Fräzigt värre….

Jag har då rent ont i huvet!

”-Värsta alla hjärtansdag i heeeeeela mitt liv” ”-Sämsta dagen någonsin” det har liksom inte varit någon hejd på alla formuleringar på samma tema. Den myspysiga dagen ”TILLSAMMANS” började minst sagt på fel sida.

Det började redan i går, då en prekär situation uppdagades… Den utlovade, hett efterlängtade, stugturen kom på tapeten. Stugan, som ligger i skogen, in the middle of nowhere, where the streets have no name, insnöad i inlandets djupa skogar, har en liten knagglig skogsstigsbilväg som faktiskt måste plogas för att det skall gå att ta sig fram.

Vi har nämligen inte fräsiga skotrar som vi kan entra och fräsa fram över snön med. Skidor är absolut ett alternativ, men med en nyopererad i sällskapet kändes det inte rimligt.

Igår stod det i allafall klart att hen som skulle ploga upp vägen fått förhinder och plogning stod då inte på dennes agenda. Alltså gällde det att hitta någon annan, med traktor, med tid över på alla hjärtans dag som kunde tänka sig att röja sig fram, lite på känn, så att det i alla fall blir framkomligt.

…stugturen var definitivt utesluten idag. Därför har vi diskuterat det här med ändrade planer (in absurdum).

En riktigt klippa ställde upp och tog sig an projektet så nu finns alla möjligheter inför morgondagen.

Äntligen har humören börjat bli bättre efter trevlig matlagning med sällskap. Det vankas buffé -Geléhjärtan är inte nog!

//a