Tanken var att jag skulle flytta till "tjejens" hus. ett underbart skarmigt hus som ligger dels nära centrum i Örnsköldsvik men ändå på landet…
med stor Lägda utanför en hel del underbara körsbärsträd,, Äppelträd
Vi hade små pratat om att vi måste bygga om huset för det är för lite med rum

Vi hade våra visoner.. om vårat förhållande.. vi trivs med varandra o vi kände oss trygga..
kände var innan det uppdagades om mitt stora svek..
jag trivs vid hennes hus..
Sitta i vardagsrummet lyssna på elden som sprakar i kaminen..
hålla om henne.. se henne avslappnad sovandes på soffan som hon har börjat med..
hon sa till mig efter vi hade följts ett tag att hon har aldrig kunnat somna i soffan tidigare men att hon kunde göra det nu…
Jag blev varm inombords när hon sa dessa ord…
 

Sen att vi ska bli förälder.. det gör mig så ont hur kunde jag inte säga som det var sen blir det så här.. vi ska ha barn ihop.. ett älskat barn som är av oss båda välkommet o älskad…. jag vill att det ska vara en hel familj.. men som det nu inte kommer att bli
det gör mig helt förstörd oxå.. min dröm är o ha en riktig familj.. med allt det innebär..
jag är lycklig att har min underbara dotter som är mitt kött o blod..
sen att få hålla o sköta om en baby..

JAg gör så mycke jag kan runt huset.. tycker om att hålla igång.. ha något o göra..
sen att pyssla om den man håller mest kärt

Men denna vision håller på att ryckas ifrån mig.. det är bara mitt fel o ingen annans..
jag är så förbannad på mig själv.. jag tog inte den chans som hon gav mig..
o jag nu ber henne om en sista chans.. en pytte chans…

Sen att min nuvarande dotter som jag har sen tidigare trivs så himla bra där..
nu har jag gjort henne besviken.. om inte det blir bra..
jag känner mig krossad av mig själv inombords..
jag var så lycklig eller vi var lyckliga ihop….

FAN TA MiG JONAS…