I alla fall är det dags att sluta prata om den lågkonjunktur vi störtat in i som en "finanskris". Lågkonjunkturen utlöstes av problem i finansektorn, framförallt undermåliga krediter i USA, men den är inte orsaken til lågkonjunkturen. Lågkonjunkturen var tyvärr på väg ändå, vilket redan vissa branscher hade börjat känna av, konkursen i t.ex. Lehman Brothers var tyvärr bara ett symptom på lågkonjunkturens ankomst och "kreativ" (läs undermålig) kreditgivning. Alla tidigare lågkonjunkturre har antingen inletts med problem i den finansiella sektorn eller har efter sin start lett till mer eller mindre stora prolem i densamma. Min poäng är att dagens krisorsaker inte är unika, dock är det ovanligt att det sker samtidigt i hela världen och med denna häftighet. Problem uppstår dock om vi fortsätter att prata om detta som ett problem med bankers kreditgivning och att lösningen ligger där. Konjunkturen nu är på alla sätt en "traditionell" lågkonjunktur, om än unik i sin häftighet och att det blivit tvärstopp nästan överallt, samtidigt.

Det behövs därför inte att det finansiella systemets problem löses först, erfarenhet från 100 år av ekonomisk politik visar även att det är svårt/omöjligt att lösa det finansiella systemets problem först. Dessutom är det inte den finansiella sektorn som drar oss ur kriser, det är när övriga ekonomin börjar dra som det vänder. Banker o.dyl. kommer att lätta på kreditgivningen, men först när konjunkturen visar tecken på att vända.

Vi riskerar därför att ägna tid åt fel saker om vi hanterar detta som en "finanskris". Et som behöva är traditiionell Keynesiansk politik med efterfrågestimulanser. Helst globalt samordnad, men det finns saker varje land kan göra enskilt. Det finns vägar ur detta, men inte om man tror att det är en "finanskris" som är problemet.

I denna bloggg kommer jag förutom ovan ämne även ta upp andra aktuella och ibland inaktuella ting i och kring Västerbotten, rätt gränslöst med andra ord. Funderade ganska länge innan jag tog upp bloggandet, skall det vara någon ide bör målsättningen vara att man är någorlunda regelbunden. Annars nyttjar man inte bloggens möjligheter.

Får se hur jag lyckas?

Med ovan inledning kan man konstatera att inget område kan känna sig säkert, även om fokus kommer att vara på den regionala nivån, dock hänger allt samman, ibland t.o.m. ihop.

Några aktuella saker som kommer i bloggen blir reflektioner och tankar kring regionkommunfrågan (en större norrländsk region), mera lågkonjunktur, samt frågor i vårt eget rätt nybildade regionförbund (Region Västerboten) och landsting, mest med inriktning mot regional utveckling. Regional utveckling och tillväxtfrågor kan ibland verka abstrakta och t.o.m. tråkiga. För mig är det inte så då det helt enkelt handlar om att göra den region man bor i til en bättre plats att bo på, för alla.

I Regionkommunfrågan väntar vi just nu spänt på ett beslut från regeringen, vi har väntat sen juni 2008. Vi kan vänta till i slutet februari/början mars, sen hinns det inte med att fatta alla beslut som behövs för ett genomförande till valet 2010. Regeringen är djupt splittrad, men i riksdagen finns en rejäl majoritet för ett bildande. Ett nej eller förhalning tills det är försent (seg-nej) innebär att en minoritet (moderaterna) då åsidosatt demokratin med de övriga regeringspartiernas goda minne. Förhoppningen är dock fortfarande att vi skall få ett större självbestämmande i Norrland.