…kan man bedriva folklivsforskning hej vilt. De vänligt sinnade sörlänningarna låter sig villigt och aningslöst utforskas, de illvilligt inställda har jag inte mött.
Det är synd jag har kameran på lagning, annars kunde ni fått se ett och annat. Sommartid använder sig den typiska sörlänningen av lättare och kortare plagg som shorts och kjol, de låter håret växa och hänga löst och doppar sig i insjöar var de går och var de står. Sjöarna är många, och även de röda små torpen, med snickarglädje och en veranda där de gärna sitta och sakta sippa sina iskylda drycker.
Turister från andra länder i EU beblandar sig sorglöst med den fredliga ortsbefolkningen och den lokala lanthandeln (Coop nära i Katrineholm) kan man höra tyska och holländska. Allt är idylliskt, utom när den stora havsörnen slår sina jaktlovar över ängarna, bålgetingen surrar argt i fönstret, åskan mullrar på liten ö, en orimligt stor vårtbitare hoppar fram eller taggtråden gömmer sig i gräset.
Sörlänningen hyr ofta ut sitt hus till turister om sommarens ljuvliga månader. Då måste det passas upp på hyresgästerna, som inte sällan väntar sig fullservice med skyhöga krav. Sörlänningen dignar under sina arbetsbördor med att hålla orm- och myggfritt, köpa alkohol och tobak, leta reda på trevliga utflyktsmål, hålla hallonbuskarna ogräsfria, fixa vita servetter, hämta lammkotletter, få fram stearinljus, jaga bort oönskade unga män, få dit lämpliga unga män, tala om öppettider för alla Östergötlands muséer och bära in osprättande lövved till mysbrasan.
Ändå visar sörlänningen en tapper inställning till livet och bjuder gärna på en sillunch och vinkar glatt när vi far!
Senaste kommentarerna