It has come to an end

VM-hysterin har inte riktigt lagt sig än. Vi som zappade runt lite på TV:n ikväll fick först se det svenska bronslaget ta emot jublet av 50.000 pers på invigningen av Gothia Cup. Man kan ju tänka sig att landslaget, efter festande hela natten i Tyskland, hemresa på det, samt hyllning på Götaplatsen, var ganska slitna. Men trots det gjorde laget det bra och visade inga tecken på att de faktiskt var trötta och less på all uppståndelse. Men efter Gothiainvigningen var det inte heller över, utan då blev det snabba ryck och förflyttning till Liseberg där Lotta Engberg höll ställningarna. Puh, snacka om hektisk dag. Det är tufft att vara stjärna.

Men nu efter att ha blivit hyllade X antal gånger, dansat flera X antal gånger så får spelarna gå tillbaka till vardagslivet igen. För somliga innebär det att lära ut biologi på en gymnasieskola (Hammarström), för en annan blir det att återvända till proffslivet i Lyon (Schelin).

Det här fotbolls-VM:et var en seger för damfotbollen i stort. Jag personligen har aldrig varit med om ett engagemang från det svenska folket som vid detta mästerskap. Tyskarna bidrog ju en hel del också genom att fylla läktarna. Riktigt, riktigt roligt. Men vad händer nu? Kommer Sverige lyckas anordna ett värdigt EM 2013 efter detta kalasmästerskap? Det ska bli väldigt intressant att se hur arbetet inför det kommer att utvecklas.

Nog om det, nu sätter vi punkt för det här mästerskapet.