alla politiker och partier på, med att finna besparingar och balans. Men det finns inget att spara på, bara skära ner eller plocka bort verksamheter helt. Det är enda lösningen, om kommunen inte får (eller skapar) intäktsförstärkningar. Vilket kan ske genom skattehöjningar (som egentligen nått sitt tak, möjligen en 50-öring eller i extremfall 1-krona, går att höja, sen är vi värst i landet) eller avgifter. Men S och C har inte velat göra detta (skattehöjning). Många partier, har drivit frågan hårt, att kommunen måste gå till regering och riksdag, för att kräva rättvisa och balans, i det kommunala utjämningssystemet. Men här finns ingen vilja att göra ett gemensamt upprop heller. Nu här höstbudgeten lagd i riksdagen och endast små justeringar förväntas.
      Kommunen har väldigt svårt i dagsläget att ytterligare skära ner, utan att skada lagpliktiga verksamheter i märgen. Samtidigt måste en kommun vara någorlunda välfungerande, kultur/fritid mm, för att folk ska vilka bo här, vilja bo kvar, eller vilka flytta hit.
      Alla partier och politiker är rörande överens och medvetna, om den finansiella kris (för det handlar mer och mer om minskande statliga intäkter) som föreligger. Vi har kommit till en punkt, där beslut för allas bästa och kommunens bästa, blir beslut som leder till en avveckling av lands- och glesbygden kring tätorten. Utflyttning och negativ tillväxt följer som ett brev på posten. Men tätorten får också ta stryk, stora besparingar ligger och bereds vidare, för grundskola och gymnasieskola, vilka kommer bli rent kontraproduktiva. Ett välfungerande gymnasium med brett och kvalitativt programutbud, är en motor i kommunen och dess ekonomi.
      Jag anser inte att frågan om, ”att få kommunen på fötter”, är underordnad i politiken, tvärtom överskuggar den nästan alla beslut som tas. Och par

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.