Etikett: Bullerbyn

Långt från Bullerbyn…

Av , , Bli först att kommentera 6

Pappan är stressad ty det är dags att åka med bilen på bilprovningen för den årliga kontrollen och ”gamla Bettan” mår verkligen inte bra. Inte nog med den stressen, två av hans fyra barn vill absolut följa med -Vilket mamman tycker är en jättebra idé! Då bilen är i så risigt skick tycker pappan att det är en god idé att ta med wienerbröd till besiktningsmannen.

Det är knappt om tid och pappan parkerar på en parkering avsett för personer med handikapptillstånd. Han kastar sig in på konditoriet för att köpa wienerbröd och dom två barnen sitter kvar i bilen. Dom tittar på parkeringsvakten som kommer och börjar inspektera bilen. Barnen försöker även förklara för p-vakten att det inte är en bra dag att lappa deras pappas bil. Parkeringsvakten förstår men lappar ändå!

Pappan kommer inrusande i bilen och skall just starta bilen när han ser lappen under ena vindrutetorkaren.

”- Men det var då självaste fan i helvetets helvete, vad in i djävulens barnkammare är det här för jävla jävleskap, nu då?”

Ovan refererade händelse återfinns i kapitlet: Nödvändiga wienerbröd, i boken Sune och roboten Rudolf (Sören Olsson & Anders Jacobsson, 2013). Citatet återfinns på sidan 42 (om någon vill göra faktakontroll!).

Jag skrattade så att tårarna rann när jag läste detta kapitel för min son och han skrattade lika mycket. Ovan citerade replik fick jag läsa om tre gånger! Ungefär sådär lät jag när jag kört till Vindeln en stekhet solig sommardag för två år sedan, i bilen fanns en smått åksjuk pojke och en kattunge som pep så att mina nerver låg utanpå mitt skinn. Där och då insåg jag att jag hade GLÖMT nycklarna till stugan… Det blir liksom så vissa dagar för dagens föräldrar. Stressen tar över och man är fullständigt obegriplig och dom haranger som i dessa lägen kan kräkas fram är inte vackra.

När jag tänkte på denna bok och detta kapitel i efterhand tänkte jag att det faktiskt ÄR så här det ser ut. Inte alltid, men ibland! Då tänkte jag på böckerna om Bullerbyn och idyllen som råder i den. Den boken känns snudd på exotisk och verklighetsfrämmande idag.

Fascinerande att läsa barnlitteratur och se hur tiden förändras.

Böckerna om Sune är en ”hit”, likaså dem om ”Håkan Bråkan” av samma författare… Dom känns ärliga, om än tillskruvade! Rekommenderar varmt dessa böcker som högläsning för barn och barnbarn, eller som perfekta födelsedagspresenter till barn av tiden!

//a

No Bullerby-Hills…

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Igår vid sänggång frågade sonen mig.. "-Mamma, har du hört att man hittat en pistol?! Utanför ett dagis?!? HÄR?!?!" 

Oron lyste ur hans ögon. Bara att koppla på pedagogiken och lyssna på vad han var rädd för. Han hade frågor. Vem har tappat den? Varför? Hur hamnade den där? Vem rår om den? Är inte pistoler förbjuden? Men varför utanför ett dagis?! Vad hade dom tänkt?

Började nysta i hans frågor med att jag faktiskt inte har alla svar på hans frågor men visst finns det fler vapen i samhället än dom polisen har. Alla följer inte dom lagar som finns och ja.. det är brottsligt. 

Då fick jag en svår fråga… "-Men det finns väl inga dumma människor HÄR? I Sverige?!" Mitt svar kom lika spontant som undvikande "-Nääeee…" å i samma ögonblick det slank ur mig kände jag att det inte var ett okej svar att ge ett barn. Så jag ändrade mig och sa "-Eller jo, det finns faktiskt det… Det finns överallt…"

-Men VAD ska någon ha en pistol till??!!! undrade han med stora ögon "-Vad tror Du att dom skall ha pistolen till" kontrade jag med… Han konstaterade att det måste vara till jakt. För jägare måste ju vara dom enda som kan tänkas ha vapen. Å egentligen är pistol inte det bästa jaktvapnet utan en pilbåge, ty så är det i Minecraft. Hans oroliga tankar lugnades av hans eget resonemang. Jag gick inte in på andra alternativ utan lyssnade på honom. Därefter var frågestunden över.

Jag tror inte på att skrämma barn eller mata dom fulla med fakta dom inte kan hantera. Jag tror på att barn skall behandlas med respekt och att man skall lyssna och ta deras rädslor och deras oro på allvar. Barn förtjänar ärlighet på den nivå dom kan hantera det. 

Vi lever inte i Bullerbyn där alla har rosiga kinder och är vänner och på något sätt är det så sorgligt när man ser barnen ta till sig den insikten, där perspektiven växer, när världen blir större än bara hemmet. Där inte alla människor inte bara vill gott… 

Livet lär oss hela tiden och det börjar sjukt tidigt…

//a