Jag skrev ett inlägg för någon vecka sedan om att jag tycker att svenska filmer har en tendens att spåra ur på slutet!
Vid sänggång igår började jag tänka på just urspårad svensk film LiVE!
Röran gjorde att jag var sammanbiten och bara ville släcka ner allt för att slippa se, då börjar sonen fundera ”hur det känns när man har ont i blindtarmen” -ÖHHHH!?!?
Han hade svårt att komma till ro, var också sammanbiten och snurrade som snurresprätt. Jag tänkte… Fattas bara en magsjuka mitt i alltihopa. Till saken hör att jag tidigare under dagen pratat med en kollega som just varit hemma med kräkande barn!
Jag tänkte, okej, men vägen till toan är ”clear” och jag kommer åt det jag behöver i köket OM det skulle bli så illa. Spypåsarna har ju garderobsprojektet visat mig att jag har gott om! Med tanke på det kompakta kaoset i vardagsrummet konstaterade jag att det enda som skulle behövas var att dra antennsladden till kiddos rum sedan skulle vi kunna ha sjukstuga därinne!
Jag tackar högre makter att mitt scenario inte besannades. I skolan talar dom just nu om ”Kropp och knopp” så blindtarmsfunderingen har förmodligen sin förklaring där.
Jag åker på jobbet och försöker samtidigt utarbeta en plan för att angripa röra. Nu vill jag ha ett slut på det här eländet!
//a
Kommentarer som inkommit