Shades of grey…

Mitt hår… Nu ska vi snacka om mitt hår! Det känns lagom faktiskt. Jag har tillslut kunnat ta mig till frisören och fixa till barren. Jag har inte förmått mig tidigare, inte vetat vad jag riktigt velat. Bara topparna blev det i december. Idag fick längderna flyga, lugg är klippt och sedan blev det foliepaket och nyanseringar till tusen. Det är en besynnerlig process och synnerligen känsligt det där med hår. För vissa i allafall, i synnerhet för mig.

Jag har sett kvinnor långt upp i åldern som fortsatt färga sitt hår, väldigt snyggt men också väldigt tröttsamt, att liksom aldrig nå frid med att håret faktiskt grånar med åren. Jag är rätt gammal nu, och jag har relativt många gråa strån på huvet men jag har länge färgat håret i allehanda kulörer. Jag har varit väldigt mörkhårig med väldigt röda slingor, jag har varit väldigt mörk med koppriga längder och att sedan komma på att börja ta fram den naturliga färgen innebar en avfärgningsprocess som typ är en helt egen vetenskap. Det skall alltså färgas å trixas innan man uppnår det naturliga också! Ta fram det gråa, men det KALLA gråa, ingen gammal banangul gammal synd som ligger å retas där bland stråna!

Jag tog vrålåket till frisören när det var dags att nu göra lite slag i saken. Det var en ynnest att susa fram på min fina cykel, hel, lagad och oerhört lätttrampad. Växlarna satt där dom skulle och däcken var spänstigt pumpade. Sedan fick jag susa hemåt med mitt lite kortare hår, i mera gråa/ljusa nyanser. Mer harmoni på huvet, så nu återstår att bara nå dit innanför pannbenet också.

Det är så galet mycket som upprör mig just nu och om någon säger åt mig att andas i fyrkant en gång till då tror jag faktiskt att jag exploderar på riktigt.

Därför kanske det finns något filosofiskt med att jag lyckades klippa sönder mitt nästan färdiga bokmärke som jag har pysslat med -Kan säga att det egentligen krävs ett Hubbleteleskop för mig för att kunna jobba med dessa ytterst små maskor och nålar -Har lagt dit en läkeroltablett så formatet får ett perspektiv.

De minimala mormorsrutorna är väldigt söta men jag med min ålderssynthet håller på bli bananas. Att sedan virka med svart garn som är helt hopplöst att se gör det hela till en utmaning, som jag alltså råkat klippa sönder -Heja mig! Detta påminner mig att försöka förmå mig att ringa och jaga efter mina nya glasögon som jag väntat på i flera veckor nu. En annan sak som jag starkt överväger är en pannlampa för mitt virkande! Jag är fullkomligt allvarlig.

Fast först skall jag elda, jag skall elda mina ord som jag kräkts ut på massor av papper senaste månaderna.

Det finns något helande i att sätta orden fri

//a