Ischoklad…

Eftersom jag den första december gnölade och gnällde samt anklagade min snälle tandläkare (ALLA tandläkare) för att vara grinchen (om man kallas i advents/jultider) så har jag kommit fram till att det där nog var en projicering.

Det är ju JAG som är grinchen!

Inte nog med att jag dizzar den självklara senapen till julskinkan jag har även problem med dom så kallade ”julgotterna”. Sonen fick härom veckan göra ischoklad i skolan, det hade varit både enkelt och lärorikt och receptet kunde han utantill! Minsann. Därför tyckte han att vi kunde skippa något pepparkakshus och så kunde vi göra egen ischoklad i stället.

Jag gjorde som så att jag låssades att jag inte hörde.

Sedan blev det påstötningar i frågan och jag förklarade att JAG inte hade någon aning om hur man gör, men oj va krångligt, men suck måste vi? Japp, jag lät så där klassiskt fruktansvärt tråkig, glädjedödande och ifrågasättande som bara griniga vuxna kan göra. Som tur är insåg aldrig sonen vad problemet var utan konstaterade att han kunde fixa det där utan min hjälp -SÅ hur svårt kan det vara då? undrade han (helt logiskt!). I alla fall har jag lyckats parera det hela men tillslut kände jag liksom att okej -Kan han, vill han, så visst, sure go crazy.

Grejen är den att jag har ätit ischoklad EN gång. EN gång i hela mitt liv. Jag skulle uppskatta att det är ca 35 år sedan. Jag minns fortfarande att jag jag höll på att kräkas av den där halkiga obegripliga chokladklatten i munnen. Jag har nästan fått hurven av att bara se dom där folieformarna.

Åren har ju onekligen gått och jag hade helt glömt mitt ischokladtrauma, tills det nu blossade upp här hemma. Såå igår gjorde sonen ischoklad. Under tiden vi var tillsammans i köket berättade jag för honom varför jag hade så svårt för just denna julgodis. Han tittade på mig och tyckte det var helt okej MEN att jag i alla fall kunde smaka EN -Bra deal sa jag.

I dessa skulle det vara krossade polkagrisar… Så jag tänkte att det här kanske faktiskt går vägen.

Jag har s.m.a.k.a.t EN (det betyder inte att jag ÄTiT en!). Det är inget fel på smaken. Jag gillar kombon av mint och choklad MEN himla ister och blockchoklad… Den konsistensen är typ halssammandragande. Jag är självklart imponerad över hur smidigt sonen fixade detta och jag tänker att det är roligt att dom lär sig något i skolan 🙂 Fler ischoklad blir det inte för min del!

I dag är det ANNA-dagen. En ny liten julbrosch att ha på jobbet gjorde mig riktigt glad och dagen till ära var det ett snyggt julrött nagellack i kalendern!

Jag kan inte sluta, jag bara måste fortsätta i grinchen-mode lite till….

-Hörde senaste scoopet att kräkar’n härjar på flera fronter i vår härliga stad. Jag väljer att se det komiska i det hela  för det är så otroligt typiskt och har liksom blivit ett inslag som hör december till. Fasan alla uttrycker, ångesten och ruelsen att hamna där på toalettgolvet.

Sååå ät och håller er friska gott folk! Å tvätta händerna noga… Hörde för länge sedan på Oprah att man skall tvätta händerna lika länge som det tar att sjunga ”HappyBirthday”-sången -DÅ har man gjort det rätt!

//a