Otålig.

Otålighet är ett av mina främsta karaktärsdrag, allting går för långsamt, alla är för långsamma. Särskilt otålig brukar jag vara på söndagar, jag vill att veckan ska börja igen, så att det snabbt kan bli helg igen. Eller iallafall fredag och lördag igen. Veckan är ganska väl planerad så den borde gå snabbt. Särskilt tisdagen då jag antagligen lär gå vilse till ett möte vid lunch.

Jag försöker att inte vara otålig, tänka att det är okej, alla människor kan inte fatta beslut på en tiondels sekund, kan inte vara absolut effektiva och saker och skeenden utvecklas inte snabbare bara därför att jag vill.

Jag försöker vara tålmodig. Och i vissa avseenden finns det inget slut på mitt tålamod. Men oftast är det ändå otåligheten som vinner. Varför sitta och vänta på att saker ska trilla ned i knäet på en när man kan fixa det själv? Varför hatta runt när det finns andra alternativ?

Min otålighet bekymrar mig egentligen inte så mycket eftersom att jag faktiskt besitter tålamod också. När jag vill.

Jag lyckas ofta att inte bekymra mig om saker jag ingenting kan göra åt, slösar inte min otålighet på sådant. Som det mesta annat handlar det om balans. Alltså accepterar jag min otålighet och drämmer till den med mitt tålamod då och då. Balans.