I tisdags köpte jag en hylla, jag monterade den i torsdags -Så långt allt gott.

…men hyllor med dörrar skall förankras i väggen och någonstans där stöter jag på patrull.

Jag bor i en lya där varje rum tycks vara en brandcell, med solida betongväggar så långt det går att knacka.

Tarzan erbjöd sig kvista över och hjälpa mig. Så han kom med verktyg.

Ty han vet att hos mig finns: skruvmejsel, hammare, tumstock, en kniv samt en aldrig laddad skruvdragare. Plugg, skruv, spik finns inte i mina gömmor men väldigt många skarvsladdar!

Jag upplever, att hur vi än organiserar projektet, så rusar vi båda runt när allt kommer till kritan. Är det inte skruven, så är det plattan, är det inte skruvmejseln så är det absolut skruven som inte är där man behöver den. 

Vi har galoppat fram och tillbaka genom min lilla skrubb, vi har snurrat runt runt med ögon som sökljus för att hitta lilla mojängen som nyss låg på plats A men som hunnit få ben och återfanns på plats Q.

Det blir komik och det är aldrig själva monteringen av möbeln som tar tid, det är när manualen tar slut och man ”bara skall förankra den” det spårar ur. 

Och det är verkligen då man inser att en liten medföljande insexnyckel och skruvmejsel inte på långa vägar kommer räcka för att ro projektet i land!

Jag tackar ödmjukt för hjälpen och för dessa oförglömliga, yra och humoristiska momenten då man ”bara skall förankra en Ikea-hylla med en skruv”.

Låter lätt, tar en timma -Minst!

//a