BFF…

Jag har onekligen fått en helt egen brand new BFF! Att hundar räknas som människans bästa vän det vet alla men jag konstaterar att även katter är ohyggligt lojal… Faktiskt mera orädd än många människor skulle jag vilja säga!

Natten mot lördag före 03-snåret checkade jag (ofrivilligt) in på badrumsgolvet! Där hängde jag i 12 timmar -Jepp! Jag har all anledning att avsky magsjuka och när den slår till är det bara att gilla läget.

På natten tänkte jag optimistiskt att det NOG skulle vara snabbt övergående -Prisa gudarna att jag inte visste bättre då! På natten behövde jag i alla fall inte vara ensam därinne… Nej nej ,.,, Den håriga lilla kompisen tog plats i handtvättfatet för att ha första parket ner mot toaletten… Ett absolut kodak-moment. HUR många människor skulle frivilligt hängt där inne undrar jag?!?

20140315-084656.jpg

Lördag-förmiddag checkade sonen ut från övervåningen och drog ner till undervåningen. Han började samtidigt ringa sin far för med mig ville han då absolut inte vara -Förstår honom då han själv just genomlevt det här helvetet. Sonen tog hand om kirremicken, gav mat eftersom tanken på stanken fick mig att konversera med kloakmonstret igen! Sonen lämnade byggnaden och jag kunde ensam köra vidare i träsket!

Runt 16:00 tiden var jag så jävla mör och less att tårarna rann i förtvivlan. Det är märkligt hur ynklig man blir av en magsjuka, finns då FÅ sjukdomar som gör en så klen att man börjar fundera på att snickra ihop ett testamente på toapapper!

18:00 släckte jag ner, laddade upp med 3 gigantiska glas vid sängen, ett paket paracetamol och termometer. Vet inte hur många gånger jag vaknat, tagit lite vätska och lassat in mera paracetamol. När tempen nådde strax över 39 grader klädde jag på mig under filt och täcke.

NU känns det i alla fall aningen mera stabilt, kroppen värker, febern ligger kvar, huvudet spränger men jag har kunnat dricka jasminte och vätskeersättning utan att returen kommit per omgående. Jävligt festlig helg helt enkelt!

BFF

Jag kan enbart tacka katten för sällskap. Han har legat som en varm lång korv vid min sida och hållit ställningarna. Han var mycket bekymrad runt 21:30 när jag redan låg i sängen UTAN att han behövt pocka på sänggång. Allt går… Nu skall här kureras. Än så långe vill jag svimma när jag är uppe så vätska känns som A-O

Det enda positiva jag kan komma på i denna kråksång är att jag överlevt… Å det är sanna mina ord något att glädjas över för vid vissa tillfällen har det känts tveksamt senaste dygnet!

Mera resorb åt kvinnan!

//a

Etiketter: , ,

8 kommentarer

  1. Helena Nilsson Springare

    Åh fyy… *lider med dig* Känner igen det där med tankarna på ett eventuellt testamente! Huvva…
    Men så skönt att du hade någon som vakade över dig.

    De hårigaste vännerna kan vara de lojalaste 😀

    Kram och måtte du slippa åkommor på längelänge nu!!

    • Anna H (inläggsförfattare)

      Tack Helena! Magsjuka är banne mig nära-döden-upplevelse!! Usch bara att vila och vätska upp sig här!! Tack för omtanken! //a

  2. Anders

    Ajdå, du verkar inte ha någon vidare tur när det gäller att slippa elände 🙁 Det är nästan så att man undrar om det inte snart är dags för dig att överväga byte av smeknamn till Fröken Otur i stället 🙂

    Nej, nu har du haft mer än din beskärda del av sjukdom så jag hoppas verkligen att du får vara frisk och kry hädanefter.

    Må välmående och aptit återvända snarast!

    PS: Vad bra att katten höll dig sällskap genom eländet. Undrar om inte djur känner på sig när de behövs som bäst?

    • Anna H (inläggsförfattare)

      Jo jag tror djur känner när dom måste hålla ställningarna! Funderar skarpt på ”Fröken Kass” som alternativt namn… 🙂 //a

        • Anna H (inläggsförfattare)

          Haha bara jag får tillbaks krafterna är jag back on track! Än så länge är det hopp om liv men yrsligt värre! //a

  3. Marja Granqvist

    Åh, känner med dig. Hoppas det värsta är över nu, annars tycker jag du ska söka hjälp med tanke på din mage.
    Djur känner på sig när man är sjuk och de är mycket lojala. De har en omhändertagande instinkt, särskilt hundar, men även katter.
    Kramar i massor. 🙂

    • Anna H (inläggsförfattare)

      Tack för omtanken Marja! Ja jag får nog ringa gastroteam imorgon.. Det här är onekligen min mardröm! Katten är väldigt NÄRA när någon av oss är sjuk så nog känner dom in oss mer än vad många förstår!! //a

Lämna ett svar till Anna H Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.