3/30 Mina föräldrar.

Det var ena kluringar de här första rubrikerna tycker jag nog. Mina föräldrar har ju knappast bett om att jag ska blogga eller att jag ska blogga om dem. Så det kan jag ju inte göra riktigt. Jag får försöka slingra mig runt rubriken igen tror jag.

Jag har nog aldrig träffat en endaste person som inte har ett mer eller mindre komplicerat förhållande till sina föräldrar. Jag antar att det ligger i sakens natur och att en del av tonårsrevolten aldrig går ur riktigt.

När man talar om trollen, det blev en liten paus i skrivandet här eftersom att mamma kom förbi med ett care package, prackade på henne julkransen jag gjorde igår som tack.

En bild som jag tog i sensomras när jag var ute och gick med just mamma.

Nu när tonåtsrevolten inte längre ligger i färskt minne och jag istället för diktatorer ser dem som vanliga människor fokuserar jag mer på de bra egenskaper jag fått av dem. För så är det. Föräldrar, oavsett hur bra eller dåliga, är alltid ens största läromästare.

Av pappa har jag fått min humor, min fascination för 2:a VK, min otåliga sida och förmågan att organisera och hålla många bollar i luften samtidigt. Bland annat.

Av mamma har jag fått mina generösa, omhändertagande sidor, den bitska delen av humorn och mitt tålamod. Och mycket mer.

Det är lite roligt, mina föräldrar är verkligen två olika människor och många av mina motsatta egenskaper har jag fått av dem. Otåligheten och det oändliga tålamodet till exempel.

Håller jag på med ett pyssel som går dåligt kan jag brusa upp, dänga det i väggen och sedan plocka upp det och sitta och peta med det hur länge somhelst tills det blir färdigt. Tålamod kombinerat med otålighet.

Jag tycker att det är rätt fascinerande att analysera mitt eget beteende och se det speglas hos mina föräldrar. Helt klart!