Etikett: alvedon

Trekant? -Nej, nej, FYRKANT!

Av , , 4 kommentarer 21

IMG_2723

Nej nej här dröms inga drömmar som inbegriper trekanter, i stället drömmer jag om fyrkanter, eller mera korrekt kvadrater! På riktigt… EN kub! Jag vill reklamera mina egna drömmar för att börja drömma om geoMETRISKA skittåkiga figurer känns då inte alls bra!

Eller hade det något med mina funderingar igår att göra? När jag tänkte på det filosofiska uttalandet att ”kärleken är lika omöjlig som en rund fyrkant”?

Så här var det. Vid sänggång (igår) i vanlig skalmantid konstaterade jag (just när jag skulle släcka lampan) att nagellacket var ”trasigt” -Då blev jag lite less. Släckte lampan och gosade ner mig. Så klev jag upp och stängde fönstret för att undvika fall från pall. Så kände jag att jag hade ont i min häl så till den milda grad att jag inte kunde sova. Gick upp för att ta en alvedon.

Alvedon-jakten ledde till att jag (i farten) rensade en korg i badrummet. Tillbaks i sängen började jag fundera på hur dumt mitt sovrum är… OM man tänker på saken ur feng-shuiperspektiv. Så kändes det som att jag höll på att få nackspärr. ”Must not forget räkningen i handväskan” kom jag också på där jag låg och försökte sova. Sedan kände jag hur otroligt olustigt jag tycker det känns att eventuellt måsta göra ett nytt ingrepp i stora gallgången -Å måtte jag inte få pankreatit… OCH så fort jag blundade såg jag bara dom där retliga pusselbitarna framför ögonen! WTF!

Ni förstår -Tankarna var inte alls redo att gå i säng. Call me crazy men jag tror jag var undersimulerad efter helgen. Tillslut var sängen dum, täcket knorvigt och det gick då inte alls att sova i det där dumma rummet. DÅ bytte jag säng. Kiddo råkar ha en fantastiskt skön mjuk säng med fluffigt täcke -Som stod tom och var sval.

Där somnade jag och har drömt om dinosaurier, studenter, ritningar (as in blueprints!), blommor som visade sig vara en fisk, solskyddsmedel (!!) och som sagt en kvadrat… i en bastu?!

Är det konstigt att man inte kommer ihåg lösenord efter en sådan natt? Jag bara undrar.

Tro mig, iNGEN är lyckligare i Umeå än jag denna dag över att åter vara i tjänst!

//a

 

Nu passar det minsann…

Av , , 2 kommentarer 7

 

NU går det minsann bra att ligga och SOVA!!!!!!!!!!! Elektrisk är katten så det sprakar om det efter att ligga och gosa ner sig i den där jättekudden.

Natten blev allt annat än "fortsatt lugn" den blev "fortsatt stollig"…

Katten roade sig med att dra upp i klätterträdet (vilket jag anade skulle hända) så tre gånger under natten dvs mellan 02-06 har jag varit och plockat ner honom. Sista gången öppnade jag upp balkongen så han kunde GÅ UT och hänga där, då blev det i allafall lite lugnare.

Måttligt road, trött och morrig skall jag nu delta i sonens kalas för kompisarna. Dom går ju iallafall att prata med om dom blir stolliga…

Mera kaffe åt kvinnan denna förmiddag… å så en dusch… javisst ja… där har jag ju en matta… hmm…. tror det blir en alvedon också till frukost denna "morrrrr-gon"

//a

 

Apoteket & Anders Sellström (KD)!

Av , , Bli först att kommentera 8

 Anders Sellström skrev på sin blogg i går om apoteken som ökar. Intressant med en lokal politiker som ger sig in i den frågan. För i och med att han ger sig in i den, tar jag förgivet att han är insatt i hela apoteksfrågan och även problematiken som finns!

Ja, det är sant att apoteken ökar i SYNNERHET i storstadsregionerna. Det jag själv anser vara mer intressant är väl hur det kommer gå för apoteken i glesbygden. I Lima, Dalarna stänger det första apoteket innan sista mars. Detta till följd av att vårdcentralen på orten flyttat. JA, sådant hände även under monopoltiden. MEN många är oroade hur det skall gå för alla små apotek på små orter nu när tidsfristen är ute efter omregleringen. Göran Hägglund har krävt att apoteksservicen inte skall försämras i glesbygd -Vilket är behjärtansvärt, men i Lima räckte inte glesbygdsstödet.

Att apoteksmarknaden förändrades ser jag som något positivt -Det var dags att se över monopolet och att föra apoteket in i en ny era.

Däremot kan jag känna att det saknas en grundläggande KUNSKAP i frågan när somliga ger sig in i debatten. Man drar fram positiva siffror och bräker ut hur klockren avregleringen varit UTAN att ta hänsyn till hela den komplexa problematik som finns och det provocerar mig oerhört. Nu tar jag ju förgivet att Anders Sellström är ett undantag.

