Eftersom jag ärligt skrev ur hjärtat i inlägget ”Månskära” kan jag gaska upp mig och andas ut när den delen av mitt liv formulerats och denna dag är GJORD. Nu när dagen blivit kväll har jag ”vaknat” till liv.
Jag gjorde som så att jag BAD OM HJÄLP när jag kom in i undersökningsrummet. Jag bad om hjälp genom att be dom tala till mig med jämna mellanrum -Detta för att jag skulle hålla ångan och andningen igång. Jag valde att inte bukandas utan höll mig till ytlig andning och det gjorde susen –RENT TIDSMÄSSIGT! Jag hade med mig Kent och Pink som hjälpte mig att ha någon form av koll på tiden och något att fokusera på där inne bakom ögonlocken.
Det jag upplevde obehagligt denna gång var kontrasten. Har fått det flera gånger men idag kändes det onekligen som att jag skulle kvävas när det nådde lungorna, eller något… Ni vet, om man ramlar och slår sig kan luften gå ur lungorna, precis så kändes det plötsligt när jag låg därinne. Har aldrig hänt förr men dom sa att dom märkt att det händer ibland. Dom trodde att det kunde bero på att blodet blir dåligt syresatt när kontrasten når lungorna. (Jag kan även ha missuppfattat det hela i yran över att det var ÖVER!)
Jag bad även att få gå runt maskinen och verkligen kolla hur det ser ut uppe vid huvudändan och det var klokt -Nu vet jag att det är helt öppet område där (har liksom inbillat mig att det är värsta…nånting där!).
Det första jag frågade när jag kom ut ur tuben var hur lång tid det tagit och det tog… TADAAAA 45 MiNUTER!!!!! Ha -första gången det gått SÅ fort med tanke på att det var både MED och UTAN kontrast! Jag är sjukt nöjd!!! Det är faktiskt en timme snabbare än exakt samma undersökning som jag gjorde i februari!
Överlycklig och lättad hjälpte Ugglan mig att komma ihåg att köpa mjölk på NUS och sedan kom Tarzan och hämtade oss. Jag fick skjuts hem till dörren. Väl hemkommen tog jag en macka och sedan gick jag och skurade TOALETTEN för då mådde jag rejält illa -Jag var således helt redo att lägga mig och kräkas en stund.
Gick till sängen och lade mig med en spypåse i handen. Jag darrade och hade frossa. Sedan somnade jag och vaknade upp flera timmar senare. Snacka om att spänningen varit maximal.
Efter lite middag och lite kaffe börjar jag kunna konstatera att det känns rätt okej igen även om lungorna känns rejält ansträngda.
Phuuu…. Nu finns allt som behövs för remissen till Huddinge!
MRT & tandläkaren är avklarat… Känns onekligen som att jullov, mysig jul, snöänglar och allt annat som är varmt, mysigt och fluffigt är extremt välkommet nu!
//a
Jag vill tacka:
- Alla som lämnade kommentar och önskade mig lycka till, skickade tankar etc!
- Medicintillverkarna som gjorde det möjligt för mig att ta udden av paniken inför undersökningen!
- SSK Tommy?! Som hjälpte mig genom undersökningen genom att prata med mig genom hörlurarna
- Min sköna säng för välbehövlig vila
- Alvedon för hjälp mot värken efter att ha legat som ett spänt järnspett
- Mina lungor som gjorde en fantastisk insatts inne i magnetröntgen.
- Snälla Ugglan som följde med som eskort så att jag inte stannade och babblade i ren och skär panik både före och efter undersökningen
- Snälla Tarzan som tog mig hem
Kommentarer som inkommit