292 km to go…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag har alltid sagt det -Det är vansinne att cykla 30 mil! Det är bisarr och jag har den djupaste respekt för människor som gör det såväl frivilligt och som de facto slutför processen. Jag har hört, men kommer inte ihåg vart eller om det stämmer, att man bör ha 100 mil i benen om man skall ge sig i kast med Vätternrundan.

I alla fall -Förr i tiden cyklade jag väldigt mycket. Det vill säga innan jag blev bilägare. Jag bodde till exempel på Ålidhem och cyklade dagligen, på en oväxlad gammal, astung, KRONAN-cykel! Jag cyklade från Ålidhem till mitt arbete på Umedalen! Men det var då! Alltså närmare 15 år sedan. På den tiden blev jag iväg lurad på Umetrampet och jag tror sträckan var runt 4 mil, det hänge jag med på -Nemas problemas! Jag trampade runt i ösregn och motvind och sedan cyklade jag hem och tog ett bad!

Idag satte jag mig upp för att testa trampet och jag cyklade 8 km. Prylpersonen som lever inom mig har inte fått tillstånd att införskaffa några nya prylar för detta projekt utan det blev helt enkelt sportstracker som fick hålla koll på tid och distans.

Vid något tillfälle, lutade vägen lite uppför, så det var lite tungt att trampa då gick en sådan där tanke genom mitt huvud… Tänk om jag får en hjärtinfarkt?! Alltså, är det så här det är att bli gammal? Att man seriöst börjar fundera över sådana saker i stället för att bara konstatera att man är så sjukligt otränad och ovan att cykla punktslut?! Kom fram till ett övergångsställe och hoppade av cykeln lite i farten, det var liksom knappt att jag kunde GÅ med cykeln för benen var delvis gelé delvis totalt stum!!

Sedan tog jag mig i alla fall hem, väl hemkommen tog jag ett bad och sedan har jag faktiskt inte gjort något mer här hemma. Jo jag satte citronsaft i vrångstrupen så att jag höll på att hosta upp lungorna men det räknas ju inte. Inte med tanke på att jag har ju rivit ut hela lyan. Börjat i alla rum samtidigt. Då är det sådant som räknas -Dvs att få ihop någon form av ordning igen!

Men jag har ju cyklat lite, jag har 292 km kvar att mata av och jag erkänner att jag är genuint oroad för hur det skall gå!

Oredan hemma vet jag redan hur det blir med -Det får se ut så här tills det i sakta mak återställs.  Med facit på hand var det nog osmart att ge sig ut eftersom jag hade kramp igår och eftersom bukspottkörteln tjurar idag.

Oavsett vad är jag glad att jag var ute och cyklade, skönt att känna efter och få bekräftat att man har noll cykelben! Då vet man att det bara kan bli bättre. Oavsett jag har ont eller inte så har jag gjort det viktigaste av allt -Jag tänkte på mig!

Allt annat går utmärkt att ta en annan dag!

//a

 

Dra-på..

Av , , 2 kommentarer 13

Dra-på-lakan måste vara tidernas gåva till sånna som mig! Uppskattar oerhört när lakan ligger stilla i sängen och att inte varje bäddning innebär att hitta underlakanet som ett skrynkligt russin någonstans i mitten av sängen!

Nackdelen är ju det här med att ViKA ihop dom där påsaktiga tygsjoken.

Därför studerar jag nu wikihows 12-stegs instruktioner för att lära mig konsten! Youtube har också fina instruktionsfilmer på fenomenet -Så bevisligen är det inte bara jag som tröttnat på att linneskåpet ser ut som ett skatbo när man lägger in bollen av tyg.

Fascinerande att man kan utöka sitt know-how varje dag om man känner för det!

//a

PS: skulle säga att det är 50/50 om detta kommer gå väl (fint, slätt lakanspaket) eller sluta med en klassisk vresig inknövling som vanligt!

Det som räknas…

Av , , 2 kommentarer 11

Det som räknas är det som värmer hjärtat…

Igår skulle mina föräldrar ta med min faster och hennes  man till ikea för att äta lunch -Jag blev tillfrågad om jag ville följa med! Självklart ville jag med och äta ikea-lunch och ännu mera värdefullt när faster skulle med. Det blev en varm och glad lunch, ni vet sådan där stund när man känner att man har en stor familj runt sig. Därefter stannade jag och Ugglan kvar för att i lugn och ro, i sakta mak få gå och titta utan att bli ihjäl trampad av massor med människor.

Vi hade så mysigt jag och min mor. Vi pausade och åt läkerol så att vi skulle hålla humöret uppe hela varvet runt. Vi gick och drack kaffe och vi köpte fläderbärs saft. Vi lyckades låsa in våra påsar och inte alls få upp skåpet igen så att vaktjouren fick komma och hjälpa till och när vi började överväga att söka oss mot bussarna messade Tarzan och undrade om vi ville få skjuts hem, vilket vi jublande tackade ja till. Detta var första gången jag besöker ikea efter invigningen -Det är trevlig personal precis överallt! ALLA var vänliga, önskade bra dag, alla skrattade, alla var hjälpsamma och vi frågade faktiskt ganska många personer om hjälp i olika frågor! Man blir helt enkelt på väldigt bra humör av sådant bemötande, vilken fantastisk personalstab alltså!

