The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people but the silence over that by the good people

Martin Luther King, Jr.

Igår kände jag att mitt mått var rågat. Jag kände en innerlig trötthet över min egen flathet, för det är det värsta som finns. Att inte säga vad man egentligen tycker utan man går och tänker och bubblar inombords. Jag vägrar falla i den onda tystnaden!

Vi har här på VK-bloggen en människa som brinner för vissa frågor, denna person har tagit sitt engagemang och valt att bli politiskt aktiv.

Tack vare EN persons engagemang, en persons förmåga att lyfta fram frågor på ett humoristiskt, bitskt, sakligt sätt har JAG som vanlig invånare blivit ännu mera intresserad av vad som försegår i Umeå Kommun. Det har väckt mitt intresse att själv följa debatter, läsa artiklar och facebookinlägg. Som hyfsat begåvad, med en gedigen utbildning som beteendevetare via universitetet är jag inte den som sväljer EN sak -Jag anser att det är viktigt att blida sig en egen uppfattning. Se saker ur flera perspektiv. Jag kan läsa och förstå när det är fakta och när det är åsikter. Jag är så att säga inte helt dum i huvet (som vissa verkar tro att människor i allmänhet ÄR!).

Jag kan säga som så att jag upplever att  Axebros grävande och frågande inställning har skapat liv i lådan som kallas Umeå Kommun. Han har rört om i grytan och min åsikt är att det är uppfriskande. Jag förstår att det förmodligen är provocerande, uppkäftigt och besvärligt när någon börja peta i gamla invanda mönster… Men än mer provocerande (i mina ögon) är retoriken MOT honom, av andra politiker.

Det känns som ett smärre korståg MOT Axebro -Varför skall han tryckas ner? Tystas? Varför skall han förlöjligas? Misskrediteras och utsättas för smärre förföljelse? VAD är det för demokrati? Varför verkar ett parti… eller mera korrekt är kanske att säga, varför verkar vissa PERSONER helt besatt av att raljera utifrån undermålig argumentation?

Varför inte välkomna, se det hela som nya ögon, chans att förbättra och ta tillvara på en sådan resurs? Det är äckligt när människor som tycker olika, är olika skall förtryckas. Det är skrämmande och  DET får mig att reagerar. Tystas, förlöjligas och högerextrema liknelser -Det finns tydligen ingen botten för hur lågt retoriken får sjunka…. Eller mera korrekt, det är inte ens retorik det är något helt annat.

Jag har inte haft något som helst missförtroende för Socialdemokraterna i denna stad, Hans Lindberg är den person som är folkvald och jag har inte läst osaklighet eller utbrott i affekt i hans blogg MEN hans bloggande kollegor (och aktiva på Facebook med skrämmande bemötande i kommentarer)… Vad i friden ÄR det? På riktigt?! Hjälp säger jag!

Det kanske är så att alla känner alla och att alla egentligen sitter och dricker kaffe och äter kanelbullar och i grunden är goda, respektfulla vänner, men som utomstående att ta del av inlägg och bloggar får mig att må illa. Å så hoppas jag att denna mobbingkultur bara är för att jag inte har alla fakta. För fy tusan vilka vidriga förebilder detta är för unga människor!

Jag gillar fakta, vetenskap och rationella människor, inte personer som i affekt skriver inlägg utan filter och drar slutsatser som ingen annan begriper.

Jag uppskattar humor, glimten i ögat och mest av allt uppskattar jag respekt över oliktänkande -På riktigt! Inget hyckleri. Inga floskler.

Jag uppskattar politiskt engagerade människor som kan vara just människor, som kan bjuda på sig själv (som Peder Westerberg (L) gjorde på första april och ägde nätet!!), politiker som utan omsvep kan erkänna fel och brister och som också kan vara stolta över att vara just den dom är för att dom är bra förebilder. Som ser olikheter, oliktänkande som berikande, lärande och utvecklande!

Som sagt, jag är inte politiker, jag är bara en i mängden som kan läsa allt som flyger runt och jag vill i alla fall inte stå tyst utan vill säga tack till Axebro och hans engagemang -Det är nytt, uppfriskande och har i alla fall fått mig att få upp ögonen rejält. Å det är inte HAN, eller hans sak, utan det är det bemötande han får av andra som är anmärkningsvärt i mina ögon.

//a

PS: Det är sanna mina ord inte bara indragna utskänkningstillstånd på yran som får mig att överväga att engagera mig politiskt.

PS2: uppdatering… har just blivit informerad om gårdagens VK… jahapp…

Expedition Robinson var ju ett rätt populärt program för rätt många år sedan. Basic idé, två lag på en ”öde ö” som möts i dueller, förlorarna fick samlas i öråd och rösta på vem som skulle hem -Vem som utgjorde den svagaste länken (alternativt största hotet!).

