Inte utan min dator…

Idag hade jag tid på hälsocentralen för att lämna prover -Prover jag väldigt gärna vill lämna eftersom jag haft lite väl oroliga gallgångar med tillhörande smärtor och feber.

I väntan på att få anmäla mig insåg jag direkt att något var fel, för mycket personal som gick runt och såg lite vilsna ut. Det visade sig att VLL, Västerbottens läns landstings datasystem låg nere -Totalt stopp liksom.

Alltså kunde man inte ta prover eftersom det inte gick att skriva ut etiketter, min pappersremiss där det stod vilka prover som skulle lämnas var förvisso bra men i det stora hela totalt värdelös. För det hängde på ETiKETTERNA. Streckkoderna!

Personalen var trots detta på bra humör och vi skrattade lite åt hela situationen. Jag är mycket väl medveten om hur det är när datasystem står helt stilla och man blir totalt handfallen.

När blev det så här?

Det funderade jag på när jag lämnade min Hälsocentral. När blev det omöjligt att skriva namn, personnummer på en etikett, märka ett provrör med den etiketten och skicka på analys? När blev vi så totalt beroende av datorer att vi inte ens kan utföra våra arbeten? När datorerna kraschar går vi människor runt med händerna i fickorna, rycker på axlarna och kan inte längre får något gjort. Hjälp!

Jag tänker på affärer när det inte går att betala med kort, då tycker man nästan som kund att man skall få varan gratis! Ta ut recept när apotekens system ligger nere då blir det rubriker i tidningen…. Eller mitt eget blodtryck när mitt eget internet kraschar!!! Betala räkningar när bankens system inte svarar…

Vi är så himla sårbara! Tro mig, jag har ingen bakåtsträvande nostalgisk önskan, men det slår mig om och om igen att man kanske måste öva och ändå ha en ”Plan B” i bakfickan?! Det är bara fascinerande att när datorerna inte går att använda… Då är det frågan om ”Nödrutiner” -När det egentligen handlar om att utföra samma arbete fast på det sätt man gjorde för några år sedan… Men det har vi redan glömt bort hur man gör.

Fascinerande, intressant och värt att fundera på.

Nu skall jag ägna mig åt klassiskt avund -Sonen har fått ett överkast från alpvärlden som jag bara kunnat drömma om! Kommer bli så fint på hans rum som skall göras om inför hösten!

//a