Etikett: barn

Barn stör PUNKT

Av , , 2 kommentarer 7

I dagens VK finns en artikel om vad vi stör oss på hos våra grannar!  Man refererar till Vi i Villas undersökning. Besöker man Vi i villa:s hemsida hittar jag massor med information om sniglar i trädgården och Martin Timell tips men ingen direkt länkt till studien.

Det jag ville kolla upp var det här med BARN! Ty det tycks ju vara ett otyg, ett ogräs som kan reta gallfeber på människor. Ännu värre blir det under loven då dom DÄR är hemma HELA dagarna… Och dom LEVER OM. Dom tjoar och tjimmar… Ungar!!

Kan komma på ännu fler saker som folk kan reta sig på… Det här med GATUKRITOR. Ty barn är ju äckligt kreativa och i varje leksaksaffär säljs ALLTID gigantiska hinkar med gatukritor så att barn kan förgylla… NEJ klottra NER våra gator! USCH! Att se glada gigantiska streckgubbar, krokiga evighetslånga hopphagar är garanterat sådant som vissa människor kan få vresiga ryckningar i ögat av att se!

Bollar är en annan sak… Som studsar och LÅTER och som KAN komma på ens fönster.. Där kan man gå in direkt och omgående börja knacka på fönstret och hytta med pekfingret, HUT liksom!

Såpbubblor, detta nöje som ungar kan hålla på med dag ut och dag in. Dom där bubblorna KAN ju landa på någons fönster och DET är icket uppskattat. 

Å så var det ljudnivån! Vart har ungar volymknappen? Å varför skrattar dom så hjärtligt? FInns väl inget som kan vara så roligt ute i solen varma dagar tillsammans med små vänner?!

OM jag någon gång i mitt liv börjar se på barn på detta vis skall jag köpa mig ett hus ute i skogen, där skall jag sitta som en bitterfitta, isolerad och titta på pioner. Det kan ju också vara så är jag en människa som alltid kommer uppskatta just BARN och deras livsglädje. Deras skratt som klingar mellan husen, deras uppfinningsrikedom, deras kreativitet och se dom som ett sätt att hålla mig ung och vital själv i sinnet!

Med barn kommer bus, med bus kommer en livfullhet som inte enbart är till ondo om man orkar se tillvaron ur barnens ögon en liten sekund av tiden!

//a

 

Prinsen på ärten?

Av , , Bli först att kommentera 6

När jag var liten hade vi inte en persien i hela huset! Det innebär att jag lärde mig att sova, oavsett om det var ljust eller inte! Detta är jag tacksam för!

Jag har inga problem att övernatta i stugor där rullgardiner saknas, jag kan sova även om det är ljust. Annat är det med kiddo! Han vill ha det mörkt! Gärna kolsvart!

Detta innebär att jag har såväl persienner som mörkläggnings rullgardiner. Dessa uppfinningar använder jag inte när jag är själv. Jag vinklar igen persiennen för att undvika insyn -men ljuset påverkar inte min sömn. 

Att inte kunna sova pga ljuset är ju inget som enbart barnen "lider av". Har hört flera vuxna människor som icket kan sova om det är "för ljust". Somliga kan inte ens sova om det råkar komma in en ljuskägla från en lyktstolpe som lyser på GARDEROBEN i sovrummet (alltså inte ens i ansiktet). Som snudd på kan möblera om stugor vid en enda övernattning för att åstadkomma MÖRKER! (för att sedan gnälla hejdlöst över "problemet")

Att barn knorrar kan jag förstå men när vuxna börjar gnöla och gnälla då känner jag spontant… Men ligg vaken då!

//a

KAN barn vinna pengar?

Av , , 2 kommentarer 6

Denna vecka hade kiddo i läxa att skriva vad han skulle göra om han VANN en miljon kronor. 

Jag fastnade direkt i vinkelvolten. KAN barn vinna pengar? FÅR dom spela på spel/köpa lotter om dom är 18 år?! Jaja… typisk vuxendetalj…

Sonen hade likvärdigt svårt att komma på vad han skulle göra, men fyra biljetter till Schweiz skulle han köpa till en till sig själv, en till mig samt mormor och morfar. Han gillade att vara hos sina kusiner!

För att få ha dom extra mycket i tankarna denna dag har jag fått låna med mig hans blinkande coola penna att ha på jobbet. Bara idag dock! -Det finns ju gränser! 🙂

//a

 

Balansen att ge och få…

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Idag fyller min son 9 år! Det är allt denna dag. 

