Igår kväll saknade jag min vän som packade ihop sitt liv, sina barn och flyttade till Stockholm. Flytten som gick i 60km/h med släp!!

Jag är ingen egoist utan stöttade henne i denna process då det är DÄR hon har sin familj och sitt ”skyddsnät” som kan behövas när livet vänds uppochner.

På mitt köksbord har jag gjort i ordning ett ljus med en Kompis-sten och en fundersam groda. Båda sakerna har jag fått av henne, så ljuset är ett sätt att fortfarande ha henne nära även om hon inte står i min hall och på utpräglad stockholmska gormar om ”Muttfrossa” numera.

Jag började skratta igår kväll när jag försökte somna när jag tänkte på våran gemensamma aktion för att klippa det kompakta gräset bakom hennes hus som skulle säljas, jag skrattade åt hennes benämning av våra nattlinnen ”Southfork-style” när vi bodde i La Casa, jag saknar henne! Jag saknar middagarna när kidzen flög all over och vi drack te…

Igår kväll, sent skickade jag sms och hon svarade direkt. Prisa gudarna för tekniken

Jag tror jag måste packa min kappsäck och åka ner och checka in i hennes närvaro! Vänner är livsviktiga. Dom som bara finns där oavsett tid och rum -DET är en gåva!

//a