När man under veckan fått damma av skolmatten (tack pappa!!!) är det mycket möjligt att JAG drabbades av någon slags övermod -Absolut! Så kan det vara…
…för igårkväll tyckte jag plötsligt att det var en BRA idé att testa och epilera i armhålorna. Jag menar benen är ju fullkomligt oproblematiskt att gå loss på numera. Vore ju förträffligt att få samma fina resultat DÄR!
När jag gick i säng igår kväll kände jag mig förtvivlad! En liten hårlösfläck i ena armhålan gjorde svinont och jag undrade på allvar om det bara var HÅR eller OM eventuellt jag ryckt ut några lymfkörtlar i farten?!
Så sjukligt ont det gjorde. Vansinnigt ont faktiskt så där himla ont att svordomarna bara flög som sidensvansar i badrummet.
Sonen kom in med stora ögon, han sa inte ett ord, han knep bara ihop ett leende och gick därifrån. Klok unge måste jag säga.
Näe, här säger jag absolut NEJ till vidare självtortyr!
Dagen började med ett genomgående tema: Vart ÄR MarioKart8?!?
Ja inte vet jag! Så vi har letat. Vi har ringt sonens pappa som på kvällen fick börja rota igenom sitt hem i jakt på spelet. Han hittade FODRALET vilket var första tecknet på att spelet överhuvudtaget fanns i vår ägo.
Nu kanske ni tycker att det har varit synd om min son som inte fått spela det enda spel han kunde tänka sig att spela. Nej, det har inte varit synd om honom för han har haft så ont i huvet att han inte kunnat spela ändå -Det var mera principen att hitta det! Det har varit synd om MiG! För jag har gång på annan fått lov att sätta igång och leta.
Spelet hittades på kvällskvisten. Låg i en låda, under en annan skiva, utan fodral -Lyckan var stor. Det spelades EN kupp. EN…. EN!!!! Sedan var det inte roligt längre!?!?
Men VARFÖR har vi letat hela dagen undrar jag?! Ja, ja principen är viktig ibland!
Nu håller jag tummar och tår att jag kan gå och jobba imorgon för imorgon har jag viktigt uppdrag som kanske kan vara till glädje/information för andra människor som har PSC!
//a
PS: nu väntar jag på ”En clown till kaffet”… Humor passar bra för det var ren och skär humor att ha spenderat dagen med att leta något som inte var så efterlängtat som det gav sken av att vara 😀
Efter gårdagens mattehistoria kände jag att denna dag skulle startas med bra functionalfood!
Sonen med sin huvudvärk fick gröt och jag testade en ny möjlig frukost -Havresmoothie.
Kort och gott består det av yoghurt mixat med havregryn, banan och bär!
Låt mig säga som så att nästa gång ska jag iNTE dricka det där med sugrör utan mera skeda i mig det hela. Nu blev det som kall knopprig soppa och konsistensen var liksom sisådär. Jag rent hurvades på slutet.
MEN blåbär är en superbra vitaminkälla (antioxidant) och havregryn är ju snudd på mirakelgryn (betaglukan känner vi ju till!) -Så jag är optimistisk och biter ihop. Jag är under alla omständigheter inte hungrig i alla fall.
Jaha…. Nu känner jag mig som 11 år, frustrerad och irriterad över matten! MEN nu är sanningen att jag är 41, frustrerad och irriterad över sonens matteläxa. Det är liksom inte varje dag jag räknar ut omkretsen på likbenta trianglar -Så det så!
Jag är inte helt korkad, äVEN om jag nu känner mig som en tom pappskalle -En likbent triangel är en triangel där alla sidor är lika långa -Ja exakt! MEN uppgiften är så luddigt skriven att jag undrar ”-Men menar dom 3 eller 3 delat med 2?!?!??” Jag vill å det bestämdaste hävda att uppgiften ÄR öppen för tolkning och således bör både 9 cm OCH 4,5 cm kvala in som rätt svar!!! Eller?! Nähä, så blir jag osäker….
Sonen sitter tvärsäkert och räknar och jag säger ”-Men blev det där rätt?!” Och han exploderar, går i taket och brinner av över att jag har en åsikt. Så gapar vi en smula. Han går an om hur han räknat… Ord står slutligen mot ord och det är då man måste BE om hjälp… Som 41 åring! Pappskalle!