Idag tog jag och Ugglan med oss min faster till Eevas för att köpa lite kläder. Vi har skrattat och vi har kramats, det blev på alla sätt en fin förmiddag. Det är fantastiskt när man behöver handla något och man får hjälp, vänligt bemötande och att man känner sig omhändertagen och sedd som kund. Jag uppskattar det så in i märgen! Det gjorde min faster också. Att se henne i sin nya korallfärgade kofta har gjort hela min helg!

En annan sak jag tagit mig an under veckan har varit b.i.l.e.n -Den har liksom varit täckt av ett lager (flera lager) tjockt damm/grus. Det har var så illa att jag oroade mig om det över huvudtaget skulle gå att få bort det. Å jag och bilen vi är ju inte direkt jättekompisar, så Tarzan följde med mig till en tvätthall och gav mig pointers vad jag skulle göra. Det tog inte ens en timma att fixa bilen. Däremot missade jag att ta KViTTOT efteråt för där står tydligen exakta antalet minuter man haft hallen -Sådant är visst viktigt när det gäller biltvätt… Har jag förstått! Tarzan fixade även skiftet av däcken så jag slapp befatta mig med det kapitlet!

I alla fall… Hemma hade jag tänkt mig lite vår! Min svart/gråa soffa (ser ut som mohair på vissa ställen), mina svarta gardiner och min höst/vinter boning känns väldigt off-season. Därför kör jag med klädroller. Jag sitter i soffan och dammsuger kuddar. Jag lägger bort, viker ihop och vakuumpackar textil som inte känns så upplyftande nu. Den vackra ljuslyktan i gråaktig silvermetall passar fint på hösten, men nu tror jag den rosa är den som behöver få komma fram.

Det är en ny årstid. Jag älskar ljuset och jag uppskattar så oerhört att höra fåglarna vakna till liv. Jag behöver färg och ljus i mitt hem, så jag byter -DET är mera min grej än att skifta däcken på bilen! Jag kan ju även tillägga att allt låter väldigt poetiskt och fint när jag fått sätta mig med ryggen mot kaoset som råder. För det är ju lite så att jag är duktig på att börja lite grann över allt.

Tids nog får jag ihop det hela, men först skall jag göra en sådan där sak som är så grymt tabu att erkänna att man gör -Jag skall ta en tupplur, under en varm skön filt.

Sedan hoppas jag krampbältet släpper som dök upp som ett brev på posten när våran mysiga förmiddag nådde sitt slut!

//a

”Prylbö… Prylperson”

Av , , Bli först att kommentera 18

Ica har gjort det igen, myntat en fras som jag kommer höra i mitt huvud om och om igen ”…tvättäkta prylbö… Prylperson” -Underbart klockrent!

Jag är en prylperson! Som ikväll. Gick ut och gick och för att få procentuell rabatt på ica på grönsaker så skall man även ha en annan app på sin telefon. Grejen är bara den att det är svinkallt i Umeå ikväll. Det har snöat… horisontellt stundvis!

Jag har en iPhone och den klarar inte av kyla, då dör den! Sjukt störande. Så jag behöver nästan verkligen en sådan där klocka som (hrrrmmmm) håller sig varm på armen! Som sagt… Prylperson!

Annars måste jag säga att ica.s koncept med ica-klassikern är ett utav de bästa initiativ jag någonsin varit med om med fokus på folkhälsa! Jag har anmält mig och skall masa mig genom momenten.

Andra saker som inträffat är sonens matteläxa åk 5 -Det är nära att jag vill gråta av frustration när jag läser uppgifterna. Jag sitter med en miniräknare och räknar, ställer upp och sonen… har sedan länge varit färdig!

Dock har jag något helt fantastik att meddela intresseklubben -Katten är århundradets väckarklocka!

Jojjomensan…. Ibland händer ju det att jag sätter igång larmet på kvällen och så sker en uppdatering på telefonen under natten vilket gjort att hela telefonen stängts av och ner- Det händer ju även att jag har så låg volym att jag inte hör ett smack.

MEN första tonen, hur låg den än må vara, så kommer semlan flygandes som en lycklig flygekorre över sängen och hoppar på min mage. Hon balanserar på min axel om jag ligger på sidan, hon slickar min näsa om jag råkar ha den framme. Hon pratar och pratar och kurrar värre än en slagborr -Det är helt enkelt omöjligt att försova sig med denna förtjusande katt.

