När orden dör…

Jag brottas varken med träning eller potatisskalare i stället söker jag efter mina ord, mitt språk att kunna uttrycka mig igen. Jag har gjort en resa som tagit mig till dom mörkaste vrår. Jag har tappat orden, min penna och papper och förmågan att formulera vad jag känner.

En skrämmande upplevelse för dom flesta, en skräck för mig som alltid kunnat vara fri genom att skriva. För mig har det varit en själsdöd och att åter hitta mina viskningar och rop har blivit en brottning mellan existens och essens. Att bara leva i ett skal utan känslor är för mig inget liv.

Så jag återvänder till min blogg, som varit min livlina genom så många turer i detta liv. Vill du läsa så får jag be om ditt tålamod ty här kommer det vara stilla reflektioner om att åter bygga upp ett liv som slagits i ruiner.

//a