Litet hus vid…

I ett litet hus vid skogens slut har jag firat jul. I viken på den frusna sjön har skotern (a’ 30+) fräst fram och brutit tystnaden.

När vi landade i stugan dagen före julafton kände jag mig helt yster -Bilfärden var så traumatisk men totalt värd mödan. Päronen hade förvandlat stugan till värsta julstugan, våran lilla stuga var pyntad såväl invändigt som utvändigt. Två granar med kulörta lampor lyste på olika håll på tomterna och ovanför var himlen becksvart och täckt av stjärnor.

Det var ögonblick av innerlig glädje och tacksamhet. En liten stund efter våran ankomst damp resten av familjen ner och över spagetti och italiensk köttfärssås påbörjade vi julhelgen tillsammans.

Tillsammans.

Vi har liksom bara kört hillbillie-stilen, stolpat runt i varma kläder och tjocksockor, skoterskor och toppluvor. Jag upplever mest att alla fått tid att bara vila, och ta igen sig efter det långa maratonlopp som december kan vara. Trötta har tagit tupplur, rastlösa gått ut och gått och absorberat naturen. Sent om kvällarna har det traskats ut i det kompakta skogsmörkret (som får min fantasi att löpa amok!!!) för att titta efter norrsken. Vi har kunnat dra oss tillbaks när man behövt lite tystnad och bara slå sig ner i samtal när man känt för det -Kravlöst.

Jag tyckte mina päron lät smått hispiga och hysteriska när dom åkte upp på torsdagen, dom ringde två gånger och lät som Viveka Seldahl i Änglagård över saker som de hade glömt och som jag skulle plocka med. Nu när julen är över förstår jag såväl hur dom jobbat för att få i ordning stugan för första julen. Första vintern med vatten. Jösses vilket jobb dom gjort.

Idag var det dags att runda av, kramas och tacka för tiden tillsammans. Väl hemma har jag kört igång tvättmaskinen, satt mig i soffan med min nya virkbok och bara sugit på känslan. Det är skönt att komma hem när man fått göra ett sådant uppskattat miljöombyte.

Jag konstaterar att jag suger på att köra bil på vintervägar och mörkerkörning är typ värsta skräcken, motljus är snudd på lika horrible MEN jag är himla bra på att köra den gamla skotern!

Nu längtar jag riktigt efter att få ta emot det nya året, det är så många roliga och bra saker att se framemot!

//a

2 kommentarer

  1. Evelina

    Jag var till Birsta med dottern igår….. Det tog lååång tid innan hon shoppat upp alla pengar hon hade. Själv fick jag hantlar och 2 par strumpor ÄNDÅ har mitt konto minskat i rask takt…. När vi åkte hem var det mörkt och jag undrar om det är ett ålderstecken att man tycker att bilkörning i mörkret är jobbigt… Värst vid möten och E4 är väl inte den minst trafikerade vägen direkt….. Men skönt att jag inte är ensam 😀

    • Anna Holgersson (inläggsförfattare)

      Mörkerkörning är jobbigt! Tar ju snormycket energi! Jag har inte shoppat, jag betalade räkningar och det tar liksom udden ut all shoppingfeeling 🙂 Kram //a

Lämna ett svar till Anna Holgersson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.