Stilla…

”…Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker…” Dessa ord av Alf Henriksson summerar lite grann hur läget är.

Mitt bland ischoklad, julgranspyntning, rotande till skolans loppis, middagslagning ringde telefonen och allt stannade upp.

Det finns inga kartor eller kompasser som kan berätta hur våra liv skall vändas och vridas eller vad ödet har i sin hand. Jag kan enbart konstatera att denna vecka varit en vecka full av besked och samtal om livet och om döden. Precis som man brukar säga så kom beskeden i kluster om tre.

Så med facit på hand efter dessa dagar är jag väldigt glad för att min gran står sned och lutandes i vardagsrummet. Jag är glad att min son är här och att vi skall äta en god middag tillsammans. Jag bryr mig föga att det står kartonger här och där, att rum fortfarande inte är städade och att intet av det planerade är gjort för i stället har jag tagit mig igenom det där oplanerade som också är en del av livet. Så måste det få vara.

Så absolut, ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och man får lägga allt annat åt sida.

//a

PS: Granen måste riktas… Jag känner att gränsen går där!