Konstaterar att Umeås eget Björklöven haft öråd!

Det är inte bara den lokala politiken som är en såpa (i klass med Glamour) värd att följas -Även Löven, rapporteringen via VK och alla beundransvärda anhängares outtröttliga engagemang är intressant att följa (matcherna klarar då inte jag av längre!).

MEN!!!

…kanske lokalpolitiken också kunde införa öråd?!

//a

För ungefär 20 år sedan såg jag på en såpa på tv som hette Glamour -Den går tydligen ÄN (men avsnitten är visst från 2012)!

I alla fall har jag fullt upp med att hänga med i den högst verkliga, livslevande såpan som kallas lokalpolitik staring lokalpolitiker som bloggar och uttalar sig! Jag uppskattar verkligen att så många politiker gör sig tillgängliga genom olika forum. Detta har jag bloggat om tidigare!

MEN det ”nya” i denna dokusåpa är den som kommit in och rört om i grytan, som petar, ifrågasätter, lyfter fram och verkligen måste betraktas som både åsiktsfriheten och yttrandefriheten personifierad. Tänk vilket land vi har som tillåter sådant. Att därför läsa att det finns en del som vill tysta, önskar slut på rapportering förvånar mig föga -För det ligger också i våran natur! Vi skall följa leden, inte sticka ut och vara obekväma. JA-sägare är sååå mycket lättare att hantera än NEJ-typerna (som lätt blir klassade som parior, konstiga). Gäller för övrigt inte bara inom politiken, gäller även på arbetsplatser, sociala livet och överallt.

Jag pratar om Axebros blogg här på VK ”Axebros syn på politiken”. Nu har han själv tagit steget in politiken som en frisk fläkt och jag kan enbart önska honom lycka till, jag förstår att ett granskande av sakfrågor som man upplever är galet hanterade skapar ett genuint intresse att själv bli delaktig och förändra! Som läsare blir jag engagerad, förbryllad, fascinerad, mörkrädd och ser det enbart som positivt ÄVEN om det blir obekvämt för några -MEN även dom har ju ett val hur dom i sin tur vill hantera saken!

Jag tycker detta är intressant ur många perspektiv men det som slår mig är att i stället för att tysta ner den som är kritisk kanske man borde lyssna! För hör och häpna… Allt kanske inte är frågan om snaskiga rubriker och scoop det KAN ju faktiskt vara så att ett kritiskt granskande uppe på bordet gör att man lär sig något?! Att man inser att ”hoppsan här har det inte gått rätt till”.

Ingen är ofelbar, alla kan råka på konsultrapporter men att börja skylla på ”någon annan” (typ tjänstemän) inger inte direkt förtroende -DET skadar snarare, DET skapar misstro långt mycket mer än ett kritiskt granskande! När människor inom samma parti börjar säga olika saker i sina egna bloggar börjar det spreta och på något sätt kan jag tycka att det vore till gagn för vilket politiskt parti det än rör… För det ger utrymme till förbättring!

I min egen strävan efter en ideellverksamhet försöker jag hålla ett fokus -Noll prestige! Det handlar inte om MiG! Det handlar om att göra något gott. Men det är otroligt  lätt att hamna i ett läge där man spontant vill börja försvara och vifta därför har jag olika bollplank jag vänder mig till för det är omöjligt att verka utan andras ögon!

Jag är tacksam att jag inte är politiker för jag skulle ha ett skenande blodtryck och ryckande ögonlock varje dag. Jag tycker att alla våra lokala folkvalda politiker skall vara stolta för dom bidrar till vårt samhälle och försöker göra något gott för väldigt många. Kritiskt granskande kanske är obekvämt som ett skavsår, men kanske man lär sig något?! Kanske är det bra att få stöta och blöta? Kanske är det i det långa loppet för att ett kritiskt granskande i slutändan gynnar väldigt många OM man vågar släppa prestigen? Kanske blir det bättre? Kanske blir man bättre själv av att få hantera svårigheter?

Vad vet jag?! Jag är inte politiker däremot är jag väljare och jag vill inte ha någon vid makten som inte kan ta kritik på ett konstruktivt sätt.

Nu skall jag återgå till mitt vanliga trams, om läskiga vattenlås som rensats, om katter som måste till veterinären, om Willys fantastiskt billiga grönsaker och allt annat som är totalt safe att blogga om!

Det är måndag -Å det svänger juH!

//a

PS: Jag springer själv runt och lobbar till alla jag känner att dom måste börja följa Umeås politikerbloggar för det är frikking DÄR det händer!