Att spy med ljudeffekter…

En sak slog mig igår kväll, och det var det faktum att vissa saker som man får höra genom livet hänger kvar. Det hela började med en fundering kring det här med MÄN och KViNNOR. Nu tänkte jag skriva här om hur tankarna hoppade från det ena till det andra… Och hur det ändå kanske på något sätt hör ihop!

Jag har inte träffat jordens alla män och kvinnor och kan därför inte generalisera -Men jag började fundera varför så många av det manliga könet spytt ljudligt medan många kvinnor kräkts totalt tyst?! Anledningen till denna högst bisarra tanke är för att jag satt på ett fik med en manlig vän och höll på skratta ihjäl mig när han förklarade (ljudligt) hur det låtit när han hade haft magsjuka. Detta är många år sedan men är en goding som jag kan ta fram i minnet när jag behöver ett gott skratt.

Magsjukor och urspårade surströmmingfester har även lett till mer erfarenhet och tyvärr, obehagligt insamlande av information kring kräkandets olikheter mellan män och kvinnor.

Denna tanke ledde till alla otaliga besök jag haft på NUS och Huddinge, där män och kvinnor trillat in på kirurgavdelningar. Där i synnerhet en man vrålade så kopiöst av smärta. Eftersom det inte finns privacy på sjukhus stod det tämligen klart för mig (efter rond) att mannen hade gallsmärtor. Å då blev jag lite sisådär fundersam -Gallsten och gallsmärtor… Aldrig har väl jag vrålat och levt om på det DÄR viset annat än när jag födde barn.

Å då kom nästa tanke på en sådan där goddagyxskaftfråga jag en gång fick när jag var tämligen massivt gravid och faktiskt hade mitt första gallstensanfall. Jag minns att jag hade hanterat smärtan rätt länge den natten innan jag slutligen ringde sjukvårdsrådgivningen och förklarade att jag hade så ont att jag inte kunde andas. Kvinnan frågade då ”-Men hur mår barnet?” Jag minns än i dag att jag tänkte vräka ur mig ”-Jag har inte frågat” men i stället höll jag mig sansad och förklarade att smärtan inte hade något med barnet att göra utan att det var frågan om något helt annat.

Dessa tankebanor tog mig tillbaks till högstadiet när vi skulle få betyg. Jag satt med min kemilärare som just berättade för mig att jag hade en fyra i kemi MEN om jag skulle få den 4:an så skulle det innebära att N.N (namngiven klasskompis) skulle få en 2:a och det ville jag väl inte?! Vad tror ni jag svarade? Självklart inte, så jag fick en 3:a fast jag skulle haft en 4:a så att en annan person fick en 3:a som skulle haft en 2:a.

Alla sånna här små trådar i våra liv flätas på något sätt samman till en brokig, unik väv av erfarenheter. Det blir en skum, magisk och högst egen referensram av verkligheten baserad på olika erfarenheter, möten, dialoger, monologer och allt annat som livet ÄR och erbjuder. Alla män spyr garanterat inte så att kaklet skakar i badrummen och alla kvinnor med gallsmärtor ligger inte och lider i tysthet. Att jag kunde hålla tillbaks spydiga kommentarer och protester i vissa situationer har kanske gjort mig vassare och krassare med åren?!

Det som fascinerar mig allra mest är att det hela tiden kommer in nya trådar, nya erfarenheter så att denna väv ändras, man omtolkar, man förändras och man grundar sina tankar och åsikter över tid. Det är föränderligt och rörligt och det gillar jag skarpt.

Med detta gör jag mig klar för arbetet.

Idag är en riktigt bra dag! Har jag bestämt!

//a