Men hur?

Denna älskade unga, nyfödda vår! Dessa vackra solstrålar som tidvis kan vara lite ljumma. Dessa vackra träd som äntligen börjar slå ut, gröna skira blad i den där nyansen som andas liv, friskhet och VÅR.

Äntligen är det här.

Jag har gjort som så många andra, jag klädde mig i trekvartsbyxor och på tok för tunn jacka och höll på frysa ihjäl i skuggan bakom det fula, bruna gamla försäkringskassans huset. Jag måste ha missat min buss med en hårsmån för jag fick vackert vänta 17 minuter i kylan. Yes, för i Umeå, staden där man vill att vi skippar bilen börjar ju sommarturlistan gälla redan 1 maj!

Sedan tog det rätt lång tid för bussen att krångla sig via ”Operaplan” och masa sig ut i ultrarapid till ÖK, för att sedan stå i korvstoppningskö till trafikljusen och sedan krångla sig iväg öst på stan….

… det jag ville säga var att jag i alla fall fokuserade på alla träd, alla buskar och alla blad som exploderar.

Det är för mig en helt ny erfarenhet att vara snorallergisk, ögon och näsa brukar jag kunna känna av men LUFTVÄGARNA?! -Det liksom kliar, känns tjockt i halsen. Det är nästan som en förkylning men ändå inte. Har aldrig haft denna reaktion på våren.

Helgen har spenderats bakom stängda dörrar och jag har verkligen längtat UT. Jag har kastat mig ut och återvänt hostandes. Jag har sovit som en medvetslös.

Jag har lånat ljudböcker som jag sovit igenom eftersom huvet känts som vadd.

Men jag måste ut och fota dessa blad, det är så vackert!

//a