Tipptapp….

Jag är stizzig!

Dagen har bjudit på tårta och bus, på ljuva barnskratt. På varm samvaro, innerlig lycka som man verkligen måste stanna upp och ta in.

Gårdagen var djupt känslomässig för mig då det var ett år sedan jag evakuerades och började mitt krälande tillbaka till mig själv. Jag hade bjudit in till fest, men jag ställde in. Dels är det pandemi, men framför allt… Jag vill bara vara ensam. Bara vara i mitt eget sällskap. Med min gran och mina tindrande ljus.

Idag blev det således en rivstart av glädje att fixa julklappar och ramar till mina tavlor!!!!

Det innebär att jag denna kväll sätter upp mina första NYA tavlor i mitt hem! Det betyder att jag härjar med vattenpass och diverse andra prylar och samtidigt lyssnar jag igenom hela mitt avsnitt som publiceras imorgon i Epilogen podcast -Den långa vägen hem -Annas andra epilog. Epilogen Podcast Vinterspecial 2021.

Sedan kommer jag på att jag skall fixa till några detaljer på en tavla som jag målade i somras och sedan … inser jag att jag bara ska sätta mig ner.

Det är färdigsprunget nu.

Imorgon kommer mitt och Mia Makilas gemensamma verk presenteras och det är en kreativ, magisk metafor för mitt år som passerat. Det har varit så fantastiskt roligt att jobba tillsammans med Mia så nära. Jag har skrivit manus, jag har läst in det, -jag har spelat mitt manus. Mia har därefter påbörjat sitt skapande att ljudsätta, hitta stämningar, nyanser. Det har lett till att manus fått bearbetas, spelats in igen, vissa scener har Mia HÖRT att där… just där.. går det att spela det som sägs.

Det har varit många samtal per telefon, många meddelanden mellan oss fram och tillbaka….Oerhört roligt, utmanande och total kreativitet.

”-Men skulle du kunna säga Aaaaaaaaa…..?” frågar Mia

”-Menar du…. AaaaaAAAaaaa…?” undrar jag.

”-Njaaa…. mera AaaaaaaaaAAAA…” förklarar hon.

Lite så har det låtit när vi talat… OCH även när vi skrivit till varandra!

Det är så roligt att skapa något tillsammans med en person som också är kreativ. Vi är väldigt lika men samtidigt väldigt olika. Vi har olika uttryck och det gör att vi tillsammans skapar något helt… otippat!

Vi är båda stolta och förvånade över VAD resultatet blev. Det blev något helt NYTT och unikt.

Imorgon bitti lämpligt till morgonkaffet (ja, inte för early-birds) kommer Epilogen Podcast publicera avsnittet. Du är givetvis välkommen att lyssna på min resa.

Framöver kommer jag bit för bit berätta vad mina metaforer är i min epilog. Jag kommer dela ut ”kodnyckeln” för den som är intresserad.

Kan bara konstatera att jag är så redo för morgondagen. Så stolt att stå sida vid sida med Mia runt detta avsnitt. Jag tänker tillochmed bryta mot jantelagen och säga att jag är stolt över mig själv. Över hur långt jag kommit.

För nu är det ett år sedan jag påbörjade min resa -Hem till mig själv!

Å vet ni vad… jag ÄR hemma!

//a

 

2 kommentarer

  1. Anders

    Du har all anledning att vara stolt över hur långt du har kommit det senaste året och välkommen hem 💚

    PS: Lycka till med taveluppsättningen!

Lämna ett svar till Anders Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.