Alfa Omega…

********************************************************************************************

VARNING! Ovårdat, explicit språk

**********************************************************************************************

Jag gillar inte att tycka synd om mig själv -För det leder ingen vart. Det är pointless och slöseri med tid. Men för en gångskull skall jag skriva vad jag e.g.e.n.t.l.i.g.e.n tycker om min PSC just nu…. Alla ni som sitter på era jobb, just kommit hem från jobbet, snart skall gå dit -Var tacksam över att du kan vara på plats! Vilken gåva det är!!!! Den ljuva vardagen!

Alfa Omega är början och slutet. Exakt så kan man ju formulera mitt försök att återgå i tjänst, störtdykning är ett annat. Det börjar vara snubblande nära att jag förvandlas till en bitterfitta! And I know it.

Jag fräser och gormar för mig själv. Jag är spydig och ironisk i mina kommentarer kring min situation och mig själv (bäst-före-datum passerat) och någonstans där är jag givetvis ledsen över att icket få ordning på mina gallgångar. 

Igår återvände jag till jobbet. Jag var glad över att gå dit. Kul att träffa alla igen och jobbet i sig kom jag också ihåg trots allt tv-tittande! Dagen innan hade jag målat naglarna för att vara "fin". Idag vill jag sudda naglarna med acceton, dra täcket över huvudet och svära alla fula ord jag kan… å kanske gråta en skvätt. Ty denna dag började med en ny gallkramp och illamående. Fuck! 

Inom en månad skall jag iallafall opereras -IGEN! Jag vet att jag kommer vara tillbaka på banan snart men ändåååååå. Att sudda runt och vänta suger balle så i märgen. Jävlar i min låda vad jag är less.

//a