The Sound of Silence…

Att sjunga är rätt gott, det gör något med ens kropp och själ, man slappnar av, man blir glad. Jag tillhör den kategori som gärna sjunger och jag bryr mig inte om att omgivningen lider, faktiskt! Så jag har vrålat i min lilla stuga (där det ena dagen varit 14 grader för att under natten toppa 30 grader med medföljande behov av vatten och svår svettpanik!). Jag har vrålat The Sound of Silence (versionen från 2015 av Disturbed).

Denna fantastiska låt skrevs av Paul Simon som då var 21 år. Den var med på Simon & Garfunkels debutalbum som utgavs 1964 och blev inte direkt en hit, utan var tvungen att arrangeras om innan den exploderade. Japp, jag har googlat!

Anledningen är för att texten är fullkomligt fantastisk och det är väl egentligen texten jag verkligen lyssnat på -Vilket är ironiskt med tanke på låtens faktiska budskap.

Olika källor refererar till olika intervjuer, även livespelningar där detta skall ha förklarats och kort och gott drar jag slutsatsen att det handlar om människors bristande förmåga att kommunicera med varandra. Att vi ofta pratar utan att någon lyssnar. Eller lyssnar utan att höra. Den som är intresserad kan googla dra sina egna slutsatser.

Jag har varit ute och spankulerat, tagit pulsen på skogen och naturen. Det resulterade i att ett fågelläte behövde identifieras -Har inte lyckats ännu men en fågel är det som sitter och låter ute i träden och så pass högt att jag hör den genom väggarna. Högt och tjutande är det! Tänker inte ens försöka mig på att beskriva lätet. Min mor är så himla hjälpsam, sliter fram fågelboken och refererar till olika läten… typ tjiiirp tjiiiirp… Men på riktigt… vem känner igen ett läte med hjälp av dessa besynnerliga formuleringar? Har en nyvunnen respekt för fågelskådare som faktiskt GÖR det! Jag är inte där!

Jag gick utan musik och utan virkning för händerna för nu bromsar jag in. Det är tid för det och jag behöver verkligen vila, med det sagt har jag trots allt hunnit virka en duk! Återstår bara lite trådar som skall fästas.

Annars suddar jag runt i min lilla stuga och det är mycket som kommer ner på pränt med hjälp av penna och papper -Vilken frihet det är att kunna skriva ner sina tankar och funderingar, känslor, drömmar, mål utan att behöva berätta eller visa vad som skrivits. Eller att bli konstant störd så att det inte går att skriva…. Att vara fri i skrivandet är så oändligt viktigt för mig. Ingen skall någonsin ta ifrån mig den rätten igen.

Påsk firas väldigt diskret i år. Vill inget annat. Vill bara vara, gärna sova men det går så där, runt 03 klev jag upp och kokade kaffe för då hade jag snurrat i kylan och lackade ur. Därefter slocknade jag som ett ljus…

Ibland är det riktigt klokt att göra tvärtom!

//a