Jag har fotat läxan och skickat till Tarzan.
Tarzan får vackert lov att förklara för mig, så kan jag SEDAN höra på sonens resonemang. Sonen tyckte att jag var uselt förberedd på detta -Jag håller med!
Å jag får flashback till vidriga skoltiden och alla oändliga kvällar då jag vrålat, skrikigt och gapat över mattens poänglöshet i framtiden…. SÅ när sonen kommer på DOM argumenten skall jag lugnt förklara för honom varför man måste lära sig skolmatte
”-Det är för att kunna hjälpa dina barn i framtiden, då och endast då, krävs det att du kan räkna ut omkretsen på en liksidig triangel mitt barn!”
//a
PS: men JAG skrek ALDRiG till Tarzan att han skulle GOOGLA svaret när vi gormade åt varandra för 30 år sedan!!! Aldrig!! Jag KAN ha kastat sudd men absolut inget om google 😉
Det slog mig när jag stod och boxade ner dom slokande, sönderfallande tulpanerna som bossade åt alla håll och kanter att: Utblommade tulpaner är lika fula som dom färska är vackra -Kosmisk balans helt enkelt!
Samma princip tycks gälla i hälsoläget här hemma. När jag är redo att återvända till jobbet då är det sonen som checkar ut från skolan med massiv huvudvärk och ligger utslagen i soffan…
Så vi har väntat på brevbäraren. Vi har hoppats på ett åtgärdat internet. Vi har gjort klart reklamationen på läkerol salvi med skum cactus-smak. Vi har alltså enbart konstaterat att det bara är en sak som gäller: Gilla läget!
Nu skall jag få titta på några självlysande gummisnoddar som skall bli coola armband -Finns alltid något nytt att upptäcka här i tillvaron!
Som sagt… Balans…eller något sådant… tror allt hänger ihop med beskedet att Ica-Stig lämnar skutan.. Det gungar min världsbild liksom 😀
Men vart är vi på väg?! Nu ska Ica-Stig sluta roa oss i sin Ica-butik på tv! Efter 13 år!!!
När jag hörde nyheten igår kände jag rent spontant ”It’s the end of an era”. Självklart rullar allt vidare, utveckling framåt och jada jada jada MEN det har ju varit en rolig, lång, underhållande tid. En trygg punkt, välkomnande på samma sätt som ens egna lokala Ica-butik!
Reklamen har verkligen lyckats.
Vem som tar över rodret efter Hans Mosesson återstår och ser. 1 februari sänds tydligen det sista avsnittet med självaste Stig.
Leva med lagg -Ja, det är något jag vant mig vid. Att något hänt med mitt internet har jag fattat. Jag har kollat in systemverktyget för min router och där är allt precis grönt, fint och som vanligt… Sedan går den där pilen ut mot internet och DÄR har det hela tiden lyst orange. Så då har jag stängt av datorn och liksom kört strutsmetoden.
Att ”fixa” sådant känns som överkurs samtidigt som jag blivit extremt medveten om hur mycket som faktiskt är beroende av att router/internet är upandrunning utan tjafs. Att se apple-tv har varit långt mycket värre än att se tv med reklamavbrott. Jag har suttit och sett Sherlock på Netflix och sedan har bilden frusit, det har satt igång att snurra och jag har börjat med något annat. Rätt vad det är har det kunnat starta och jag har kastat mig framför tv:n, fått se 1min11sek och sedan har det varit stopp igen -Men Hey! Man skall inte klaga i onödan. Det GÅR ju även om det går vansinnigt långsamt.
När sonen kom hem i fredags var det i alla fall slut med strutslivet -Med buller och bång! Han skulle spela och umgås med polare via skype och ingenting fungerade. Han stängde ner och kom med bestämda steg in köket och förkunnade att det var något ”FEEEEEEL”. Jodå, jodå, det hade..hrmmmm…liksom jag också noterat. Han ville veta VAD felet var. Ptjaaaaa….svarade jag lite svävande.
Han återvände till sitt rum, lyfte bort sin säng från väggen och återvände till köket. Han informerade mig att själva dosan på väggen blinkade orange… Oooooookeeeeej…. Så jag gjorde allt man KAN göra själv. Startade om allt ihop. Från grunden. Men det lyste ändå orange. På lördag skulle vi se ”Det största äventyret” på Apple-tv och när vi ägnat över 40 minuter till att titta på 3minuter44sekunder av ETT avsnitt då började jag känna att det var dags att sluta strutsa.
