On tour – part 3

Efter halvdagen i Bremen har det hänt otroligt mycket. Som jag sa så var nästa destionation München, och match mellan Bayern München och Hertha Berlin.

 

Själva resan till München lär vara något av den drygaste jag har gjort. Tåget från Bremen avgick runt 00-snåret, och vid 2.30 var det bytesdags i Köln, där jag tvingades stå och vänta en och en halv timme innan tåget mot München rullade in på perrongen. Alltså, en natt med extremt lite sömn, men vad gör man inte för att få se lite fotboll.

 

Alla jag har pratat med har sagt att München är riktigt ovärt att besöka om man inte har något direkt ärende. Jag kan väl påstå att jag håller med till viss del, så rolig var inte staden som så. Däremot, när man klev av tunnelbanan och skymtade Allianz Arena en kilometer bort, så kändes visiten otroligt värd. En arena i världsklass och ett fotbollslag värt att se. Bayern München avgjorde dock matchen redan efter tio minuter (3-0), och ja trots att matchen inte i sig var direkt spännande så var det kul att se Ribery, Schweinsteiger, m.fl. in action. Bayern München är enligt mig ett av världens bästa lag.

 

Den här matchen var i lördags. Efter att jag tagit mig ur den massiva folkströmmen utanför Allianz Arena tog jag mig tillbaka till centralstationen och satte mig så småningom på tåget till Rom. I samma veva fick jag höra att det var lite oroligt i Rom tack vare den stora demonstrationen. En onödigt spännande destination (på fel sätt) med andra ord.

 

Men nej, min vän från Umeå, som redan befann sig i Rom, sa att han knappt märkt av det, och inte heller jag skulle komma att göra det. Anledningen till Rombesöket var det klassiska Romderbyt, Lazio mot Roma. Jag är egentligen inget större fan av italiensk fotboll, men ändå kan jag garantera att det är just den matchen som jag kommer minnas mest från den här resan. 

 

Men det blev faktiskt en annan match före Romderbyt under dagen i Rom. Jag och min vän tog oss till närmsta internetcafé för att se websändningen av Boden-UFC. Det var lite tryckt stämning där inne på caféet ett tag in i den andra halvleken, men när Seif Kadhim satte 2-1 kändes det genast bättre. Riktigt trevligt och nu den kommande söndagen blir det ju fantastiskt roligt att få åka till T3 Arena på söndag. Det vore otroligt kul med superettan i Umeå.

 

Jag vet inte hur insatta ni är i det historiska perspektivet gällande Romderbyn, så jag tar det kort. Roma hade inför den här matchen fem raka segrar, vilket naturligtvis var förnedrande för alla Laziofans. Min svenske vän är Laziosupporter så vi hade biljetter strax till höger om Curva Nord och självklart föll mina sympatier i den här matchen då på Lazio. Så vi ville se en vändning av den negativa trenden.

 

Stämningen inför matchen var helt crazy. Nästan lika galen som hockeyderbyna mellan Löven och Skellefteå. Vi var på plats på arenan kanske en timme innan matchstart, och redan då var båda kurvorna i stort sett fyllda. Bomber smälldes, det eldades frenetiskt och hade detta varit allsvenskan hade matchen garanterat ställts in redan innan den hade börjat. Snacka om olika världar, på gott och ont.

 

Roma tog ledningen väldigt tidigt. Och i halvtid var det enormt nedstämt på vår kortsida. Men i ett och samma skede i början av den andra halvleken vände det hela. Lazio fick en tveksam straff, samtidigt som Romas mittback Simon Kjaer (dansken) fick rött kort. Hernanes satte straffen och därefter var det en helt öppen historia. Lazio, med en man mer, hade möjligheten att vända derbyt och bryta den negativa trenden. Chanser fanns, åt båda hållen bör kanske sägas, men det var definitivt Stekelenburg i Romamålet som svettades mest. När det återstod en kvart vände Djibril Cissé upp och tryckte på ett hårt volleyskott – i ramen. Det var så nära, så nära, men det blev aldrig mål. Men Lazio har ett otroligt vasst vapen längst fram i år, skyttekungen Miroslav Klose. Och ja, självklart skulle han till slut peta in en boll, i 93:e matchminuten. 

 

Minuterna efter målet var helt otroliga. Vi bildade någon form av tvpuckshög på läktaren, och det var ett kramkalas utan dess like. Glädjen som infann sig hos italienarna på vår sida är helt obeskrivlig. Ett minne för livet.

 

Att ta sig tillbaka till vandrarhemmet från Olimpico visade sig dock bli en rejäl utmaning. Vi uppmanades att undvika att gå till busshållplatsen, men det var också vår enda väg hem. Problemet: Romafansen. Förmodligen var Laziofansen lika problematiska för Romafansen, men ja, ni förstår vad jag menar. Det var uppställda poliskonstellationer överallt, förberedda på det värsta. Vi höll oss på avstånd lite i skymundan och avvaktade ett tag innan vi fick "klartecken" från en polis som sa att det borde vara lugnt. Matchen slutade 22.30. kl 1.00 klev jag in på vandrarhemmet. Nåväl, ett minne för livet ur många bemärkelser. 

 

Därefter väntade åter en kort natt innan morgonplanet dagen därpå skulle ta mig till Spaniens huvudstad Madrid och det är på väg från Madrid som jag skriver det här. Jag kom till Madrid vid lunchtid under måndagen och tog mig ut till den förort där jag har vänner att bo hos. Måndagen blev fotbollsfri, men i går, tisdag, var det dags igen. Och ingen match som helst, utan Real Madrid mot Lyon. Det blev alltså på fantastiska Estadio Santiago Bernabeu som jag blev av med min Champions League-oskuld. 

Sommaren 2010 besökte jag Bernabeu för första gången. Då var det inte säsong vilket innebar att jag bara kunde göra en sån där guidad tur. Därför var det väldigt roligt att nu få komma tillbaka och se en match på arenan. Tyvärr var matchbilden ungefär som Bayern München-Hertha Berlin med spel mot ett mål. Bortsett från en språngnick i början av Gomis(?) hade Lyon absolut ingenting att säga till om. Hade faktiskt förväntat mig mer av Lyon som ändå har spelare som Gourcuff. Källström såg förklarligt nog riktigt uppgiven emellanåt under matchen.

 

Trots att Bernabeu i stort sett var utsåld måste jag säga att jag är lite besviken över publikinramningen. Klacken, "Ultra sur", såg inte ut att vara mycket större än när Green Devils fyller ståplats H. Jag tror att Dortmunds bortaklack i Bremen var större. Men det var ändå trevligt.

 

Nu har jag skrivit på tok för långt så jag stoppar där. Barcelona-Plzen ikväll.