Like a fool…

Inte ens snön har triggat mig idag, istället har jag sovit en del eftersom eftermiddagen bjöd på en obehaglig överraskning som det bara var att tackla.

Det gör mig faktiskt förbannad.

Det gör mig så innerligt trött och less att inte äga mina känslor och reaktioner. Ringer det på dörren är min spontana reaktion att kasta mig ner på golvet bakom soffan för att gömma mig -Rimligt? Nej inte ett dugg. Hålla på att flyga ur kläderna när någon råkar jogga förbi mig när jag är ute och går, betala en räkning skall vi inte tala om för då börjar jag fortfarande stamma av ångest.

Detta gör våld mot en människa! Detta är våldets konsekvenser.

Loreen sjunger ”…I’ve been crushed beaten down, And I’m frozen to the ground, Like a fool I’ve trusted you…” (My heart is refusing me, Loreen, 2011). 

Så jag skriver, jag skriver om det kaos jag bearbetar, jag lyssnar på musik och jag försöker börja känna, sedan får jag gömma mig bakom sudoku, virkning samtidigt som en pod rullar -Allt för att inte behöva tänka eller känna. Det är min paus och det säger ju sig själv att det inte är någon direkt vila för hjärnan.

Nääe, den här dagen kan vi lägga ner och låta vara en sådan där som bara är tid som skall passera. Lars Lerin sade på julafton som julvärd att ”…allt går över det tar bara tid…” och exakt så är det ju i det här livet men jag skrev ändå ner det på en papperslapp som en påminnelse till mig själv.

Idag var bra att påminna mig om just det faktumet.

Nu skall jag skriva vidare…

//a