Time to walk the talk…

Det finns två frågor som jag inbillar mig är rätt vanlig efter påhälsning av magsjuka..

VAD ska man äta? Och NÄR vågar man testa?

Jag har alltid haft den filosofin att när man är sjuk så äter man det man känner kommer gå bra att få ner samt NÄR man känner att det är okej. Förr i tiden var rekommendationerna ganska strikta och man skulle vänta, börja försiktigt, skonkost och liksom halvsvältande långsamt återvända till livet. Idag ser inte rekommendationerna ut så. Kollar man på 1177.se står det att man skall börja äta som vanligt så fort det går. Toppen!

Jag minns själv när jag hade någon moNstervariant av kräksjukan för väldigt många år sedan och när jag blek, vinglig och tärd krävde att få en super-mega-turbo stripsmeny med extra originaldressing levererad till dörren så fick jag tjafsa i oändlighet med päronen. DET var det enda jag ville ha. Dom g.a.r.a.n.t.e.r.a.d.e att jag skulle ligga på muggen fortare än kvickt men salt och fett var melodin framhärdade jag. Hur gick det då? -Det gick hur bra som helst. Jag mådde finnemang och återfick krafterna tämligen per omgående.

Så är man själv förälder med ett barn som varit som en trasa. Har försökt erbjuda knäckebröd, lite te, lite ditt och datt men hell no, det var PANNKAKA han önskade. Då var det jag som stod i päronens kläder och åjjade mig över valet. Det var då jag mindes min egen kamp för den där stripsmenyn någon gång i forntiden!

Pannkaka fick han. Han mår bra men är trött och sliten.

Nu blir det Istidens giganter på SVT, ett program från BBC. Därefter tänker jag mig en tidig kväll -Å jag vill inte höra något kloakmonster börja vråla efter mig denna natt!

//a