7/30 Vänner.
Tja, vad ska jag skriva om vänner? Jag har många vänner, ännu fler bekanta och en grupp med nära vänner.
Jag brukar undvika det här med att peka ut någon som min bästa vän. Allra närmast den titeln kommer nog min syster. Fast vi har ju en sådan där tight systerrelation. Det känns som att det är två olika saker. När vi bara behöver slänga en blick på den andra och så börjar vi verkligen tokskratta. Och att nästan varje gång vi pratar i telefon med varandra så drar hon en sådan där avgrundsrap i örat på mig. Visst, det är en vänskap men det är mer ett släktskap, vi är mer bästa systrar än bästa vänner. Och bästa systrar inkluderar som bästa vänner och mer än så.
Mina nära vänner har vid första anblicken väldigt litet gemensamt. Men det kan nog sägas om alla att de är ödmjuka, kreativa, förstående, generösa, roliga och varma. Och smarta. Ruskigt smarta. Jo, jag vet att en del av er som räknas till nära vänner nu kommer att protestera. Men ni är smarta, en del rent boksmarta, en del bara allmänt IQ-smarta och en del levnadsmässigt kloka bland många andra sorter. Och flera av er har flera olika smartheter också.
Alla har även det gemensamt att det spelar ingen roll om det var ett år sedan eller en dags sedan vi träffades, vänskapen tas upp direkt igen. Och för mig är det rätt viktigt. Att inte behöva klänga på varandra för att bekräfta vänskapen. Att det är okej om det går tid mellan gångerna vi hörs av. Och att vi tar vänskapen när vi har tid och lust och vill. Inga krav. Vi behöver inte höras av en gång i veckan, vi måste inte fika en gång i månaden. Hemskt skönt!
Och faktiskt är det nog så att jag har sorterat ut de klängiga människorna, därför att jag känner att det tar himla mycket av min energi att oroa mig för att jag inte ringt personen precis då och vet att jag kommer att få ovett.
Det ska vara kravlöst och roligt att umgås. Därför att då får man energi istället för att bli tappad på den. Och det känns som att man lämnat in själen på SPA efter att ha umgåtts.
Syrran och lilla T har inte heller varit riktigt krya den här veckan så de kom förbi så att vi kunde hänga och snörvla ett tag tillsammans. Och så hjälpte jag syrran att storhandla också. Det kan vara rätt utmattande att storhandla själv med en energisk unge i vagnen som hemskt gärna vill vara social mest hela tiden. Särskilt när man är sjuk. Det var längesedan jag skrattade såhär tokmycket. Så imorgon måste jag ju bara vara frisk. Eftersom att jag skrattat så tårarna rann. Av sånt skratt blir man helt säkert frisk!
Men jisses, gissa om jag är sådär halvknäckt nu. Tur att det är dags för sängen!
Senaste kommentarerna