Elitbärplockare…

Bakom knuten till vår stuga finns det fina ställen att hitta bär! För mig är det idealiskt att ha ställen nära tillhands då man aldrig vet hur gallgångarna vill ha det. Jag och Tarzan har hovrat, kollat läget, gått förbi kart och konstatera att ”några dagar till”…

Sedan kommer då dom där elitbärplockarna och bara svischar förbi och plockar allt det där man ”väntat” med att plocka för att man ville ge bären några dagar till att mogna.

Elitbärplockare är verkligen där för att dammsuga skogen på alla ätbara bär. Dom kommer sällan en eller två, det är ett smärre förband som hoppar ut ur allehanda minibussar. Det är helt enkelt ett jobb dom gör och dom gör det onekligen väldigt bra!

Att sedan stolpa ut på myren är som att komma in i en tom hangar där det bara ekar tomt och ihåligt. Kvar finns något ruttet bär, något enstaka litet gult som lyser bland allt det gröna men i övrigt är det faktiskt länsat!

Helt magiskt hur dom ens hittar alla ställen på dessa otillgängliga vägar som verkligen inte leder någonstans. Ett ställe hade i allafall detta elitförband missat, det som ligger bakom knuten -För det är jag överlycklig för jag har kunnat plocka lite bär och så kan jag ge bort till sånna där galningar som faktiskt gillar hjortron!

Jag upplever det väldigt avkopplande att gå runt och plocka bär, sätta sig ner mitt i skogen och bara njuta av att ha tillgång till sånna där platser. Jag kände mig supernöjd över att jag som amatörplockare fick min lilla låda med bär och sedan bara behövde gå 50 meter för att slänga mig på sängen igen 🙂

Annat är det med vedklyvningen -Ytterligare en totalt avkopplande syssla. Stå och lägga en klump i en maskin, trycka på en knapp och dra i en spak och långsamt höra hur träet knäcks. Det går inte att jäkta, kräver nada och ger en chans att lyssna på poddar eller musik. Tills Tarzan kommer vill säga….

Jag har nog aldrig stött på värre hetskorv än min egen far faktiskt. Herregud han kan ju stressa en sköldpadda till utmattning. Jag stod i min egen lilla värld och njöt igår så dök han upp, som inspektör! Han började riva loss bitarna innan det var helt klart, gormade åt mig att dra i spaken för att ”låt den inte gå hela vägen tillbaka!!” Han slängde in nya bitar, TRYCK PÅ KNAPPEN, och släpp spaken, håll spaken, tryck på knappen. Det var Göte i Sällskapsresan 2 som skulle fota hela familjen i en fotoautomat på en remsa…. Så jag gick!

När jag såg att han hittat något annat att hålla på med återgick jag till mitt filosoferande, trä som knakade och dofterna, bra musik och exakt det tempo som själva maskinen är avsedd att ha.

Tisdag och vardagen rycker närmare, samtalade med min läkare igår och är oerhört lycklig över att ha klarat ännu en sommar utan operation eller ingrepp. Staden börjar hägra och sjön lockar mindre och mindre…

//a