Brinnande ögonblick…

Hade tänkt gå loss på tak i helgen, det blev inte jättemycket av den kalibern, för mina muskler strejkade efter MR och diverse reaktioner. Hade tänkt en hel del så jag satte mig ner och skrev. Jag bearbetar trauma genom att skriva och är uppe i 20 sidor nu. Men grejen är att när jag skriver och sedan läser eländet, då händer det ju grejer. Det blir som en besynnerlig känsla där jag funderar på HUR det varit möjligt. Det skapar många frågor och det må ju vara en sak, dom har jag rätt hyggliga svar på.

MEN det triggar känslor också och dom är värre att hantera. Så jag satt uppe, ensam, mitt ute i skogen och lät tårar rinna, ilska flöda och varmt ljus omsluta mig. Elden hade slocknat och jag kunde då absolut inte sova. Runt halv fyra tror jag att jag drog mig in mot sängen. Det är således lite svårt att planera något runt mig än så länge.

Ett år säger dom att jag får vara beredd på att ha dessa besynnerliga reaktioner och ”triggers” kommer jag nog att få leva med som ärr, som bleknar, som gör sig mindre påtagliga men som finns där. So be it.

Må låta som eländes elände men så är det inte, tvärtom varje sådan här brottningsmatch gör något med mig. Å jag kommer upp och tillbaka.

Jag ser oerhörd glädje i små saker. Oerhörd tacksamhet över de mest udda saker. Har under dessa månader mött så mycket vänlighet, professionalism och bra bemötande från allehanda myndigheter. Jag har stött på oväntad hjälp och förståelse. Det är till exempel inte alla som fått hembesök av en polis!

Jag fick igår ett sms från min vackra vän som skickade en låt till mig, både låt och text var så vackert -Det lyfter mig och gör mig trygg i all oro -Jag kommer igen!

Andra saker som ger mig glädje är att konstatera att jag defacto kan virka en vacker duk, för en sjal har jag redan avklarat. Jag har köpt produkter som doftar gott när jag duschar och det rör mig banne mig till tårar. Ekonomiskt våld skadar oerhört! Jag har köpt två nya tröjor med tryck -Som representerar mig. Jag har hittat en tygkasse som passar just mig. Så jag känner, trots allt, att jag får ihop pusslet. Det där pusslet med bitar som är delar av mig. Bitar som inte fått finnas.

Vi är alla pussel med olika behov, olika viskningar och rop, olika personligheter -Vilket pussel som helst kan slås i bitar. Det är en riktigt bra metafor för hur jag kände mig i december. Som ett 5000-bitars pussel där bitarna helt försvunnit. Allt som fanns kvar var en tom kartong med ett motiv av vad som skulle kunna bildas av alla bitar. Exakt så var det. Jag var ett tomt skal, kände inte igen mig själv. För mig är bitarna viktigare än kartongen för det är just bitarna som gör oss människor hela. Som får oss att hålla ihop när det stormar.

Våld kan drabba vem som helst och våldet har tagit mycket av mig, det har bokstavligt tagit allt -Men våldet tog inte MiG!

Jag är här!

//a

Etiketter: , , , ,

11 kommentarer

  1. Malin

    Skrivande är så bra! Jag gör likadant fast om något annat som är enormt tungt. Det känns som att tankarna sorterats och det bringar någon slags ordning. Jag tycker också att det ger upphov till nya reflektioner jämfört med om jag låter tankarna mala på utan struktur. Men jag förbannar att du behövt uppleva våld! Samtidigt imponeras jag av hur du återerövrar dig själv igen. Var rädd om dig!

    • Anna Holgersson (inläggsförfattare)

      Jag tror du har rätt i att tankarna sorteras när man skriver och framför allt sätter man sina ord och sitt perspektiv på ett skeende. Det blir liksom förklarande för en själv på något märkligt sätt. Hoppas du har kloka bollplank i ditt skrivande, jag känner att det är viktigt då det startar så mycket att få ner saker på pränt. Tack för att du tagit dig tid att kommentera! Kram //a

      • Malin

        Ja, tankar är ju så oerhört sekunda. Som
        Pingpongbollar i en glasskål i en karusell. När man skriver är det oftast en tanke i taget och då får det en annan struktur. Här finns inget direkt bollplank men jag har inte riktigt känt behovet heller. Förstår dock tanken.

  2. Caanita

    Du borde verkligen skriva en bok! Du har ett fantastiskt språk, frånsett det tråkiga som du varit med om, ser jag fram emot att läsa din blogg, tack vare din förmåga att uttrycka dig.

    • Anna Holgersson (inläggsförfattare)

      Jag tror inte jag uttrycker mig enligt SAOL eller enligt korrekta meningsbyggnader, å andra sidan skriver jag som jag vill, å det gör mig skitglad att du vill läsa! Faktiskt! Tack! //a

  3. Caanita

    Men hallå, hur mycket av det vi läser och hör i media har korrekt meningsbyggnad enligt SAOL?
    Nää, nu får du säga adjö så mycket till Luther, och sätta igång.👍👍

  4. Marja Granqvist

    Åh Anna, du är en krigare! Du vet vad du måste göra för att komma vidare och du gör det. Skriv, skriv, skriv… det förlöser. Står bredvid och hejar på.
    Kramar!

Lämna ett svar till Marja Granqvist Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.