Även ”kriser” enar…

Alltså, jag mår jättebra! Typ.

Min mamma har dock funderat på hur jag mår eftersom jag inte bloggat på ett tag! Hallå säger jag, jag har ju sålt hela förrådet. Stillsamt pysslat med tejp och klisterremsor. Känt friden över att få tillbaks utrymme i mitt hem. Sedan kände jag i helgen att det var dags att sätta mig och blogga om något trivialt. Typ glädjeyra över snön som föll och ruskade om tillvaron. Om fröjden av att skotta och känna snön bita som småspik.

Men då dog ju internet. Mitt i snöstormen.

Sonen ringde från sin far och undrade om jag hade internet -Öhhh… Hemska öde NEJ! Sedan satt vi där, via allehanda telefoner och kollade om wi-fi började fungera igen. Men inget hände. Började kolla driftstatus och det visade sig att det var ett fel modell större. Så på lördagkväll började jag rota bland mina dvd-filmer. För jag kan inte se på tv med reklamavbrott för netflix har skämt bort mig. Jag åkte då inte på affären heller eftersom det var snöstorm. Så lördagsmiddagen bestod av spagetti och något tillbehör jag fyndat i kylen.

Söndag kom, och internet var fortfarande borta. MEN snön var kvar. Då menar jag inte i den bemärkelse att det var härligt kyligt och friskt utan i den bemärkelsen att gården fortfarande inte var plogad. Mycket mysko! Jag såg dock en traktor som stod övergiven en bit bort, och tänkte att föraren förmodligen hade rast.

Var ute och skottade en sväng till, då dök en granne ut och funderade om jag hade internet. Som sagt… Kriser enar människor över generationsgränserna. Jag i min tur fick reda på att traktorn faktiskt gått sönder. Så där stod vi, som bakom snövallar utan internet.

Sonen återvände igår, förkyld som ett troll, och med internetabstinens utan motstycke, så vi åkte till päronen och checkade in. Det är helt bisarr hur förlorad man tycks bli utan fungerande internet.

Nu rullar internet, gården är så fint plogad och ja… Nu håller ju snön på att tina bort MEN det har varit en härlig och lugn helg trots allt. Nu får väl allt så sakta återgå till vardag. I alla fall fick dom här ”i-landskriserna” mig att tänka på William Spetz klipp som jag såg på lajkat där han pratar om hur jobbigt det är för oss med alla hemska kriser vi får ta del av just nu!

Jag älskar det klippet för det är briljant! Det är så sant och jag är den första att erkänna att jag absolut kunde känna igen mig till en viss del och det skapade eftertanke hos mig -DET är det som gör det briljant anser jag.

Perspektiv med humor och hjärta men med ett bitande allvar bakom!

//a

PS: Nej, nej nej jag tänker inte börja med advent ännu! Jag virkar en gummigubbe och det tar tid!