Tiden går fort och det blir man oerhört medveten om när man har barn. Jag är så innerligt tacksam för varje dag vi har tillsammans. 

Vi firade hans födelsedag igår. På valborg hade han galet svårt att somna och tuppade av runt 01 för att vakna 05:27 överlycklig över att han faktiskt somnat alls! Jag var mindre pigg måste jag erkänna. Paketen var så spännande att det satte myror i kroppen flera dagar i förväg. 

Jag funderade mycket igår kring detta fenomen och insåg att det är snudd på samma "myrvarning" i hans kropp inför min födelsedag. Han är så spänd på vad jag skall tycka om hans present att han nästan inte kan sova. Så det är inte bara att "få" utan samma läge gäller när han skall "ge" och då kom den där balansen in i bilden som jag kände att jag behövde hitta igår bland alla papper och snören som rök runt.

En annan balansinsikt var att han fick "Planet Earth" i present från dom nära och kära i alplandet. Han sprättade genast upp plasten, kollade in att det var FEM hela skivor och ville direkt börja se den första. Återigen en balans till dator, skype och cyberrymden.

Tårtan som jag gjort igår (ja bilden är retucherad då jag inte ser någon anleding att hänga ut honom med vare sig namn eller bild!) väckte dock den stora frågan…

"-Vadå?!" sa sonen när han såg tårtan… "-Vadå E gÅR? undrade han förvirrat?!

Där fick jag blått på vitt hur kass jag är på att skriva med tårtgelé 9:an tolkades som ett litet g och därmed var det ju en rätt berättigad fråga.. Vart går E?! 🙂

Önskar alla en fin torsdag! Å min son det allra bästa!

//a

 

Here comes the weekend…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Inte bara en, inte två utan tre killar fick jag till bords när skolan slutat…

Det var inga barn som körde en mjölbomb i köket utan det fixade jag så fint själv! Oerhört roligt att sitta och diskutera vardagligheter, lösningar på problem med dessa kreativa fina killar! 

Snacka om perfekt start på helgen… 

//a

Hjälp!

Av , , Bli först att kommentera 7

 Vad betyder ordet hjälp?

Idag lever många människor ensam, ensam med barn och ensam med livets alla vändningar. Glädje och sorg som möter oss hur vi än vänder och vrider på oss. Sjukdomar kommer och vissa består. Vi blir ärrade och vi växer och vi lär hela tiden. Så kommer dom stunder när vi själv inte längre kan hantera vissa saker utan vi tvingas be om hjälp! Det är ju dock så att alla inte har ett socialt nät som fungerar. Alla har inte föräldrar, anhöriga, släkt, vänner som kan ställa upp och rycka in som en avlastning eller back-up när shit happens!

Jag tillhör den grupp av människor som verkligen fått LÄRA mig att be om hjälp, jag har fått lära mig att vara konkret och tydlig kring vad jag vill/behöver hjälp med -istället för att tycka och tänka att allt och alla andra "borde fatta". Jag tillhör även den grupp av människor som har ett socialt nät av anhöriga, nära och kära som finns DÄR när "the shit hit the fan".

Men det finns många människor som har svårt att be om hjälp och när dom ÄNTLIGEN lyckas förklara för omgivning, myndigheter, läkare eller vad det nu handlar om… När orden äntligen rullar över läpparna -Då är det snudd på "för sent". Läget är ofta vid det laget väldigt akut. Finns det då inget socialt nät… Var vänder man sig då?! DÅ blir det sociala myndigheten eller andra instanser man får vända sig till.

Jag har en vän som idag bett mig skriva om detta. Som NU behöver akut hjälp för att förhindra en faktiskt katastrof. Hen har sökt hjälp i över ett ÅR för en ohanterbar situation. Inte bara på ett ställe utan på alla tänkbara ställen man kan be om HJÄLP!

NU har läget spårat ur och gått från akut till URAKUT! För "Hen" är det oerhört tröstlöst att bli bemött med "handläggningstid på tre veckor" eller "om TRE månader kan Ni få tid" för det är just här och NU Hen behöver allt tänkbart stöd, inte bara från omgivningen utan även från samhället! Det är förödande när det handlar om en familj i kris och där BARN riskerar att fara illa. 

Vad spelar det för roll att allt och alla i omgivningen ringer till allt och alla myndigheter om det är samma förbannade tröga byråkrati och handläggning över allt?! Det måste på något sätt finnas en "akut" även på myndigheter som till exempel sociala. Eller skall det måsta bli tragedier innan kvarnhjulen äntligen rullar igång?!

Jag bara undrar!

