Guess what…

Jag hade en tuff helg… Jag har sanna mina ord känt mig vissen som en slokande tulpan och jag har vilat mycket. Återhämtat mig och slickat mina sår kan man säga!

Men när man ligger där och stirrar på lampan i taket…

Då tänker jag framåt. Jag tänker på vad jag vill. Mina mål som jag satt upp. På vad som är möjligt. Idag blev jag rent av tvungen att vräka mig upp från täcken och kuddar för att känna att jag fortfarande är mina mål på spåren.

Varken tarmsköljningar, gallkramper, miljarder biopsier eller annat jidder skall stoppa mig!

Punkt.

Färg är en bra kick i sådana lägen… Tycker jag!

//a