Vaccumpåsar…

Gårdagens eftermiddag blev ett smärre OS i min tillvaro. Det blev ett OS i att tänka, fundera och känna. Det är BRA att våga känna, det kräver typ ibland lika mycket mod som att att vara optimistisk!

Så jag städade! Jag skurade golv. Jag gnuggade lister. Jag fixade trappan. Dammsög soffan. Packade undan kläder. Sedan när hemmet började osa citron startade jag en bulldeg. Bakade bullar till sena kvällen. Pratade med toppluvan.

Sedan satt jag stilla! Å beslöt mig för att göra tidig kväll. Låg och läste men det är sjukt svårt att läsa när man hela tiden har en malande känsla av att man liksom tappat något. Somnade med katten på armen.

Hon har nog känt att jag behövt sällskap så hon har legat på min mage och mista rörelse så har hennes sandpappertunga kommit över ansiktet -Tills hon råkade få i sig ett av mina hårstrån för då blev det liv i luckan! Så vid 05-snåret var jag uppe, svarade på en efterlysning från Ugglan som undrade om jag varit hos dom och norpat ett matta?! -Nej! Inte det.

NU är det i alla fall måndag och den här veckan har jag liksom väntat och våndats inför hela sommaren. Känns oerhört skönt att det äntligen är dags. Ungefär lika skönt som att känna att det är lite så där höstfriskt utanför fönstren!

Be in the now – Finns ingen annanstans att vara!

//a