Sedan är det värsta hetsen till köket -HON skall ha mat innan jag får mitt kaffe. Hon går i mina fötter, slänger sig på golvet, kurrar och mjauar så att jag inte skall glömma bort vad det är som skall göras.

IMG_6936

Läxhjälp (Foto: a.holgersson)

Hon hjälper gärna till med läxorna här också! Mycket hjälpsam katt måste jag säga!!

//a

PS: Nån fler som tänker köra klassikern på nivån som alla klarar av?! Cyklingen oroar mig mest av allt! …nästan så jag måste köpa en sådan där liten färddator till cykeln… 😀

 

Uppringning var god vänta…

Av , , 4 kommentarer 18

Jag är inte helt jättekorkad, jag förstår att läkare inte kan hålla på med att svara i telefonen för då skulle dom nog inte göra annat än att administrera patienter via luren -MEN det här med uppringning är verkligen ett gissel som heter duga!

Om man ringer vården och får en återuppringningstid så har man i alla fall ett fingervisning om när man bör hålla sig nära telefonen! När jag söker min läkare går jag via en sköterska som meddelar honom och så ringer han upp när han har möjlighet. Detta innebär allt från det att jag ringer till 18:30 tiden på kvällen. Jag kan känna att jag låser mig lite vid dom där dagarna -Det känns inte så roligt OM han skulle ringa när jag står i kön på ica eller när jag är ute och kör bil till exempel.

I alla fall har jag väntat sedan förra tisdagen -Så jag börjar känna mig lite inspärrad! Det var väldigt skönt med helg så jag liksom kunde släppa kollen på telefonen men nu är jag tillbaks på banan. Jag kollar telefonen några gånger/timme också för att försäkra mig om att ljudet är på och högt inställt. Sedan snurrar jag runt, väntar och hoppas på det bästa!

Går det verkligen inte att göra det lite lättare att få kontakt med vården?

… den här väntan börjar kännas löjligt lång!

//a

 

Bluetooth i repris…

Av , , 2 kommentarer 17

Bluetooth (Foto: a. holgersson)

Min kära blåbär/havre smoothie gör comeback till frukost!

Jag har gott om tid att borsta gaddarna eftersom blåbär har den charmiga effekten att göra tänderna fröiga.

Måndag -Ord är överflödiga!

//a

Humor…

Av , , Bli först att kommentera 14

Tillbaks i civilisationen efter en grymt skön vila i stugan.

Kollar Camping Queens och skrattar åter så att tårarna rinner! Jag bara älskar Jonas Hallberg och när han skall rensa lammningsboxar på en bondgård.

Jag inser att det roar mig hejdlöst när andra människor håller på att kräkas i sånna situationer och anledningen är hög igenkänning!

Med det skrattet sätter jag punkt för en lugn och skön helg och hoppas nagellacket sitter hela veckan!

//a

Kiu-vitt…

Av , , Bli först att kommentera 18

Godegud…. Här sprutar tårarna.

Ser smartare än en femteklassare och jag kan svaret på EN fråga i grekisk mytologi! -Poseidon säger jag rakt ut.

Ugglan och Tarzan läser fågelbok. Om kattugglor. Ugglan håller på redogöra för dess läte samtidigt som jag mumlar mitt ”Poseidon”.

Ugglan fortsätter låta kiu-vitt, jag fortsätter upprepa Poseidon för på tv kommer ju svaret aldrig!

Tillslut uppdagas den übergoddagyxskafts situation vi fastnat i… Ugglan tror jag säger ”Vasäjdu” varje gång jag mumlar Poseidon och hon låter hjälpsamt Kiu-kvitt…

Jag skrattar så katterna skruvar besvärat på sig. Ugglan får lämna stugan för att inte hennes skratt skall riva sönder luftrören.

Det är ljuvligt med stugliv!

Äntligen!

//a

Snillen konfererar…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag älskar mina föräldrar! Dom är rara, omtänksamma, generösa och fullkomligt bisarr när det gäller koder och lösenord.

Dom skjuter liksom eventuella koder från höften, gissar med värsta fantasin och oj:ar sig över ”vad-kan-det-nu-va-för-kod”.

Idag var det Tarzan, vars telefon bad om lås-koden, ty efter för mycket micklande med mojängen fungerade inte längre fingeravtrycket.

Ugglan som satt bredvid spärrade upp ögonen, huvudet liksom hissades upp och roterades mot Tarzan och han i sin tur spärrade upp ögonen med frågan lysande ur ögonen!

Jag slog händerna för huvet och kände att fredag till trots så MÅSTE dom där lära sig att notera, skriva ner och vara observant på vad dom lägger in för koder och lösenord!

Så jag plockade in katten i buren och åkte hem.

”-Hallå!!! Ska du med till stuuugan imorgon?!? Vi åker 9?!?” kvittrade Ugglan när jag snubblade ut på bron.

Kanske… Kanske med först måste jag nog sova en stund!

//a

PS: PSC Sverige är nu sökbar på Facebook -Men YÄS!