Konsultrapporten är värsta Glamour…

För ungefär 20 år sedan såg jag på en såpa på tv som hette Glamour -Den går tydligen ÄN (men avsnitten är visst från 2012)!

I alla fall har jag fullt upp med att hänga med i den högst verkliga, livslevande såpan som kallas lokalpolitik staring lokalpolitiker som bloggar och uttalar sig! Jag uppskattar verkligen att så många politiker gör sig tillgängliga genom olika forum. Detta har jag bloggat om tidigare!

MEN det ”nya” i denna dokusåpa är den som kommit in och rört om i grytan, som petar, ifrågasätter, lyfter fram och verkligen måste betraktas som både åsiktsfriheten och yttrandefriheten personifierad. Tänk vilket land vi har som tillåter sådant. Att därför läsa att det finns en del som vill tysta, önskar slut på rapportering förvånar mig föga -För det ligger också i våran natur! Vi skall följa leden, inte sticka ut och vara obekväma. JA-sägare är sååå mycket lättare att hantera än NEJ-typerna (som lätt blir klassade som parior, konstiga). Gäller för övrigt inte bara inom politiken, gäller även på arbetsplatser, sociala livet och överallt.

Jag pratar om Axebros blogg här på VK ”Axebros syn på politiken”. Nu har han själv tagit steget in politiken som en frisk fläkt och jag kan enbart önska honom lycka till, jag förstår att ett granskande av sakfrågor som man upplever är galet hanterade skapar ett genuint intresse att själv bli delaktig och förändra! Som läsare blir jag engagerad, förbryllad, fascinerad, mörkrädd och ser det enbart som positivt ÄVEN om det blir obekvämt för några -MEN även dom har ju ett val hur dom i sin tur vill hantera saken!

Jag tycker detta är intressant ur många perspektiv men det som slår mig är att i stället för att tysta ner den som är kritisk kanske man borde lyssna! För hör och häpna… Allt kanske inte är frågan om snaskiga rubriker och scoop det KAN ju faktiskt vara så att ett kritiskt granskande uppe på bordet gör att man lär sig något?! Att man inser att ”hoppsan här har det inte gått rätt till”.

Ingen är ofelbar, alla kan råka på konsultrapporter men att börja skylla på ”någon annan” (typ tjänstemän) inger inte direkt förtroende -DET skadar snarare, DET skapar misstro långt mycket mer än ett kritiskt granskande! När människor inom samma parti börjar säga olika saker i sina egna bloggar börjar det spreta och på något sätt kan jag tycka att det vore till gagn för vilket politiskt parti det än rör… För det ger utrymme till förbättring!

I min egen strävan efter en ideellverksamhet försöker jag hålla ett fokus -Noll prestige! Det handlar inte om MiG! Det handlar om att göra något gott. Men det är otroligt  lätt att hamna i ett läge där man spontant vill börja försvara och vifta därför har jag olika bollplank jag vänder mig till för det är omöjligt att verka utan andras ögon!

Jag är tacksam att jag inte är politiker för jag skulle ha ett skenande blodtryck och ryckande ögonlock varje dag. Jag tycker att alla våra lokala folkvalda politiker skall vara stolta för dom bidrar till vårt samhälle och försöker göra något gott för väldigt många. Kritiskt granskande kanske är obekvämt som ett skavsår, men kanske man lär sig något?! Kanske är det bra att få stöta och blöta? Kanske är det i det långa loppet för att ett kritiskt granskande i slutändan gynnar väldigt många OM man vågar släppa prestigen? Kanske blir det bättre? Kanske blir man bättre själv av att få hantera svårigheter?

Vad vet jag?! Jag är inte politiker däremot är jag väljare och jag vill inte ha någon vid makten som inte kan ta kritik på ett konstruktivt sätt.

Nu skall jag återgå till mitt vanliga trams, om läskiga vattenlås som rensats, om katter som måste till veterinären, om Willys fantastiskt billiga grönsaker och allt annat som är totalt safe att blogga om!

Det är måndag -Å det svänger juH!

//a

PS: Jag springer själv runt och lobbar till alla jag känner att dom måste börja följa Umeås politikerbloggar för det är frikking DÄR det händer!