Lättjefyllda lördagar.

Hade kul på Scharinska igår och en stund på Pipes, fnissade hela vägen hem. Idag har jag ägnat mig åt böcker, zombiefilmer och mat, en näranog perfekt lördag med andra ord. Läste en deckare av Fred Vargas, mördaren var lätt att lista ut men vägen till infångandet var oväntat, rekommenderas, Mannen som vände insidan ut. Hade självklart min ständiga följeslagare som sällskap under både bok, film och mat.

Äldsta katten tyckte att det var en bra idé att ligga under mina knän. Ibland tittar jag ned i mitt knä och inser att hon ligger där, utan att jag märkt att hon lagt sig där. Hon är min ständiga följeslagare. Ibland känns det nästan som att hon är en förlängning av mig själv. Hon reagerar på mina rörelser innan jag ens funderat på att göra dem.

Hon kan en massa kommandon också, både ord och handsignaler, ja, hon kan dem men det är inte alltid att hon bryr sig om dem. Och egentligen behövs de inte, oftast använder jag bara hennes namn i olika tonlägen. Sitt är förståss svårt att få fram med bara tonläge men å andra sidan är det inte ofta man behöver få en katt att sitta.

Jag har skrivit om henne förut, om hennes dominerande, högljudda och stundvis irriterande sätt. Men hon är också lojal, mysig, rolig och väldigt söt.

Och hon är ett utmärkt sällskap en lördag när jag egentligen inte vill göra någonting förutom att lättjefullt sträcka ut mig i soffan.