Å jag undrar… vart ligger ansvaret när en människa sökt hjälp och bara hamnar i en hög i väntan på att NÅGON skall inse allvaret?

//a

 

Det rymda sprutet…

Av , , 4 kommentarer 10

 På morgonen kan det vara lite snärjigt med tid för att hinna bli klar. Frukost, dusch, tandborstning och så vidare. Han man dessutom barn som man skall påminna varannan minut att jobba framåt blir man lätt något splittrad.

Här om veckan skulle jag "bara" göra sista finishen på håret och sätta i en produkt som skulle hålla barren på plats. Produkten är i en flaska och ser nästan ut som en genomskinlig vit lotion. Jag rotade raskt fram flaskan och konstaterade med okulärbesiktning att JO, det satt en klatt i vägen.

Om hårprodukter i flaskor kläggar igen skall man spola dem under hett rinnande vatten. Sånt tjafs hade iNTE jag tid med denna morgon. Istället körde jag på varianten tryck så fingrarna blir blåa. När man använder DEN metoden bör man samtidigt blunda. För man har ingen aning åt vilket håll det kommer dra iväg. Man kan givetvis hoppas på att det hamnar i handen -men man kan aldrig vara säker. 

Fjutt lät det från flaskan och någonstans insåg jag att en sprutt dragit iväg. Frågan var bara VART! Jag kollade kläderna, jag kollade håret (alla minns väl Den där Mary?!), jag kröp hastigt runt golvet, jag kollade på handdukarna, mattorna och jag tittade even upp i taket. Men sprutet var som bortblåst. Jag tänkte, det kommer dyka upp förr eller senare som en fläck!

Mycket riktigt. Igår skulle jag skynda mig och tvätta håret. Stod därför böjd som en ostkrok över badkaret med huvudet  hängandes över kanten. Där fick jag således ett nytt perspektiv uppochner-underifrån-upp mot väggen… DÄR var klatten jag sökt några dagar… Gömd mellan handdukarna!

För att ta bilden tog jag bort handdukarna som egentligen hänger där på väggen. Förmodligen är det bara jag som ens ser det men jag är tacksam att få svaret på mysteriet med den rymda hårprodukts-klatten! NU är den borta!

Hoppas ni inte behövt ha incidenter med hårprodukter på rymmen denna måndags morgon! 

//a

Till Språkpolisen: Klatt, fjutt, sprutt och "rymda sprutet"… vad sägs om det? 🙂 

Action-sommar!

Av , , Bli först att kommentera 7

 ”Boka din action sommar på camping.se” Tja, att bo i tält är onekligen action med vet inte om den är fylld med adrenalin eller vatten? 

Som barn bodde vi nästan en månad i tält under sommaren när vi åkte utomlands med bil. Det var fantastiska semestrar som jag minns nästan uteslutande med glädje. Bland dom sista åren vi körde med tält hade vi: ”regnsommaren”.

17 av 21 dygn VRÄKTE regnet ner. Allt var blött. Trots stort tält med innertält kändes det som att allt tillslut FLÖT omkring. Det rann in vatten. Vi sov på luftmadrasser och även dessa kunde slutligen flyta runt i ett hörn av tältet. Ugglan var den enda som entusiastiskt höll uppe modet och förkunnade för alla på campingen att ”…but tomorrow the sun will shine again…” Alla ViLLE tro henne…

Ugglan lackade ur rejält när hon tvingades laga mat på stormkök iNNE i sovtältet en afton. Bror och jag konstaterade när vi fick maten serverad att den smakade konstigt. Hon fräste att det var inget fel på maten. Tills hon själv började smaka och kände den pikanta beska smaken av T-RöD.

Dessa tältsomrar var enkla. För oss barn. Vi hade ingen jättebil utan begränsad packning och vi var tillsammans under semestern. Vi spelade yatzy, badminton, badade (i regn eller hav), såg europa, lärde känna människor i Frankrike…

Med detta i ryggen tog jag med sonen ut på camping när han var fyra år! Jag och Fröken P diskuterade ihop oss, klart kidzen skulle lära sig uppskatta det enkla livet i tält! Vi spånade på en lämplig camping, relativt nära med badmöjligheter -Vi hamnade i Nordmaling…Ni vet vid E4:an 🙂

Bilen var packad så jag trodde den skulle explodera. Ska man campa måste man ha med sig allt -till och med diskborste! På den tiden hade jag en liten kermit-grön Polo utan AC och centrallås. Kunde icket begripa hur mina päron fått ihop oss!! Fröken P’s bil var lika loaded. Hon hade inte luftmadrasser utan hade riktiga madrasser inrullade i bagaget OCH cyklar?!