Alliansregeringen ställde till exempel krav på att IT-systemen skulle bytas ut i ett rasande tempo och frågan är hur klokt detta var med facit på hand. 84% av farmaceuterna uppger till exempel att RECEPTEXPEDITIONEN tar längre tid med dom nya forcerade IT-systemen. Något som är frustrerande för personalen och väldigt påfrestande för kunderna. Detta enligt en ny rapport från E-hälsoinstitutet (beställd av Läkemedelsverket). 

Det är positivt att tillgängligheten av receptfria läkemedel ökar ute i handeln- eller är det verkligen det? Det finns fördelar och nackdelar med allt. Skulle önska att en politiker som uttalar sig visade en mer nyanserad sida av det hela och inte bara  ett utdrag av statistik.

Tillgänglighet kräver också mer kontroller -Har vi den? 

EXEMPEL:Tycker du, Anders Sellström, att det är okej att en person som skall köpa Ipren på en mack och som frågar personen i kassan om det är samma sak som Alvdeon och får svaret JA på frågan!?

Eftersom du uttalat dig kring det positiva med TILLGÄNGLIGHETEN av receptfria läkemedel tar jag förgivet att du är insatt i den andra sidan av myntet också. Som vilka krav som finns. För inte är det väl så att det bara var tillgängligheten per se du menade? Låter ju fruktansvärt cyniskt och krasst i såfall.

Det finns säkert många politiker i Umeå som har åsikter om apoteksmarknaden. Jag skulle önska att ni tar kontakt med ett apotek och frågar om ni kan få jobba där en dag eller ännu bättre, stanna för all del i en vecka!

Sedan är ett annat tips att ni tar och raskt skaffar en prenumeration på såväl FarmaciFörbundets som Sveriges FarmacevtFörbunds tidning (FF:s tidning kostar 480 kr/ år! SFF kostar 500 kr/år). Kanske kan ge uppslag till fler inlägg i era bloggar!

 //a 

A pain in the…

Av , , Bli först att kommentera 11

Vabruari är här och en vanlig barnåkomma är öroninflammation. Jag har sedan tre år djup empati för dom små människorna som drabbas av denna åkomma! Här är min erfarenhet.

En natt vaknade jag med en helt galen smärta i huvet. Yrvaken försökte jag tänka men smärtan skar genom märg och ben. Jag som är en smärttålig människa tog och ringde sjukvårdsrådgivningen. Sköterskan frågade direkt om jag tagit tex Alvedon mot smärtan?! Nääeee det hade jag ju inte, jag kontrade med frågan om man inte bör veta vad det är för smärta man dövar innan man börjar proppa i sig piller. Sköterskan var lugn och gissade på att jag hade fått öroninflammation.

What?! Det är ju en ”barnåkomma”?! Smärtan var så sjuk att jag inte kunde tänka. Jag hade inte varit förkyld, utan gått i säng och vaknat strax efter midnatt och där satt jag nu och ojjade mig och undrade om jag skulle ta ambulans in till akuten. Nej nej nej det fanns ingen som helst anledning för mig att besöka akuten förklarade sköterskan. Jag skulle ta alvedon och ringa vårdcentralen på morgonen. Tack och godnatt liksom!

Jag tog alvedon. Jag vankade runt. Jag tog pronaxen. Jag tänkte att jag höll på få en stroke eller en aneurysm. Så jag ringde sjukvårdsrådgivningen igen… Natten förflöt och jag var uppriktigt orolig för maken till galen smärta har jag aldrig varit med om. Runt 6-tiden bara försvann smärtan… Det var som bomull, det var frid.. Det var trumhinnan som slutligen brustit.

För att summera en lång historia: vårdcentral, antibiotika, vårdcentalen tre dagar senare, antibiotika inte hjälpt, akuten, träffa öronjouren, punktera trumhinnan. Ny antibiotika. Besök på öron. Väldigt risig. Det blev viktigt att hålla hålet i trumhinnan ÖPPET så jag blev ordinerad att tryckutjämna flera gånger per dag för att hålet inte skulle växa igen. Det var allt annat än roligt.

MEN något skoj hände i denna upplevelse. Varje gång jag tryckutjämnade och gjorde det rätt… så lät det som en partytuta i huvet. Faktiskt! Jag tyckte det var rätt festligt. Jag tryckutjämnade lite nu och då. Vid ett tillfälle satt jag i köket och ”pep” i huvudet. Jag började skratta och berättade för min son att det faktiskt lät som en partytuta i mitt huvud. Han tittade på mig med sina stora ögon, ungefär som att jag vore en alien. 

”-Öhh… du…. det HÖRS!” sa han och gick iväg…

//a