Igår ringde jag till Riksnet -Teknisksupport. Jag hade startat om ALLT igen. Jag hade noterat upp nummer på dosan på väggen. Jag hade förberett mig på tekniska termer in absurdum för att prata den här typen av tekniska termer är värre än obegripliga brev med information om leverstatus.
Jag blev så VÄNLIGT bemött! En vänlig, tålmodig, pedagogisk människa lyssnade på mina ”grunken-på-väggen-blinkar-orange”, han lotsade mig genom bredbandskollen, vi kollade via sonens dator någon status på ethernet-uppkoppling och vi avslutade samtalet med en klar och tydlig handlingsplan. Jag visste vad JAG skulle göra!
Alltså ringde jag tillbaks idag igen för att meddela att inget blivit bättre -Nu talade jag med en ny människa, lika lugn, pedagogisk och tålmodig. Så NU är det felanmält. Nu har jag verkligen gjort mitt. Nu har jag levt med lagg sedan jag återvände hem efter jul och nyår. Nu har jag varit struts och dragit upp huvudet. Det känns bra.
Jag insåg vad det var som gjorde Riksnet:s support så himla bra i mina öron -Varje gång jag förklarade något kring problemet med MiNA (allt annat än korrekta it-termer) så svarade killen ”’Jag förstår” -Snacka om en tolk om något! Google-translate kan slänga sig i väggen för en människa som kan översätta ”grunk-grej-sladden-i-lilla-dosan” till korrekta termer för att göra en adekvat felanmälan är ett geni i min värld!!! Jag är imponerad.
Jag inser absolut att problemet långt ifrån är fixat.. Jag är enbart fruktansvärt nöjd över att ha kunnat förmedla mitt problem till någon annan!
Hoppas på en snar lösning! På ett en tillvaro som inte påminner om hackad lök, på en tillvaro utan lagg, där allt bara är som det var innan jul… Det slog mig också i natt när jag låg och funderade på när allt bara ”föll ihop” internet-mässigt här hemma… Då kom jag att tänka på den där julstjärnan som luktade vidrigt och var kolsvart och som hade orsakat att hela hemmet stod strömlöst -Undra om det skulle kunna varit där och då det small?! Har ju hört om åsknedslag i router som sedan slagit ut hela internet-dose-grejen…
Nu kan jag snyta mig i lugn och ro, I rest my case, nu ligger bollen i en annan spelhörna än i min egen kasse!
Ja jag har ju hunnit ynka och klaga över hostan, jag skulle kunna fortsätta och dra in på feberspåret som blommade upp här på eftermiddagen -Men jag tänker inte fokusera på DET!
Jag känner mig faktiskt tacksam ty under eftermiddagen ringde min läkare så att jag fick höra resultatet av MR-undersökningen jag gjorde före jul.
Glädjande var det att få höra att det ser tämligen oförändrat ut från förra året -Det viktiga och det som jag är tacksam över är att läkaren ringde!
Jag fick inget obegripligt brev i brevlådan med ord svårare än hieroglyfer att tyda. Inte ett brev med besked där man genast känner att man undrar om det var bra eller dåligt. Han ringde, han förklarade, jag kunde fråga.
Tack!
Nu går remissen vidare och jag hoppas jag får göra ERCP innan gallgången åter är tunn som en sytråd.
Nu ska jag bulla upp allt man kan behöva för att kväva hosta! Ty förkylning kan man ju faktiskt egenvårda OCH bli av med tämligen omgående i det mera kroniska perspektivet alltså! 🙂
Jag kan säga som så att jag aldrig haft fantasier om Cocillana-Etyfin men i natt låg jag och seriöst övervägde att gå upp och ta mig en dos! Seriöst! Att bli förkyld är en sak men att inte få sova för att man ligger och hack, hack hostar hEla tiden är snudd på knivseggen mot galenskap! Jag förstår att det här med sömn använts (-ds?!) vid tortyr -Jag blir i alla fall tossig av att inte få sova.
Cocillana-Etyfin vågade jag mig inte på eftersom det triggar gallkramper och DET kändes inte som att jag behövde det också just nu…
Så jag nyser, fnyser och fräser! Spännande start på veckan! 🙂
Kommentarer som inkommit