Det visade sig tämligen omgående att vi var dom enda som campade i Nordmaling. Allt och alla andra bodde i sina gigantiska lyxiga husvagnar. Vi slog ner som en bomb till allas intresse mitt på gräsplanen. Det flög barn och madrasser bland tältpinnar och campingstolar. Vi smackade upp två tält med ingångarna mot varandra och i mitten hade vi en stor filt där kidzen myste. 

På kvällen badade killarna lyckliga, det var varmt och ljust så där som det bara kan vara här uppe i norr! Jag och Fröken P var ohyggligt nöjda med att vi faktiskt tagit oss iväg även om vi båda konstaterade att vi förundrats över mängden bagage som behövts!

Natten var kall som bara den men ljuvligt frisk och enkel! Att vakna i gryningen och krypa ur tältet till en stilla morgonstund var fantastiskt härligt!

Denna campingtur är något barnen pratar om ännu. När vi försökt återupprepa tältning har det gått sisådär. Att tälta utanför stugan slutade med att kiddo kom på att vi lika gärna kunde sova iNNE i stugan, då det faktiskt kunde komma björnar. Jag var inte helt sen på att hänga med in kan jag säga!

Såååå när ni börjar spåna på sommaren, kan jag, trots allt, varmt rekommendera tältning. Man behöver inte göra det v.a.r.j.e sommar men gör det i allafall en gång! Det är minnen som stannar kvar. Det är en enkelt och härlig kontrast till resort-semestrar utomlands!

… ett tips är dock att ta med varma kläder och gärna REGNkläder också!

//a

 

Mitt eget hjärtebarn….

Av , , Bli först att kommentera 14

 ALLA HJÄRTANS DAG…..

Denna dag tänker jag på alla barn med hjärtfel. Jag tänker på föräldrar, släkt och vänner till dessa barn och jag känner stor empati.

Den 3 januari 2009 opererades min son för sitt medfödda hjärtfel i Göteborg. Jag höll honom i min famn tills han var sövd. Sedan fick jag lägga ner honom i hans säng och överlämna honom åt narkosläkaren. Därefter följde timmar av obeskrivlig vånda, vänta och VAKUUM. Jag vet att vi besökte ett shoppingcentrum under tiden han opererades, jag vet att jag gick ut och satte mig utanför den lånade bilen, för att stirra på min mobil i min darrande hand. 

Att möta sitt barn igen, på BiVA var en horribel och fullkomligt overklig känsla. Han hade 18 slangar, kanyler, drän och trådar som gick in och ut ur hans lilla kropp. Jag sjönk ihop utanför salen och bara skakade. Jag upplevde timmen med respirator värst -den gjorde att jag inte kunde se om han levde… Levde och andades själv! 

Det behövdes bara EN operation för att förändra hela hans liv. Under operationen fann man även ett annat fel med en lungartär som direkt kunde korrigeras. Min son fick plötsligt ett riktigt liv. Två år efter operationen förklarades han "hjärtfrisk"! Jag har aldrig upplevt större glädje eller tacksamhet än den dagen!

Därför anser jag forskning om barnhjärtan är viktigt. Livsviktigt! 

Jag anser att det är FULLSTÄNDIGT befängt att man tackat NEJ till ett Ronald McDonald barnhus i Umeå. Det beslutet kan enbart vara fattat av människor som ALDRIG själva behövt besöka ett! Att tacka nej anser jag vara att låta principer bli till IDIOTI och det står jag för. Vi fick bo på Ronald McDonalds barnhus i Göteborg i rummet "Myran" under tiden för sonens operation. Det var fruktansvärt skönt att INTE behöva bo inne på en sjukhussal utan att kunna ha ett litet "hem" i en allt annat än steril miljö! Dit flög även min svägerska från Schweiz, hon hjälpte oss med att handla, laga mat och se till att vi åt. Att vi sov. Mina föräldrar flög ner inför hemresan, för att hjälpa oss med bagaget så vi kunde fokusera på våran nyopererade son. 

Bilden ovan är tagen av mig, tre dagar efter min sons hjärtoperation…

Den säger mig så mycket och jag hoppas att alla andra föräldrar därute som väntar på en operation för sina barn får uppleva samma känsla som jag..

Att se sitt hjärtebarn susa förbi, tre dagar efter en öppen thorax och by-pass…

På väg mot ett nytt liv…

Till E -Jag älskar dig infinit!

//a