Hade en trevlig stund på ”ladan” -NÄSTAN hela tiden! Det första som händer är att jag blir ERBJUDEN att få låna en Lövenhalsduk av ”Lövenbloggaren”! Nej tack, min Desigual scarf byter jag inte. Träffade sedan på ”The Sandwish” som inte heller bar någon gul-grön halsduk så då kändes mitt val helt okej! Att få se en match i deras sällskap är som att kliva in i en annan värld där jag inte kan NÅGOT. Å jag erkänner det rakt av.

Observerade att det var mer stake i elden vid introt. Sedan blev jag helt kär i orden som visas på promtern just innan spelarna rasar ut på isen. MÅSTE ta reda på vilka ord det är exakt. Kort sagt hade jag väldigt trevlig. Matchen i sig var ju måttligt rolig. Då jag blev erbjuden en halsduk för att visa lojalitet började jag fokusera på hur många som de facto var klädda gul-grönt! Jag fick eskort i första pausen till souvenirbutiken och inhandlade en t-shirt till nästa match. (Grupptryck!!!? Nej, den hade ett bra ord på bröstet: -PASSION!!)

Hela min trevliga upplevelse av att vara där och själva matchen förändrades på en nanosekund! En ful knätackling på Alexander Sundström gjorde att stämningen blev… jävligt obehaglig! Trodde läktaren skulle rasa av alla kompakta BUUUU-rop. Matchutvisning för en Kovland-spelare och 25 sekunder senare är det en annan Kovland-spelare som åker ut för en slashing?! Kan det heta så?! Yxhugg var tydligen bättre formulering av det hela enligt dom som vet bättre. Det vrålades kommentarer av kalibern: ”-Det är en klubba du håller i, inte en YXA!!!!”
Jag tror jag är för känslig för sånna där stämningsförändringar. Att det hettar till på isen och att man lackar ur är självklart, det är väl just det som ÄR engagemang. Att man blir lycklig och jublar och applåderar när det blir mål är ju också självklart. Men när hela tonen och stämningen i en arena blir smått mordisk.. ja då vet’e fan om jag tycker det är så kul att vara där! Löven vann i allafall.. Å jag hoppas Herr Sundströms knä mår bra!

Och det jag måste googla är: Vart i hela friden ligger Kovland?!

//a