Jag har alltid sagt det -Det är vansinne att cykla 30 mil! Det är bisarr och jag har den djupaste respekt för människor som gör det såväl frivilligt och som de facto slutför processen. Jag har hört, men kommer inte ihåg vart eller om det stämmer, att man bör ha 100 mil i benen om man skall ge sig i kast med Vätternrundan.

I alla fall -Förr i tiden cyklade jag väldigt mycket. Det vill säga innan jag blev bilägare. Jag bodde till exempel på Ålidhem och cyklade dagligen, på en oväxlad gammal, astung, KRONAN-cykel! Jag cyklade från Ålidhem till mitt arbete på Umedalen! Men det var då! Alltså närmare 15 år sedan. På den tiden blev jag iväg lurad på Umetrampet och jag tror sträckan var runt 4 mil, det hänge jag med på -Nemas problemas! Jag trampade runt i ösregn och motvind och sedan cyklade jag hem och tog ett bad!

Idag satte jag mig upp för att testa trampet och jag cyklade 8 km. Prylpersonen som lever inom mig har inte fått tillstånd att införskaffa några nya prylar för detta projekt utan det blev helt enkelt sportstracker som fick hålla koll på tid och distans.

Vid något tillfälle, lutade vägen lite uppför, så det var lite tungt att trampa då gick en sådan där tanke genom mitt huvud… Tänk om jag får en hjärtinfarkt?! Alltså, är det så här det är att bli gammal? Att man seriöst börjar fundera över sådana saker i stället för att bara konstatera att man är så sjukligt otränad och ovan att cykla punktslut?! Kom fram till ett övergångsställe och hoppade av cykeln lite i farten, det var liksom knappt att jag kunde GÅ med cykeln för benen var delvis gelé delvis totalt stum!!

Sedan tog jag mig i alla fall hem, väl hemkommen tog jag ett bad och sedan har jag faktiskt inte gjort något mer här hemma. Jo jag satte citronsaft i vrångstrupen så att jag höll på att hosta upp lungorna men det räknas ju inte. Inte med tanke på att jag har ju rivit ut hela lyan. Börjat i alla rum samtidigt. Då är det sådant som räknas -Dvs att få ihop någon form av ordning igen!

Men jag har ju cyklat lite, jag har 292 km kvar att mata av och jag erkänner att jag är genuint oroad för hur det skall gå!

Oredan hemma vet jag redan hur det blir med -Det får se ut så här tills det i sakta mak återställs.  Med facit på hand var det nog osmart att ge sig ut eftersom jag hade kramp igår och eftersom bukspottkörteln tjurar idag.

Oavsett vad är jag glad att jag var ute och cyklade, skönt att känna efter och få bekräftat att man har noll cykelben! Då vet man att det bara kan bli bättre. Oavsett jag har ont eller inte så har jag gjort det viktigaste av allt -Jag tänkte på mig!

Allt annat går utmärkt att ta en annan dag!

//a